Möllevången - Här bor man - Bostadsområden i Lunds kommun 1945-2005
Området norr om Norra Kyrkogården var fram till 1950-60-talen till stor del jordbruksmark, här låg dock två från staden sett perifert belägna vårdinstitutioner: Möllevångshemmet, som var ett hem och skola för förståndshandikappade och nu används som montesoriskola, samt Sofiahemmet (nu Annetorpshemmet), som var ett så kallat blindinstitut och ännu används av landstinget. Den västra delen av Möllevången, närmast Kävlingevägen, uppläts åt trädgårdskolonier kring 1930. På 1950-talet kompletterades de befintliga vårdinstitutionerna med äldreboendet Margaretahemmet. I samband med områdets exploatering för bostadsbebyggelse ändrades Kävlingevägens sträckning något på 1960-talet och kring 1970 tillkom Norra Ringen utanför bebyggelsen i norr.
Utbyggnaden av stadsdelen Möllevången startade med grannskapsenheten Drottningstaden 1952. Inom loppet av några år uppfördes flerbostadshus runt ett litet parkområde, en skola och en butikslänga med bostäder på ovanvåningen i de lantliga omgivningarna norr om Norra Kyrkogården. Detta område stod klart kring 1960. Året därpå upprättades en plan av Fred Forbat och Stefan Romare på Eglers stadsplanebyrå för resten av Möllevången västerut till Kävlingevägen. Vid denna tid hade man från stadens sida börjat planera för en yttre ringväg utanför de nya stadsdelar som man räknade med att bygga inom kort. I planen för Möllevången hade därför hänsyn tagits till denna ringväg.
Planen föreskrev ett lamellhusområde där huskropparna orienterades i öst-västlig riktning, det vill säga vinkelrätt mot den planerade ringvägen för att minska bullerstörningarna från trafiken, och väster om dessa en bostadsbebyggelse av intimare skala med korta huskroppar av två vånings höjd. De skulle grupperas kring bäckfåran som gick fram i koloniområdet och placeringen av huskropparna skulle understryka markens mjuka kupering. Den djupa sänkan i områdets mitt lades ut som park med gröna stråk mot andra parker.
Lamellhusområdet, som uppfördes för landstingets räkning, byggdes enligt planen 1962 med planförfattarna samt Bengt Edman som arkitekter. Området, som innehöll personalbostäder för anställda vid lasarettet och ett lasarettshotell, bestod nästan uteslutande av smålägenheter, med en stor dominans av enrummare med eller utan kokvrå. Husen är byggda med mittkorridor och trapphus i gavlarna. Mellan och längs husens entrésida lades gångar med smågatsten. I det östligaste huset gjordes en bred öppning i bottenvåningen så att en sådan gång fick förbindelse med Sofiaparken i Drottningstaden. När Bengt Edman något år senare ritade studentbostäderna på Vildanden använde han åter gångstigar med smågatsten och passager genom huskroppar.
Området närmast Kävlingevägen bebyggdes 1966-68 med tvåvånings radhus arrangerade i tre grupper i överensstämmelse med planen från 1962. Huskropparna är dock grupperade på ett annat sätt än vad planen föreslog men med god anpassning till topografin. Det tätbebyggda radhusområdet ritades av Carl-Ossian Klingspor. Området består av två radhusgrupper avskilda med pensionärsbostäder i tre radhuslängor och en liten närbutik (numera dagis) längs Landsdomarevägen.
De tre delområdena på Möllevången är huvudsakligen utformade efter två olika planer och hänger inte riktigt ihop, delvis på grund av att det är olika bostadstyper, men också därför att varje delområde har sitt eget trafiknät. Drottningstaden trafikmatas huvudsakligen av Sofiavägen, landstingsområdet av Möllevångsvägen- Margaretavägen som går i en slinga runt bostadsområdet samt dåvarande Möllevångshemmet och radhusområdet trafikmatas huvudsakligen av Tinghögsvägen. Både Sofiavägen och Tinghögsvägen är utformade som återvändsgator. Grönstråk samt gång- och cykelvägar förbinder dock de olika områdena, liksom att nästan all service (åtminstone tidigare) var koncentrerad till Drottningstaden med skola, dagis, affär och post.
Man kan av planstrukturen se hur privatbilismen ökat på 1960-talet och hur det återverkat på byggandet. Flerbostadshusen i Drottningstaden ännu är gatuorienterade och bilarna leds rakt in i området medan radhusområdet är helt trafikseparerat och huskropparna orienterade efter de bilfria gränder som letar sig in mellan husen.
En stor del av Möllevångshemmet revs kring 1970 för att lämna plats åt landstingets stora kanslihus, Regionhuset, ritat av Klas Anshelm. Det som blev kvar omvandlades till Vårdhögskola och kompletterades med en stor nybyggnad på 1970-talet. Bakom Vårdhögskolan skedde en förtätning med smala lamellhus i början av 2000-talet. Dessa är lagda i solfjäderform kring den nedsänkta delen av Vårdhögskolan. Det är fyravåningshus inne i området och två vinklade femvåningshus ut mot Margaretavägen. Sammanlagt innehåller husen cirka 115 lägenheter i varierande storlek. I detta område håller det för närvarande (sommaren 2008) på att uppföras två sexvåningshus med sammanlagt 68 lägenheter genom byggmästare Paulssons.
