Dövstumskolan 11
| Dövstumskolan 11 | |
 Dövstumskolan 11 | |
| Information | |
|---|---|
| Namn | Östervångsskolan |
| Adress | Dalbyvägen 7 |
| Byggnadsår | 1869-71 |
| Byggherre | Malmöhus och Kristianstad läns landsting |
| Arkitekt | J E A Nielsen |
| Kulturhistorisk värdering | Kulturhistoriskt värdefull byggnad |
På förslag av häradshövdingen A Giertsson 1864 hade Malmöhus läns landsting beslutat att uppföra en anstalt för blinda och dövstumma barn och en kommitté tillsattes för att ta fram ett förslag. Då motsvarande fråga hade väckts även inom det andra skånelandstinget beslutades det att man skulle uppföra en gemensam anstalt, dock endast för dövstumma. Ett antal städer tillfrågades om de ville upplåta mark för ändamålet. Av en mening ur drätselkammarens utlåtande över förfrågan framgår det också varför man till slut valde att förlägga anstalten till Lund.
"Då det väl näppeligen af någon lärer bestridas att Staden Lunds hela existens och betydelse är i väsentlig mån beroende af de der förlagde undervisningsanstalter och då vid sådant förhållande Kommunen icke rimligtvis kan eller bör undandraga sig att efter måttet af sina krafter och tillgångar bidraga till dessa anstalters förkofran, utvidgning och fullständiggörande, samt då slutligen genom den nya läroanstalten, om vars inrättande fråga nu förekommit, utom den inverkan den i viss mån kan antagas komma att utöfva på ekonomiska förhållanden (...), äfven och företrädesvis för de medicinska studierna vid härvarande universitet fördelar skulle vinnas jemte det tillfälle bereddes för eleverna vid det här förlagda Folkskolelärare-Seminarium (...) att förskaffa sig kännedom om blindas och döfstummas undervisning, då anser sig Drätselkammaren böra tillstyrka...".
Marken uppläts enbart med nyttjanderätt och bestod bl a av stadens östra lergravar, se kvartershistoriken.
Skolan togs i bruk l september 1871 under det officiella namnet Skånes anstalt för döfstumma i Lund, vilket tidigare stod att läsa i gjutjärnsbokstäver på fasaden. Enligt reglementet var syftet: "att för yngre dövstumma, företrädesvis barn i skolåldern inom Malmöhus och Kristianstads län, bereda tillfälle till sådan undervisning att deras själskrafter väckas, utvecklas och bildas, att de vinna de insikter samt den färdighet i hantverk, slöjd eller konst, som sätter dem i stånd att sig själva försörja eller till sin försörjning bidraga, och att de uppfostras till kristliga och sedliga samhällsmedlemmar".
I början hade skolan 60-70 elever och var sexårig. Då lagen om allmän skolplikt för dövstumma antogs 1889 slogs skolan i Lund samman med den i Blekinge till Tredje dövstumskoldistriktet och skolgången blev åttaårig. Verksamheten förstatligades 1938 och Lund blev upptagningsskola för södra dövstumskoledistriktet. Efter krav från staten överlät staden då även äganderätten till marken, dock med förbehållet att den skulle återgå om verksamheten upphörde. Dövstumutbildningen anpassades 1965 till den vanliga grundskolan och skolan i Lund kom att omfatta låg- och mellanstadium. Samtidigt bytte den namn för att inte genom namnet särskilt utpeka eleverna. Under slutet av 60-talet och 70-talet fördes intensiva diskussioner om huruvida de dövstumma eleverna borde integreras i den vanliga skolan eller inte och det föreslogs även att dövstumskolan skulle flyttas till Malmö. Internatverksamheten på skolan upphörde 1973. På 80-talet stabiliserades läget för skolan vilket avspeglar sig i att byggnaden då rustades upp och moderniserades. Skolan har även kompletterats med ett högstadium.
