Eskil 9
| Eskil 9 | |
 Zoologiska institutionen och museet | |
| Information | |
|---|---|
| Namn | Zoologiska institutionen och museet |
| Byggnadsår | 1916-17 |
| Byggherre | Lunds universitet |
| Arkitekt | Theodor Wåhlin |
Zoologiska museets samlingar kan sägas ha sin upprinnelse i den naturaliesamling Kilian Stobreus 1735 skänkte till universitetet. Zoologin utskildes 1812 som ett eget ämne ur naturalhistorien. Man fick dock länge dela byggnader med andra institutioner och först 1900, sedan övriga institutioner flyttat, disponerade man ett eget hus, nuvarande historiska museet. Inte minst den livliga insamlingsverksamheten medförde dock att man snart blev trångbodd. Ritningar till ett nytt hus upprättades 1912, och medel beviljades av riksdagen 1913, men då världskriget kom emellan dröjde det innan det nya huset kunde invigas.
Den medeltidsromantiska byggnaden i rött tegel består av två parallella längor, något förskjutna i förhållande till varandra, som knyts samman av en förbindelsegång. Högrest sadeltak med rött tegel och hög sockelvåning i hardebergasten med fot, fönsteromfattningar, hörnkedjor och avslutande, profilerad list i prickhuggen granit. Huvudfasaden mot Helgonavägen har en tung bottenvåning med horisontella band i granit mellan de närmast kölbågade fönsterna. De övre våningarna har rakslutna fönster, något mindre överst, med stickbågiga avlastningsbågar. Vitgrå fönstersnickerier, i vindsvåningen delvis småspröjsade. Något oregelbunden fönstersättning anpassad till interiörens behov. Trappad gesims med sågtandsskift och därunder en bågfris, med slutstenar i granit, som anknyter till fönsterna på tredje våningen. På taket frontespiser och mellan dem en låg lanterninvåning i korsvirke. Entrén är belägen i ett kraftigt utskjutande fasadparti, innehållande trapphus, något förskjutet mot fasadens ena kant. Det avslutas med en högre uppbyggd frontespis, krönt av en vindflöjel. Entrén har trappad smyg med dörröverliggare i granit och kölbågat överljusfönster med smidesgaller. Dörr i fernissad panel med små fönster skyddade av smidesgaller. Stora, dekorativa beslag i svart plåt. Framför entrén två kopparlyktor, med blyspröjsade glas, på skulpterade granitpelare. I fasaderna enstaka inslag av mönstermurning och på gavlarna ankarslut. Trapphallen har kassettak buret av putsade pelare, och golv lagt av olikfärgade kalkstensplattor. Trappan löper kring ett öppet hisschakt med dekorativa gallergrindar. Huvudbyggnaden som innehöll arbetslokaler, föreläsningssalar, bibliotek och terrarier m m förbands endast av en korridor med museiflygeln. I detaljerna gavs museiflygeln och förbindelsegången ett något enklare utförande än huvudbyggnaden, men är annars snarlika denna.
På 50- och 60-talen inreddes delar av vindarna, några takfönster tillkom och delar av museilokalerna har ändrats till bibliotek, men på det hela taget är byggnaden välbevarad såväl exteriört som interiört. Förbindelsegången har breddats österut med ett par föreläsningssalar och museilokaler efter ritningar av Klas Anshelm 1958. Utformningen av tillbyggnaden ansluter så väl till den ursprungliga arkitekturen att den är nära nog omärklig. Mot Helgonavägen smidesgrindar mellan dekorativa murpelare som pryds av små fält med svart och blått kakel. I kvartershörnet en motsvarande murpelare.
Norr om museiflygeln uppfördes 1961 en länga i rött tegel. Byggnaden ritades av Lars Myrenberg för tekniska högskolan, men används nu av zoofysiologen. Den är på längden uppdelad i två volymer, av olika höjd, som ligger något förskjutna i förhållande till varandra. På västgaveln ett glasat trapphus i anslutning till mittkorridorerna. Varje fönsterparti består av ett fernissat perspektivfönster och bredvid det en smal fönsterspalt.
