Grusgropar - Järnvägens och bilens miljöer i Lunds kommun
Grusgropar anlades av järnvägsbolagen för att täcka de egna behoven av grus medan banan byggdes. Många grustäkter exploaterades dock inte förrän banan var på plats och då var skälet naturligtvis att skaffa sig inkomster från grusförsäljning och ökad godstrafik. Man sålde framför allt till andra banor som höll på att byggas, till cementindustrier eller till städerna som var stora gruskonsumenter i en tid av häftig expansion.
Lunds kommun har grusiga och sandiga jordar i östra delen och det var också här järnvägarnas grusgropar fanns. LReJ hade en täkt vid Sularp och minst en på Revingefältet, MGJ hade en stor ler- och grusgrop vid Kongsmarkens station och den allra största fanns vid Klostersågens station på MSJ. Här anlades en mycket stor grustäkt norr om banan och ett stickspår drogs till täkten där spårbundna grävmaskiner arbetade. Verksamheten upphörde troligen på 1960-talet och i dag har Vombs vattenverk delvis reningsdammar på det gamla täktområdet. Vid Kongsmarken syns ler- och grusgropen tydligt som en stor krater i åkerlandskapet. I anslutning till grusgroparna på Revingefältet står två unika vindturbiner med uppgift att pumpa undan grundvatten. Den ena står i anslutning till Svarta hål där LReJ hade sin största täkt, den andra står öster om Revingeby på ett område där man troligen tagit grus i samband med att banan byggdes.
Grusgropar av miljöskapande värde
- Svarta hål/Revingehed, LReJ
- Klostersågen, MSJ
- Kongsmarken, MGJ
