Norra Fäladen - Här bor man - Bostadsområden i Lunds kommun 1945-2005
Dispositionsplanen för Norra Fäladen gjordes av Fred Forbat och Stefan Romare på Eglers Stadsplanebyrå 1961-62 och innebar en ny fas i Lunds stadsplanering. Norra Fäladen skulle byggas ut som en helt ny och komplett stadsdel. Här hade man helt övergett grannskapstanken – vad man byggde var i princip en helt ny stad utanför staden Lund och som till ytan dessutom var större än stadskärnan innanför tullarna. Norra Fäladen planerades för omkring 10 000 invånare medan Lunds dåvarande invånarantal uppgick till drygt 40 000 invånare. Det var naturligtvis ett gigantiskt byggnadsprojekt för en stad av Lunds storlek.
Mellan 1964 och 68 upprättades successivt stadsplaner – baserade på dispositionsplanen – för utbyggnaden. Utbyggnaden gick till så att stadsdelen styckades i områden som delades ut till olika byggherrar och som de sedan kunde utforma ganska fritt inom de ramar som planen angav. Det fanns ingen direkt ambition att styra gestaltningen. För områdets norra del utarbetades dock illustrationsskisser, visande ett antal olika sätt att nå bestämd täthet.
I söder, ut med den planerade Norra Ringen, skulle det byggas flerbostadshus och studentbostäder och i norr småhus och i viss mån tvåvånings flerbostadshus. En grundtanke var att flerbostadshusen borde ligga närmast resten av staden och arbetsplatserna längs Norra Ringen. Detta innebar att man frångick principen med högre bebyggelse närmast centrum och lägre bebyggelse längre bort.
Den befintliga Svenshögsvägen delade upp stadsdelen och fungerade som matarled för all trafik till och från Norra Fäladen. Trafikplaneringen bygger på utifrånmatning med ett yttre system för biltrafiken och angöringsgator utan genomfartstrafik. Flerbostadshusen har parkeringen samlad vid matargatorna eller i underjordiska garage, medan småhusen har parkering på tomten eller i garagelängor i anslutning till angöringsgatorna. Det var första gången underjordiska garage användes i stor skala i Lund.
Mitt i stadsdelen placerades på ena sidan Svenshögsvägen skola och fritidsgård, Fäladsgården, och på andra sidan vägen en centrumanläggning kring Fäladstorget med butiker, kyrka, bibliotek, daghem och annan service samt glasskulpturen ”Rymdskeppet” av Edvin Öhrström. De olika anläggningarna är förenade genom en gång- och cykeltunnel under Svenshögsvägen. Det övervägdes att sänka ner vägen och bygga centrumanläggningen över, så som man samtidigt gjorde på Rosengård i Malmö, men av ekonomiska skäl genomfördes det inte. S:t Hans kyrka är ritad av Lundquist & Rendahl, Hakon Ahlberg och Thomas Posselius och består av en mörk tegelkub med kampanil – så som många nya kyrkor såg ut på 1960-talet.
Ett öst-västligt parkstråk, Borgarparken, går genom Norra Fäladen och har en helt intern karaktär. Det leder inte in mot staden utan fram till S:t Hans backar. Från detta stråk leder gröna tvärstråk in mellan bebyggelsegrupperna. Borgarparken har en tidstypisk gestaltning med rumsbildande träd- och buskplanteringar utförda med förhållandevis få arter som avenbok, lönn, ask, hästkastanj samt buskar som hagtorn och syrén. Stadsdelen har ett inre system av gång- och cykelvägar, som förbinder bostadsbebyggelsen med det centrala grönstråket.
Bebyggelsen på Norra Fäladen består i hög grad av separerade bostadsenklaver med olika bostadstyper och upplåtelseformer. Anmärkningsvärt är satsningen på låg bebyggelse och den stora andelen radhus och villor. Flerbostadshusen skulle inte var högre än tre våningar och studentbostadshusen inte mer än fyra våningar. Norra Fäladen blev den lägst exploaterade av alla Lunds stadsdelar. Detta håller i viss mån på att ändras genom förtätningar och tillbyggnader, mest påtagligt i kvarteret Käranden där tvåvånings lamellhus med platta tak för närvarande (2008) byggs på med två våningar och får välvda tak. Även LKF:s bostäder i Rådhusrätten och studentbostadshusen har förtätats, medan exempelvis Landstingets personalbostäder i kvarteret Skyttegillet byggts om helt. Ett lite ovanligt exempel på ombyggnad är villorna i kvarteret Rättskiparen som alla klätts in i gulmålad plåt.
