Idrottshallen
| Innerstaden 3:32 | |
 Idrottshallen | |
| Information | |
|---|---|
| Namn | Idrottshallen |
| Adress | Högevallsgatan |
| Byggnadsår | 1940-41 |
| Byggherre | Lunds stad |
| Arkitekt | Tor Andersson & Hans Westman |
| Kulturhistorisk värdering | Övrig byggnad |
Möjligheterna att kombinera badhuset med en idrottshall övervägdes på ett tidigt stadium, och för detta verkade Lugis och studentkårens representanter i badhuskommittén. Det formella utredningsuppdraget fick kommittén i maj 1935 och det tog inte lång tid för dem att komma igång. Redan dagen före fullmäktiges beslut hade Tor Andersson presenterat ett hallförslag i kommittén.
Planerna fick dock vila till 1938 då statliga tipsmedel beviljades till 80% av den beräknade hallkostnaden. Det hade ansetts lämpligast att studentkåren stod för ansökan, men hallen blev stadens egendom, då den stod för driftskostnaderna. Studentkåren fick dock väl tilltagna fria tider. Ett beslut att starta bygget 1938 stoppades sedan det påpekats att hallen var för liten för en reglementsenlig handbollsplan och för låg för tennis. Dessutom ansågs det "oundgängligen nödvändigt" att anordna en funktionärsbostad. Hallen ritades om av Tor Andersson och Hans Westman och staden erhöll ytterligare tipsmedel. Krigsutbrottet fördyrade dock bygget. Denna gång fick Westman ensam uppdraget att revidera ritningarna för att nedbringa kostnaderna. Westmans revidering innebar att byggnaden blev enklare och klarare samtidigt som den tappade något av sin skulpturala karaktär. De tidigare planerade sågtandsformade takfönsterna slopades och stommen byttes mot halvcirkelformade Törebodabågar i trä som i mäktiga valv går från grunden på den ena långsidan till grunden på den andra. Hallen invigdes den 20/9 1941 och hade 933 sitt- och 272 ståplatser.
Idrottshallen domineras av det stora rundvälvda taket över spelplanen. På långsidorna och på västgaveln omges det av en lägre tvåvåningsdel som på övervåningen lämnar plats för läktarna och därunder klubb-, dusch- och omklädningsrum. Bottenvåningen är utförd i gråmålad betong, med avtryck av brädformen, medan övervåningen har en gråmålad locklistpanel. På långsidorna har väggen i bottenvåningen reducerats till pelare mellan stora fönsterpartier, medan övervåningen är helt sluten. På sydgaveln har övervåningen ett fönsterband. Den friliggande rundvälvda gaveln är utförd i locklistpanel med svarta lisener i trä. Ett antal avvattningslister ger en försiktig horisontell indelning. Gaveln artikuleras också av två utvändiga trappor till läktarna.
Ursprungligen hade taket två breda fönsterband som gick från gavel till gavel. Sydgaveln kläddes 1984 med en specialpressad plåtpanel och 1988 skedde en viss upprustning av byggnaden. Takfönsterna har nu satts igen och fönsterpartierna på långsidorna har bytts ut mot plast.
Entrén sker från en förbindelsegång i det ena hörnet, medan en riktig foajé saknas. Interiören känns idag något sliten men uppvisar bl a i handledare flera omsorgsfullt utförda detaljer.
