Järnvägssträckor - Järnvägens och bilens miljöer i Lunds kommun
När järnvägarna anlades var det viktigt att undvika kraftiga stigningar då loken inte orkade dra vagnar i en allt för brant stigning. Kunde man inte dra järnvägen runt en stigning jämnade man ut förhållandena antingen genom skärningar eller genom att bygga upp en högre banvall, ibland i kombination. Stambanan går i en skärning ner mot Håstad medan banan Dalby-Bjärsjölagård bitvis går på en flera meter hög banvall för att utjämna stigningen från Krankesjön till Torna Hällestad. Man försökte också dra en bana så rakt som möjligt, men för exempelvis MSJ var sträckan Dalby-Veberöd allt för kuperad där den tangerade Romeleåsen, och banan här blev påfallande kurvig. Vid stationerna var man noga med att få en helt plan bangård för att undvika vagnar som rullade iväg. Växling och uppställning av vagnar förekom även på små stationer.
Järnvägsnätet i Lunds kommun har omfattat cirka 82 kilometer. Av dessa trafikeras numera 17 kilometer med allmän trafik samt 2 kilometer endast med godstrafik. Mindre än en fjärdedel finns alltså kvar. De banor som trafikeras, SSb och LKJ, har moderniserats, byggts ut till dubbelspår och elektrifierats, men går i ursprunglig sträckning. För LTJ där det endast går godstrafik, ligger banan kvar i ursprunglig sträckning. För de helt nedlagda järnvägarna är det lite olika med bansträckningen, på MGJ finns nästan inget kvar medan banvallen på de 18 kilometrarna av MSJ som löper genom Lunds kommun i stort sett finns kvar. Både SSb och MSJ är upptagna som särskilt värdefulla kulturmiljöer i länsstyrelsens regionala kulturmiljöprogram. Även för MSJ:s bana från Dalby till Bjärsjölagård finns banvallen kvar i stor utsträckning.
Särskilt kulturhistoriskt värdefulla järnvägssträckor
- Södra Stambanan, SSB
- Dalby-Klostersågen, MSJ
- Dalby-Kvinnevad, MSJ
- Lund-Södra Sandby med banvallen till Hardeberga stenbrott, LReJ
- Lund-Hospitalet, LTJ