Byggnaden är uppförd i grågult tegel i en medeltidsromantisk stil. Gesimsen är påkostad med profiltegel och en tandsnittsfris, samt därunder en rundbågsfris med dekorativa slutstenar. I övrigt är huvuddelen av byggnaden odekorerad och utsmyckningarna har koncentrerats till det förhöjda, framspringande mittpartiet i tre våningar. De stickbågiga fönsterna är rödmålade och indelade i fyra jämnstora lufter med vardera två rutor. En del av de ursprungliga fönsterna är ännu bevarade. Mittpartiet har på mellanvåningen höga, blyspröjsade fönster som markerar aulans läge medan de bägge andra våningarna har små rundbågade fönster, kopplade två och två, åtskilda av cementkolonner med tärningskapitäl. På mittpartiets tak en altan med dekorativt järnräcke mellan murpelare och rikt artikulerade hörntureller. Murad portal buren av cementpelare, även de med tärningskapitäl. Rödmålad, helfransk döbattangdörr med runda ornamentplattor, skulpterad överliggare och solfjäderformat överljusfönster. På baksidan två långa sidoflyglar som ger byggnaden en U-formad plan. Flyglarna avslutas med envåningsdelar inrymmande kök respektive gymnastiksal. Sadeltakets skifferbeklädnad byttes 1984 ut mot plåt.
Från byggnadstiden finns ett rikt arkivmaterial bevarat. I ett detaljerat kostnadsförslag finns allt specificerat från minsta beslag till den sista tunnan nöthår för fönstertätning. Det framgår även att de flesta dörrarna skulle ådras som ek och fönsterna utvändigt målas bruna. "Jerngallert" på takryggningen skulle strykas en gång med mönja och 2 ggr med oljefärg samt bronseras och förgyllas. Ur räkningarna kan man utläsa att huset uppfördes av byggmästare P C Sörensen och att tegel levererats från tegelbruket i Nordanå, F H Kockums tegelbruk i Bjärred (bl a ornamenttegel), och av tegelmästare Nils Jönsson i Lund.
Innanför entrén ligger trapphallen med en rikt utsirad gjutjärnstrappa, levererad av Kockums mekaniska verkstad, buren av pelare med korintiska kapitäl. "Huvudbyggnadens" bägge våningsplan upptogs ursprungligen av lektionssalar medan det i källaren fanns verkstäder för snickeri, skrädderi och skomakeri samt en slöjdsal och ett bostadsrum för gårdskarlen. Matsalen låg i bottenvåningen på den västra flygeln och där fanns även bostäder för husmodern och kökspersonalen. Föreståndarens bostad upptog större delen av bottenvåningen på den andra flygeln men där fanns även en lärarbostad. På andra våningen låg väl avskilda från varandra, längst ut i varsin flygel, pojkarnas respektive flickornas sovsal. För att upprätthålla ordningen låg en lärare- respektive lärarinnebostad precis utanför sovsalsdörrarna. Att pojkarnas sal låg i samma flygel som gymnastiksalen och flickornas i samma som köket var knappast någon tillfällighet. 2:or för gifta par på bottenvåningarna och 1:or för ensamstående på övervåningarna. En gemensamhetslokal inrymdes i den något mindre byggnaden i mitten. På Mittpartiet på andra våningen upptas av den välbevarade aulan, ursprungligen samlingssal för gudstjänst. Väggarna har en bröstningspanel och därovan en kvaderimiterande dekorationsmålning. Takmålning i form av ett schematiserat kassettak med två växelvis anbragta schablonmålningar i fälten. I vindsvåningen fanns endast två sjukrum. Vinden inreddes förmodligen 1938. Under 80-talet har flera smärre förändringar skett då lokalerna anpassats till moderna undervisningsmetoder, bl a har taken sänkts och ljuddämpats, men på flera ställen finns ännu äldre detaljer bevarade. På vinden är ett skolmuseum inrett.
Litteratur
- Lundberg (1971)
