Mjölkbord - Järnvägens och bilens miljöer i Lunds kommun
Från det att mejerinäringen industrialiserades i slutet av 1800-talet levererade bönderna själva sin mjölk till mejerierna. I takt med bättre vägar i kombination med bättre lastbilar på 1920- och 30-talet tog mejerierna över ansvaret för hämtning av mjölken, som levererades i särskilda kannor vid mjölkbord. Mjölkborden byggdes upp vid närmaste allmänna väg så att mejeriets lastbil lätt kom åt att hämta.
Mjölkborden byggdes vanligen av bönderna själv eller av en händig granne, vilket ledde till en mängd olika varianter. Bordets höjd var i princip det enda mejeriet ställde krav på. Svenska Mejeriernas Riksförening hade ett par typritningar man kunde använda som förlaga. Den vanligaste typen var en träkonstruktion med däck av bräder. På ena kortsidan, eller på båda, fanns ofta ett eller två steg för att underlätta lyft.
Andra typer kunde vara kombinationer av olika material, som ben av järnrör med trädäck eller trädäck på ett fundament av kallmurad sten. Modernare material som cementrör, betong eller järn förekom också. Ibland byggdes mjölkbord gemensamt för flera gårdar. Mjölkbordet var också något av en samlings- eller mötesplats för byn. Ett ställe att hänga och ibland sattes affischer upp om olika nöjen eller aktiviteter.
På 1970-talet avvecklades mjölkbordshämtningen och ersattes av tankhämtning på respektive gård, samtidigt som mejerinäringen rationaliserades. En del av de ”mjölkbord” man ser i dag, med uppställda mjölkkar eller blomkrukor, är nytillverkade. Få av de ursprungliga mjölkborden finns kvar. Hur många mjölkbord som står kvar i Lunds kommun är oklart, men sannolikt inte många. Ett relativt modernt (60-tal) mjölkbord i järn, med ett trappsteg, däck i durkplåt och plats för cirka fyra mjölkkar finns strax öster om Stora Råby.
Särskilt kulturhistoriskt värdefulla mjölkbord
- Stora Råby