Ett problem med planeringen av Norra Fäladen var att Norra Ringen kom att avskilja stadsdelen från resten av staden och centrum. Det var viktigare att orientera planen inåt, mot stadsdelens centrum, än söderut mot centrala Lund. Det är som Tomas Tägil skriver i Bygga och bo: ”Trots ambitionen att göra stadsdelen så bilfri som möjligt kan man inte bortse från att just de få trafikleder som finns har ställt till vissa olägenheter. Svenshögsvägen verkar som en vattendelare mellan väster och öster. Värst är fallet med Norra Ringen, som på ett olyckligt sätt snörpt av Norra Fäladen från resten av staden och gör att stadsdelen verkar som en självständig satellit.”
Ett riktmärke, både i staden och för stadsdelen, är S:t Hans backar, som är stadens största park. Detta kuperade grönområde har formats på den gamla soptippen (anlagd 1947) under 1970-talet. S:t Hans backar gav en dramatisk terrängvariation i det annars platta landskapet. Från backarna med den högsta punkten på 86 meter över havet har man en vidsträckt utsikt åt alla håll. Omfattande busk- och trädplanteringar ger stor variation då man rör sig genom området. En amfiteater ligger som en urgröpning i kullarna mitt i parken.
Det var stadsträdgårdsmästare Robert Montan som 1971 ritade planen med ett backlandskap med brant sydsida som skydd mot biltrafiken på Norra Ringen. Kullen ligger 26 meter över trafikleden och är helt konstgjord. Parken har typiska planteringar för 1970-talet med stora gräsytor och ofta bågformade grupper med tåliga träd och buskar i kanterna. På 1990-talet återskapades en slingrande bäck genom norra delen av parken. Området utvidgades norrut på 1990-talet i samband med att stadsdelen Annehem anlades. I anslutning till parken finns också Lunds yngsta koloniområde, från 1990-talet.
En annan och liknande park, Klosterängshöjden, håller för närvarande på att växa fram öster om Norra Fäladen, mellan bostadsbebyggelsen och motorvägen. Denna gång är det schaktmassor som används för att skapa ett kuperat friluftsområde. Precis som för S:t Hans backar är syftet att skapa ett grönområde i etapper, allt eftersom deponimassor fylls på. Området har formgivits av landskapsarkitekt Erik Skärbäck på VBB och beräknas vara klart runt 2010. Höjden når som högst 99 meter över havet, vilket motsvarar 25-26 meter över ursprunglig markyta.
Bebyggelseenhetliga områden
Kvarteren - Magistraten, Kämnärsrätten, Sagostunden, Notarien, Protokollet, Paragrafen.
Magistraten
Magistraten
Magistraten
Notarien
Notarien
Sagostunden
Sagostunden
Detta studentbostadsområde planerades och ritades av Hans Westman på uppdrag av AF-Bostäder. Området byggdes 1965-69 och blev det största studentbostadsområdet i Lund och kanske även i hela landet med närmare 3 000 lägenheter. I uppläggning och arkitektur är det likt Westmans tidigare uppdrag för AF, särskilt Ulrikedal, men i större skala. Detta område byggdes egentligen som en egen stadsdel inom Norra Fäladen och försågs med eget centrum med butiker, restaurang, samlingslokaler och badanläggning. Bebyggelsen består av hopkopplade fyravåningshus runt en gigantisk gård, grupper av så kallade fyrklöverhus samt intrikata gårdsformationer av loftgångshus i två till tre våningar.
Karaktärsdrag
På 1960-talet gällde det att bygga så många studentbostäder som möjligt på kort tid – universitetet expanderade och bostadsbristen var stor. Det mesta byggdes som smålägenheter och korridorsrum i flerbostadshus, men i kvarteret Kämnärsrätten byggdes 480 lägenheter avsedda för gifta studenter. Dessa är samlade till fem lika grupper bestående av fyra trevåningshus och tre tvåvåningshus inbördes förbundna med balkonger och loftgångar. Husen speglar sin tillkomsttid med prefabricerade stommar och fasader av mexisten men också arkitektens ambitioner. Hans Westman arbetade med att skapa variation och bryta ner skalan, vilket bebyggelsen i Kämnärsrätten är ett bra exempel på där husen är grupperade kring gårdar och byggnadskropparna förskjutna i både plan och höjd samtidigt som de är kopplade via balkonger.
