Hyphoff 9
| Hyphoff 9 | |
 Vaktmästarbostad | |
| Information | |
|---|---|
| Namn | Vaktmästarbostad |
| Adress | Biskopsgatan 3, Sölvegatan 2 |
| Byggnadsår | 1887 |
| Byggherre | Ingen uppgift |
| Arkitekt | Henrik Sjöström |
| Kulturhistorisk värdering | Kulturhistoriskt värdefull byggnad |
Huset är uppfört som vaktmästarbostad för fysiska institutionen och används fortfarande som bostad. Det byggdes med tre boningsrum, med vardera en kakelugn, och ett kök. Fasader i mörkrött tegel. Trappad gesims med fris inunder. Murade fönsterbänkar och över fönsterna bågar. På gavlarna små hörntureller och en uppbyggnad som döljer taknocken. Sadeltak med skiffer. På nordgaveln en stickbågig helfransk pardörr. Brunmålade fönstersnickerier. Huset blev byggnadsminnesmärke, med skydd av exteriören, samtidigt som fd fysiska institutionen. Bredvid huset ligger ett halvt nedgrävt redskapshus i mörkrött tegel med pulpettak. Det är förmodligen uppfört samtidigt med bostadshuset.
Litteratur
- Universitetets byggnader behandlas utförligt i Örtengren 1951.
Klassiska institutionen och Antikmuseet
| Hyphoff 9 | |
 Klassiska institutionen | |
| Information | |
|---|---|
| Namn | Klassiska institutionen och Antikmuseet |
| Adress | Biskopsgatan 3, Sölvegatan 2 |
| Byggnadsår | 1883-86 |
| Arkitekt | Henrik Sjöström |
| Kulturhistorisk värdering | Kulturhistoriskt värdefull byggnad |
Fasader i mörkrött handslaget tegel i medeltidsromantisk stil. Granitklädd sockel. Tung bottenvåning med list under fönsterna. Fönsterna är smala höga, med rundbågad överdel. De hålls samman två och två, på bottenvåningen av låga stickbågar och på övervåningen av högre, rikare artikulerade rundbågar. Markerade våningsband och gesims med konsolfris. Centralt på huvudfasaden mot Biskopsgatan en mittrisalit med portal med tegelkapitäl och ursprunglig brunmålad pardörr med spröjsat, rundbågat överljusfönster. Dörrens speglar har ersatts med glas. Risaliten är förhöjd och har höga fönster med rosettfönster upptill, vilka lämnar ljus åt ett auditorium i två våningar. Den avslutas med en utkragad rundbågefris. Även två av de andra fasaderna har mittrisaliter, dock av något annorlunda utformning. Den mot Sölvegatan har dessutom en låg helfransk ytterdörr, som leder till trapphuset. Över dörren ett välvt skärmtak i plåt med dekorativa järnkonsoler. På sydfasaden en frontespis. Taket är liksom ursprungligen klätt med grönmålad skivplåt. Ursprungliga, brunmålade fönster med lösa innanfönster, på samtliga sidor utom huvudfasaden med en tvärspröjs. Stuprör med äldre rektangulära vattenfångare.
Byggnaden uppfördes för fysiska institutionen. På bottenvåningen låg ett antal arbetsrum på ömse sidor om en mittkorridor, medan auditoriet upptog större delen av övervåningen och vinden. Redan från början hade huset centralvärme. När det 1950-51 byggdes om för nuvarande ändamål slogs ett antal rum på bottenvåningen samman till en stor sal och auditoriet fick en ny inredning. Ännu finns dock ett antal döbattangdörrar med mässingshandtag kvar och det kryssvälvda trapphuset är välbevarat. Det har öppen spindel och trappan bärs upp av fyrkantiga granitpelare, med fasade hörn, mellan vilka sitter dekorativa järnräcken.
Byggandet föregicks av ett antal olika ritningsförslag, bl a dammade man av ett äldre förslag av Helgo Zettervall. Uppdraget gick så småningom till Sjöström, som efter Holmgrens önskemål presenterade ett förslag i nyrenässans. Klassicismens krav på symmetri ledde dock till en inte helt lyckad planlösning, och Sjöström uppgjorde ett nytt förslag som genomfördes. Huset blev byggnadsminnesmärke 30/6 1971 med skydd av exteriör och trapphus.
Litteratur
- Holmgren 1886