En annan stor förändring av stadsdelen gäller landstingets personalbostäder. Dessa trevåningshus byggdes med en stomme av betong och ett fasadskal av gult tegel och mörk träpanel. Det gula teglet frostskadades och husen kläddes så småningom in med plåt och i dag (2008) är de tilläggsisolerade och putsade i ljusgult. Kring 1990 byggdes lamellhusen samman med en ny fyravåningsbebyggelse ut mot Möllevångsvägen och Norra Ringen. Även lägenhetssammansättningen ändrades vid om- och tillbyggnaden. Området kom genom dessa förändringar att helt ändra karaktär. Fyravåningshusen uppvisar en tidstypisk postmodern arkitektur. I anslutning till lasarettshotellet har det nyligen uppförts ett nio våningar högt punkthus.
Bebyggelseenhetliga områden
Lamellhus i kvarteren - Drottning Filippa, Drottning Blanka, Drottning Josefina, Drottning Viktoria
Bebyggelsen i Drottningstaden består av rätt bastanta men välbyggda tegelhus i tre-fyra våningar. Samtliga hus, inklusive Lovisaskolan, ritades av Ingeborg Hammarskjöld-Reiz, som i Lund arbetat med bostadssociala frågor genom Bostadskommittén sedan 1930-talet och var väl insatt i den nationella bostadspolitiken. Det avspeglar sig tydligt i detta område, som är ett mönsterexempel på grannskapsidealet så som det kom till uttryck i bostadssociala utredningens slutbetänkande: goda och sunda bostäder till överkomligt pris för alla medborgare. En grannskapsenhet skulle förutom bostäderna innehålla skola, affär och annan service samt gemensamma grönytor. Precis som i Drottningstaden. Detta finner man även på Kobjer och Rådmansvången – också där svarade Ingeborg Hammarskjöld-Reiz för gestaltningen.
Karaktärsdrag
Bebyggelsen präglas av en arkitektur som är representativ för periodens nyrealism: kopplade huskroppar, tegelfasader med inslag av puts, viss mönstermurning, udda fönsterformer, burspråk, gavelpartier, markerade trapphus och entréer, utanpåliggande eller delvis indragna balkonger samt sadeltak. Bebyggelsen är enhetlig i skala, materialval och formspråk utan att husen är identiska. Ett hus vid Filippavägen har tillkommit i ett senare skede, men är väl inpassat i miljön.
Särskilt värdefull bebyggelse
- Lamellhus och butik-/bostadslänga i kv Drottning Filippa, Drottning Blanka, Drottning Josefina, Drottning Viktoria.
Radhus i kvarteren - Tre Leoparder, Riksvapnet, Dannebrogen
Vid Tinghögsvägen byggdes i slutet av 1960-talet ett tätt radhusområde, ritat av Carl-Ossian Klingspor. Området består av två radhusgrupper avskilda med pensionärsbostäder i tre radhuslängor och en liten närbutik längs Landsdomarevägen. Radhusen ligger saxade i ganska långa rader. De höga pulpettaken ger bebyggelsen ett karaktäristiskt utseende. Husen har röda tegelfasader utom närmast under pulpettaket där väggarna klätts med liggande, vitmålad panel. Trädgårdarna är små och intima, alla omgärdas av likadana staket och spaljéer. Mellan husraderna finns trånga gångväger, som mer har karaktär av passager. All mark mellan husen är hårdgjord, utom trädgårdarna. Alla hus är vända åt samma håll, så att man inte har två entréfasader vända mot varandra som längs traditionella gator. Byggherre var HSB, men radhusen friköptes i mitten av 1970-talet.
Det norra området nås endast av Tinghögsvägen som slutar med en liten vändplats och här finns också garagelängor. Det södra området är omgärdat av gator men i likhet med det norra är det innanför dessa helt bilfritt. Garagelängor finns i söder. Mellan det norra radhusområdet och pensionärsbostäderna går parkstråket Tingvallen, som är anlagt i en dalsänka där en bäck tidigare gick fram. Här har en gång- och cykelväg anlagts med en tunnel under Norra Ringen så att området står i förbindelse med det stora grönområdet vid Sankt Hans backar.
Karaktärsdrag
Området är förhållandevis kuperat och radhusens uppstickande, saxade tak visar tydligt fram nivåskillnaderna. Stadsplanen framhåller således topografin och bidrar tillsammans med den särpräglade arkitekturen till till att ge området en tydlig identitet. Samtidigt speglar bebyggelsen tydligt sin tids estetiska ideal om upprepning och enhetlighet.
Särskilt värdefull bebyggelse
- Radhus med närbutik och garagelängor i kv Tre Leoparder, Riksvapnet, Dannebrogen.
