Från AK-väg till motorväg - Järnvägens och bilens miljöer i Lunds kommun
Vägnätet förändrades inte mycket i början av 1900-talet, men på 1920-talet började tågtrafiken få konkurrens av bilar, bussar och lastbilar. Vägarna förbättrades, särskilt genom nödhjälpsarbeten. Det var Arbetslöshetskommissionen som valde vilka arbeten som skulle utföras, och mycket var just vägarbeten. Vägarna kom därför att kallas AK-vägar. Det var framför allt under massarbetslöshetens år på 1920-talet och början av 30-talet som vägar förbättrades eller nyanlades genom ”nödjobben”. Ibland sattes minnesstenar upp som berättade om vägarbetet. Anledningen till att gatstensvägarna alls byggdes var den goda tillgången på arbetskraft och sten.
För Skånes del handlade det framför allt om förbättringar av det befintliga vägnätet. Det kunde handla om att bredda, räta och stenlägga vägar. Särskilt de stenlagda vägarna med mittsträng av svart granit har fått symbolisera AK-vägarna. 1935 var endast 1,3 procent av landets vägar belagda med asfalt, sten eller betong, resten var grusväg. I Lunds kommun var exempelvis Dalbyvägen lagd med gatsten, troligen som ett AK-arbete, men asfalterades i ett senare skede.
Gatstenen krävde mycket underhåll och visade sig ha en tendens att bli hal i vått väglag, så man slutade att lägga gatsten utom i vissa stadsmiljöer på 1950-talet. Därefter har de här för Sverige unika vägarna i stort försvunnit. Asfalten tog över helt och på grusvägarna lade man på oljegrus.
Efter andra världskriget tog landsvägstransporter över allt mer av både person- och godstrafiken från järnvägarna. Äldre vägar rätades och breddades, allt fler vägar drogs förbi utanför de gamla samhällena. Alla betydande vägar asfalterades och bensinstationer uppfördes även ute på landsbygden. På 1950-talet började man efter tysk förebild anlägga motorvägar med separata körbanor. Landets första motorväg, eller autostrada som den kallades på något slags europeiskt blandspråk, öppnade 1953 och gick mellan Malmö och Lund. Motorvägen anlades öster om den gamla landsvägen mellan de båda städerna och berörde överhuvudtaget inga tätorter. Detta kom att bli vägledande för alla motorvägar som därefter anlagts. Den ökade vägtrafiken krävde allt mer omfattande vägsystem, med särskilda på- och avfarten, planskilda korsningar och cirkulationsplatser – utmärkta lägen för bensinstationer.
Dagens vägnät är anpassat för snabba och långväga transporter – tidigare förbehållet järnvägen – vilket medfört en ny struktur på vägnätet. Vägarna går inte längre från stad till stad utan passerar utanför med allt mer intrikata system av på- och avfarter. De nya vägarna är förhållandevis raka och kär genom landskapet utan vidare hänsyn till topografin.
