Skiftelandskapets vägar - Järnvägens och bilens miljöer i Lunds kommun
Under 1800-talets första hälft genomfördes den dittills största förändringen av det svenska odlingslandskapet och den svenska samhällsstrukturen. Bakgrunden var skiftesreformerna inom jordbruket, som syftade till att effektivisera det svenska jordbruket efter fransk och engelsk förebild. Ett helt nytt landskap skapades genom lantmätare och linjaler, där uråldriga bystrukturer och odlingsprinciper ersattes av upplysningens rationella strukturer. Ett nytt landskap med raka linjer, tydliga gränser och rationellt arronderade brukningsenheter ritades upp på kartor, och utfördes därefter i verkligheten.
Detta nya landskap krävde nya vägar för att sammanbinda dess olika delar. Dessa vägar skiljde sig markant från det gamla vägnätet. Vägarna förlades i de nya ägogränserna och blev därför raka och med tvära eller rätvinkliga kurvor. Någon större hänsyn till topografin togs inte, utan det viktigaste nu var att inte inkräkta på de stora och enhetliga odlingarna. Karaktäristiskt var också alla vägar som ledde fram till de nyuppförda gårdarna, där de låg centralt placerade i den egna brukningsenheten. Detta kan ses på flera ställen i Lunds kommun. Även det befintliga vägnätet reglerades i viss omfattning och en del vägar försvann. De pilalléer man gärna förknippar det skånska landskapet med planterades i de flesta fall när enskiftesvägarna kom till.
Under senare delen av 1800-talet anlades inte så mycket vägar, men desto fler järnvägar. Nya vägar tillkom huvudsakligen för att vara ett komplement till dessa och alla de nya industrier som dök upp på landsbygden vid denna tid. Transportbehoven täcktes med järnvägen.