Särskilt värdefull bebyggelse
- Loftgångshus i kvarteret Kämnärsrätten
Kvarteren - Rådhusrätten, Skarpskytten, Käranden, Offerkällan, Skyttegillet
Flerbostadshusen på Norra Fäladen är förhållandevis låga, två och tre våningar. De ligger dels i södra stadsdelen, dels längs med Svenshögsvägen. Innanför flerbostadshusen finns olika typer av småhus, vilket gör att skalan minskar när man rör sig in i området. Bebyggelsen är grupperade i enlighet med dispositionsplanen, men inför utbyggnaden gjordes stadsplaner för respektive område av projekterande arkitekt. Norra Fäladen präglas av långa serier av produktionsanpassning och prefabrikation, men flerbostadshusen är inte utan kvaliteter.
LKF byggde de två största områdena, Rådhusrätten och Offerkällan, med Fritz Jaenecke & Sten Samuelson som arkitekter. Områdena byggdes 1965-68. Rådhusrätten bebyggdes med 22 identiska hus inrymmande 478 ovanligt stora lägenheter, nära 50 procent av lägenheterna var på fyra eller fem rum och kök och medelbostadsytan för hela området var hela 94,3 kvadratmeter. Lamellhusen grupperade runt fem bilfria gårdar. All parkering skedde i underjordiska garage under husen, med nedfart från Magistratsvägen. Offerkällan bebyggdes med 38 likadana tvåvåningshus där lägenheterna i bottenvåningen har ingång direkt från markplanet, medan lägenheterna i övre planet nås från utvändig trappa och via den egna insynsskyddade terrassen. Detta var en ovanlig lösning, mer nyskapande och arkitektoniskt genomarbetat. Totalt rymmer området 352 lägenheter från två rum och kök till fyra rum och kök. Även här är parkeringen ordnad i underjordiska garage.
Skarpskytten byggdes av HSB 1966-69 med Arne Rudberger som arkitekt. Området består av 15 likadana trevånings lamellhus ordnade i tre grupper. Totalt tillkom 414 lägenheter från två rum och kök till fem rum och kök. Även för detta område anlades underjordiska garage.
Utmed Svenshögsvägens östra sida byggde Lunds Byggmästaregille 18 tvåvånings lamellhus, vilka endast innehöll trerumslägenheter (152 stycken). Det var miljonprogrammets verkliga folkbostad. Även husens exteriör var standardiserad: alla hus lika med platta tak, indragna små balkonger och fasader av målade betongelement. Dessa hus håller för närvarande på att byggas om totalt och blir efter ombyggnad fyravåningshus med välvda tak.
Innanför Offerkällan uppfördes ytterligare ett område med tvåvåningshus. Det var Stiftelsen Landstingsbostäder som 1968-70 byggde loftgångshus för landstingsanställda i kvarteret Skyttegillet. Byggnaderna grupperades så att fyra hus utgjorde en enhet och betjänades av en huvudtrappa, vilket gör att husen ligger mycket tätt. Området innehöll ursprungligen 274 smålägenheter, samtliga genomgående med rummen mot den fria sidan och kök eller badrum mot loftgången. Husen ritades av Arne Rudberger. Kring 1990 byggdes husen om, då de var påtagligt slitna. Husen försågs med röda tegelfasader och sadeltak, loftgångarna togs bort och flera smålägenheter slogs samman till större.
Karaktärsdrag
Bebyggelsen och den bilfria miljön är på många sätt typisk för miljonprogrammets flerbostadshus, men här prövas en del ovanliga grepp som bearbetade entrépartier med utvändiga trappor i kvarteret Offerkällan eller den stora andelen större lägenheter och underjordiska garage.
All tillfart till Offerkällan utgörs av en försänkt angöringsgata som slutar med en vändplan. Gångtrafik mellan de båda områdeshalvorna sker på broar över gatan. En bilfri miljö är den tidstypiska idén bakom detta framtidsoptimistiska område. Bilarna har ”trollats bort” i underjordiska garage. Det var en kostsam lösning med tanke på den låga exploateringen. De låga husen har stora arkitektoniska kvaliteter med svartmålade träpartier kontrasterar mot de vita betongelementen.
