Lergraven 1
| Lergraven 1 | |
 Lergraven 1 | |
| Information | |
|---|---|
| Namn | Stationskarlahusen |
| Adress | Fjelievägen 15 |
| Byggnadsår | 1903 |
| Byggherre | Statens jernvägstrafiks pensionsinrättning |
| Arkitekt | Folke Zettervall |
| Kulturhistorisk värdering | Kulturhistoriskt värdefull byggnad |
Bakgrund
Sedan början av 1860-talet hade SJ:s personal haft gratis tjänstebostad och fritt bränsle, antingen som naturaförmån eller som "inkvarteringsmedel". Det ansågs att personalen skulle bo i järnvägens omedelbara närhet. 1892 framhölls det också att förmånen bidrog till att höja personalens "sedeliga nivå och ingifva hos dem känslan af mera samhörighet med den institution, för hvars räkning de använda sina arbetskrafter". I första hand inreddes bostäder i SJ:s egna hus, men bostäder hyrdes också in, och då företrädesvis i änke- och pupillkassans hus.
Statens jernvägstrafiks pensions inrättning bildades 1872. Den därmed sammanhängande änke- och pupillkassan skulle utbetala pension åt efterlevande, och finansierades av medlemmarnas inbetalningar. SJ bidrog med pengar från ett antal udda intäkter som t ex försäljningen av biljettmakulatur. För att göra änke- och pupillkassans pengar räntebärande "och därjämte erbjuda järnvägen sunda och trefliga bostäder åt dess betjäning" lät man uppföra ett antal hus som hyrdes ut till SJ på normalt 25 år. När pensionsinrättningen 1902 skulle köpa en tomt i Lund frågade man stadsfullmäktige om man kunde påräkna gas- och vattenanslutning för "ett tilltänkt boställeshus i Skultelyckan för härvarande statsbanebetjening". Även om staden ansåg ändamålet behjärtansvärt var man ovillig att utsträcka ledningarna utanför stadsplanelagt område, men framför allt var man rädd att ett hus i Skultelyckan (dvs nuvarande stadsparken) skulle störa "stadens södra vallpromenad". Istället erbjöd man den nuvarande tomten.
Husen
Stationskarlahusen ritades av Folke Zettervall vid SJ:s arkitektkontor, och flera drag i husen känns igen från hans stationer. Modellen med två höga, parallella längor känns igen från andra "stationskarlahus". Husen ligger vinkelrätt mot Papegojevägen så att de bildar en effektfull fond i Fjelievägen. De bägge envåningsdelarna vid nordgavlarna har en trekantig plan anpassad efter tomtens snedhet. Tillsammans med fd tvätthusbyggnaden, som sluter gården åt norr, bildar de en med Fjelievägen parallell fasadräcka.
Huvuddelen av dekorationerna återfinns i anslutning till taken, medan de gulkalkade fasaderna med svarta ankarslut i övrigt är i stort sett odekorerade. Sockel av rött maskinslaget tegel. Strax däröver två motsvarande tegelband, det översta längs fönsternas underkant. Fasaderna indelas av risaliter, uppåt avslutade med frontespiser, som markerar trapphusens läge. Tillsammans med västlängans förhöjda mittparti bidrar de till att den visuellt uppdelas i tre delar. På huvudfasaderna, ut från gårdsplanen, entréer med jugendinspirerade putsomfattningar med inslag av glaserat tegel och överst i frontespiserna cirkelornament i samma material. Mot gården har entréerna och risaliterna fått en något enklare utformning. Ursprungliga ramverksdörrar i jugend. Mansardtak med rött tvåkupigt tegel och utskjutande takfot. Nederdelen av taken har en så brant lutning att de endast utgör en estetiskt betingad inklädnad av väggen. Trädetaljerna såsom bjälkändar, vindskidor och spjälverk i gavlarna har fått en rik utformning. Mittpartiets takkupor har fått en annorlunda utformning av "vindskidorna" än de övriga. Under takfoten ett utskjutande, nedtill profilerat, putsband som fortsätter rakt över gavlarna och det förhöjda mittpartiet. På mittpartiet istället en fris med glaserat tegel under takfoten. Gavlarna artikuleras av kraftiga fönsteromfattningar och utkragade skorstensstockar. I trapphusen finns de ursprungliga, grönmålade, fönsterna kvar, medan lägenheternas småspröjsade fönster 1958 byttes ut mot hela glas. De höga skorstenarna med tegelavtäckning togs ned 1956 sedan centralvärme ersatt de vita kakelugnarna. Närmast husen finns ett spjälstaket mellan murpelare av ursprunglig modell. Tidigare omgavs också resten av trädgårdarna av ett något enklare staket.
Historik
Huset innehöll 54 ettor, samt vid nordgaveln på östlängan tre tvåor för förmännen på varje pass. Att det bodde sexbarnsfamiljer i ettorna var inte ovanligt. Torrklosetter fanns i envåningsdelarna vid gavlarna. Två familjer delade på en klosett och turades om att städa varje vecka. På golvet ströddes sand. Där stod även soptunnorna och på sommaren, när "puddingarna" (dvs fluglarver) blev för talrika vattnades det med karbolsyra. I gårdshuset fanns två tvättstugor, som även kunde användas till matlagning efter grisslakt. I trädgården hade varje familj ett äpple-, ett plommon- och ett päronträd inhägnat av ett staket. Husen såldes 1929 till bostadsföreningen Västerbo och därefter flyttade även andra än järnvägare in. Då medlemmarna hade förköpsrätt till lediga lägenheter har antalet successivt minskat och uppgick 1979 till 44 lägenheter, och sammanslagningarna har fortsatt. 1979 genomfördes en större, varsamt utförd, renovering och modernisering, varvid husen putsades om.
Litteratur
- Statens järnvägar 1906
- Sundgren (manus) 1989 och 1990
