Vård, underhåll och Utveckling - Järnvägens och bilens miljöer i Lunds kommun

Fågelsångs banvaktsstuga för tillbyggnad…

och efter….

De sträckor, miljöer och objekt som behandlas i denna rapport visar hur vi rört oss i landskapet och på så vis även format det. Många kommunikationsmiljöer sammanfaller i kulturhistoriska system som visar på rörelsemönster. Det är de äldsta miljöerna som är bäst bevarade medan de yngsta historiska spåren, som exempelvis busskurar, mjölkbord och motell, nästan saknas helt. En viktig orsak till detta är naturligtvis att vägarna ännu brukas, men bidragande är också att den typen av anläggningar som nämns här ovan inte förknippats med kulturmiljö. Det är därför angeläget att även lyfta fram dessa modernare miljöer.

De miljöer som pekats ut i denna rapport bör vårdas som goda exempel. Välvårdade kulturmiljöer genererar intresse och hänsynstagande. Det är därför viktigt att underhålla med traditionella material och med traditionella metoder. På så vis uppstår inga skador och anläggningarna kan lagas på nytt vid kommande behov. Här får man tänka på vilka de ursprungliga materialen varit. Det skulle till exempel vara mindre lyckat att byta de speciella, falsade tegeltaken på MSJ:s byggnader mot vanligt en- eller tvåkupigt tegel och ännu sämre att byta till plåttak. Ett par enkla regler vid vård och underhåll av byggnader listas här:

• Huvudregeln är materialhänsyn, det vill säga utgå från de material och med samma ytbehandling som fanns när huset byggdes, oavsett ålder, och byt inte i onödan om det inte föreligger uppenbara skäl.

• Underhåll: vänta inte för länge, hellre många och små åtgärder som man fixar själv än färre och stora åtgärder som kanske kräver specialister (som inte nödvändigtvis är vana vid traditionella material och metoder).

• Fasadmaterial: respektera det ursprungliga fasadmaterialet, oavsett ålder, och underhåll detsamma. Putsa till exempel inte över eller måla ett fogat murverk oavsett om det är från 1800-talet eller 1970-talet.

• Fönster: ändra inte på ursprungliga fönsterindelningar och spröjsningar, oavsett ålder, när fönstren behöver renoveras eller bytas.

• Dörrar: bevara ursprungliga dörrar så långt som möjligt. Komplettera gärna med inre dörrar om de äldre är dåliga ur energisynpunkt eller av annan anledning.

• Detaljer och ytor: klä inte in ursprungligen murade eller träfodrade delar med plåt eller annat material.

• Takkupor och takfönster: i takfallet mot det allmänna gaturummet är det viktigt att tilläggen underordnar sig takets storlek så att de inte blir dominanta och iögonfallande.

• Tillbyggnader: bygg till bakåt, alltså inte mot det allmänna gaturummet. Låt tillbyggnaden anpassa sig efter befintliga byggnader i material och utförande. Respektera den byggnadsstil som finns.

• Garage: komplettera äldre bostadshus med garagebyggnader anpassade i material och storlek och låt dem inte bli dominerande.

• Carports: underordna dessa i höjd och tak så de inte blir det dominerande inslaget i gaturummet eller på tomten.

• Nybyggnation: planera huset utifrån förutsättningarna på platsen och de omkringliggande husen. Anpassa gestaltning till omgivning.

Det är få som av ren illvilja förstör eller tar bort kulturlämningar. Men bristande underhåll kan skapa lika stor skada. Lokstallet i Dalby revs för att antal år sedan på grund av just bristande underhåll och detsamma sänkte också lokstallet på Lunds Södra i början av 2011. Vid marksaneringen grävdes stora jordmassor bort och konstruktionen i det förfallna lokstallet bedömdes då som så instabil att anläggningen fick rivas, trots rivningsförbud. Tanken är nu att lokstallet skall byggas upp igen som en del i en ny anläggning med helt annan verksamhet. Bristande kunskaper kan också vara ett problem, inte minst i samband med om- och tillbyggnader. Fågelsångs banvaktsstuga var bevarad intakt med uthus och jordkällare fram till hösten/vintern 2010 då de revs och banvaktsstugan försågs med ett tillbyggnad minst dubbel så stor som ursprungshuset. Effekten blev att banvaktsstugan ser ut som den tillbyggda delen och att en ovanligt välbevarad miljö gick till spillo.

Kulturmiljöerna bör ses som resurser, möjliga att använda i olika sammanhang. Fler järnvägssträckor skulle kunna bli gång-/cykelvägar och vandringsleder. Det är då angeläget att perrongkanter, lastkajer och liknande får finnas kvar väl synliga så att det tydligt framgår att man färdas på en före detta järnväg. De både järnvägsbroarna över Kävlingeån vid Revingehed borde rustas upp, röjas från sly och inkorporeras i vandrings- eller cykelleder. Flera vägsträckor skulle kunna lyftas fram som ”kulturvägar” där de passerande ges tillfälle att tillgodogöra sig kunskap om vad de ser. Även längs före detta järnvägar som gjorts till gång-/cykelvägar skulle enkla infotavlor kunna sättas upp, som både berättar om platsen (”…härifrån gick ett stickspår upp till stenbrottet, banvallen kan man fortfarande se om man tittar upp mot brottet…”) och om järnvägen i fråga.

För särskilt värdefulla objekt eller miljöer kan det vara motiverat med byggnadsminnesförklaring. En sådan miljö har identifierats vid detta arbete: Stångby järnvägsstation. Det är en ovanligt välbevarad miljö och ett tidigt exempel på hur man redan från början byggt för utvidgad trafik med stationen långt från spåren samtidigt som man rationaliserat bort godsmagasinet och inkorporerat den funktionen i stationshuset. Det är också ett tidigt exempel på att man helt skilt på bostadslokaler och trafiklokaler. Förutom att perrong och lastkaj saknas verkar miljön helt intakt, inklusive tydliga spår av hur stationsträdgård/plantering sett ut.