Skarpskytten består av tre i det närmaste identiska husgrupper med en cirka 135 meter lång nord-sydlig trevåningslänga och fyra öst-västliga längor i tre våningar. Området byggdes i miljonprogrammets anda med fabrikstillverkade element av betong och aluminiumklädda träregelkonstruktioner enligt Jesperson-systemet, samma metod som för Gladsaxeprojektet i Köpenhamn men modifierat för svenska förhållanden. Strävan efter stora, ljusa lägenheter och ett totalt bilfritt område är en bärande idé. Under de hårdgjorda gårdarna finns underjordiska garage.
Särskilt värdefull bebyggelse
- Trevånings lamellhus i kvarteret - Skarpskytten
- Tvåvånings lamellhus i kvarteret - Offerkällan
Kvarteren - Byggnadslagen, Stadsplanen, Stadsingenjören, Lantmätaren, Bygglovet, Byggnadsnämnden, Styrelsen, Drätseln, Beslutet, Anslaget, Stadens äldste, Drätselkammaren, Kvarntullen, Besökaren, Tullaren, Landsköpare, Landgillet, Mantalet, Avraden, Tomtöret, Byskatten, Saköret, Bropenningen, Markaskälet, Gillestugan, Gästgiveriet, Stadskällaren, Härbärget, Stadsgillet, Stadsvapnet, Stadens nycklar, Privilegiet, Rättskiparen, Svaranden, Vittnet, Stadsfiskalen, Advokaten, Måltavlan, Kulbanan, Kulan, Skjutvallen, Helfiguren, Kvartsfiguren, Halvfiguren.
Detta stora småhusområde är uppdelat på flera olika enklaver och består till största delen av grupphusbebyggelse. Området längst i väster är dock bebyggt med kataloghus. Stadsplanen för hela östra småhusdelen gjordes på uppdrag av Lunds Byggmästaregille av Yngve Lundqvist och Hans Rendahl 1966. En bärande tanke i planen är på tidstypiskt vis trafikseparering: ”Från en matargata i norr och öster matas de olika småhusgrupperna utifrån medan bostadshusen står i förbindelse med det centrala parkstråket via grönstråk. En differentierad trafik erhålles därvid, som är av stor betydelse för trafiksäkerheten och trevnaden.” Bebyggelsen består av radhus, atriumhus och friliggande villor och är i en till två våningar. Radhusen och atriumhusen har små trädgårdar medan en del av villorna har ovanligt generösa tomter.
Karaktärsdrag
Byggmästaren Karl Mildner uppförde 1968-69 i stadsdelens östra del ”de växande villorna”, ritade av Lundquist & Rendahl. Denna hustyp byggdes inom ett fem kvarter stort område. Från en tvåvånings huskropp kunde envåningslängor läggas till i vinkel mot trädgården och efter hand fylla en växande familjs behov av ytor. Tomterna är därför ovanligt stora. De prismatiska husen med flacka sadeltak och rödbruna tegelfasader har ett karaktäristiskt utseende. Området förde vidare något av det bästa ur 1940- och 50-talens bostadsbyggande. Utformningen är ovanligt omsorgsfullt gjord. Arkitektoniskt är dessa röda tegelhus arvtagare till Ingeborg Hammarskjöld-Reiz hus på Rådmansvången eller Hans Westmans hus i Linnéstaden.
På båda sidor om Gästgivaregatan är det bebyggt ett stort område med tvåvånings radhus, sammanlagt 171 lägenheter om fem-sex rum. Radhusen är av tre något olika typer, med modernistiska, vita husgrupper väster om vägen och två olika typer av röda tegellängor öster om vägen. De förra är delvis besläktade med radhusen i kvarteret Persikan på Nilstorp medan de senare inte är olika exempelvis de så kallade HK-radhusen på Kobjer. Trädgårdarna är små men husen ligger grupperade runt gemensamma grönytor, ibland kompletterade med en mindre lekplats eller pulkabacke. All parkering är belägen utmed tillfartsgatan.
Särskilt värdefull bebyggelse
- Villor i kvarteren - Stadsplanen, Stadsingenjören, Lantmätaren, Bygglovet, Byggnadsnämnden
- Radhus i kvarteren - Privilegiet, Stadens nycklar, Stadsgillet, Stadsvapnet, Gillestugan, Gästgiveriet, Stadskällaren, Härbärget
