Värpinge 16:9: Skillnad mellan sidversioner

Från bevaringsprogram
Ingen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
 
Rad 6: Rad 6:
<!-- Information -->
<!-- Information -->
|byggnadsår      = 1942
|byggnadsår      = 1942
|byggherre      = frk Hilma Andersson
|byggherre      = Frk Hilma Andersson
|arkitekt        = Åke Sjöberg
|arkitekt        = Åke Sjöberg
|Kulturhistorisk värdering = Övrig byggnad
}}
}}
[[Fil:varpinge 169 gamla huset.png|miniatyr|Det gamla huset från sydväst före rivning. Foto Folklivsarkivet 1942.]]
[[Fil:varpinge 169 gamla huset.png|miniatyr|Det gamla huset från sydväst före rivning. Foto Folklivsarkivet 1942.]]
[[Fil:varpinge 169 loen.png|miniatyr|Nordöstdelen med "loen" i korsvirke. Foto Folklivsarkivet 1942.]]
[[Fil:varpinge 169 loen.png|miniatyr|Nordöstdelen med "loen" i korsvirke. Foto Folklivsarkivet 1942.]]
Villa i gult "räfflat" tegel med ett något utskjutande skift under takfoten. Sadeltak med rött tegel. Vitmålade fönster med fönsterluckor. Över entrén ett skärmtak av en konsolburen råglasskiva. Huset förlängdes norrut efter ritningar av Allan Nilsson 1971. Tidigare hade norrgaveln en kraftigt markerad skorstensstock och ett runt trappfönster.
Villa i gult "räfflat" tegel med ett något utskjutande skift under takfoten. Sadeltak med rött tegel. Vitmålade fönster med fönsterluckor. Över entrén ett skärmtak av en konsolburen råglasskiva. Huset förlängdes norrut efter ritningar av Allan Nilsson 1971. Tidigare hade norrgaveln en kraftigt markerad skorstensstock och ett runt trappfönster.


På tomten låg fram till 1942 arbetstorpet nr 49 enligt 1909 års karta. Det saknas på 1822 års karta, men skall när det revs ha varit i släktens ägo i hundra år. Ursprungligen skall huset ha varit byggt i korsvirke med lerklining men sedan byggts om i tegel. I en uppteckning beskrivs huset vid sekelskiftet. Vid västgaveln låg spiskammaren. "''Där hade vi saltekaret när vi hade slaktat grisen till jul och andra matvaror, ty där var svalt. Där hade också mor sin vävstol. Men hon kunde bara sitta där om sommaren och väva, på vintern blev där för kallt. I "loen" på östra gaveln hade vi ved och stenkol, redskap och allt möjligt.''" Därutöver hade huset två rum. I mitten låg farstun och därinnanför den öppna skorstenen och bakugnen. "''I skorstenen brukade vi röka fläsk och korv. Maten lagades på en vedspis. Denna stod först i farstun, sedan i rummet.''"
På tomten låg fram till 1942 arbetstorpet nr 49 enligt 1909 års karta. Det saknas på 1822 års karta, men skall när det revs ha varit i släktens ägo i hundra år. Ursprungligen skall huset ha varit byggt i korsvirke med lerklining men sedan byggts om i tegel. I en uppteckning beskrivs huset vid sekelskiftet. Vid västgaveln låg spiskammaren. "''Där hade vi saltekaret när vi hade slaktat grisen till jul och andra matvaror, ty där var svalt. Där hade också mor sin vävstol. Men hon kunde bara sitta där om sommaren och väva, på vintern blev där för kallt. I "loen" på östra gaveln hade vi ved och stenkol, redskap och allt möjligt.''" Därutöver hade huset två rum. I mitten låg farstun och därinnanför den öppna skorstenen och bakugnen. "''I skorstenen brukade vi röka fläsk och korv. Maten lagades på en vedspis. Denna stod först i farstun, sedan i rummet.''"
[[Kategori:Värpinge 16:3-16:10]]
[[Kategori:Värpinge 16:3-16:10]]

Nuvarande version från 10 december 2019 kl. 12.47

Värpinge 16:9
Varpinge 169.png
Värpinge 16:9.
Information
AdressVärpinge bygata 2
Byggnadsår1942
ByggherreFrk Hilma Andersson
ArkitektÅke Sjöberg
Kulturhistorisk värderingÖvrig byggnad
Det gamla huset från sydväst före rivning. Foto Folklivsarkivet 1942.
Nordöstdelen med "loen" i korsvirke. Foto Folklivsarkivet 1942.

Villa i gult "räfflat" tegel med ett något utskjutande skift under takfoten. Sadeltak med rött tegel. Vitmålade fönster med fönsterluckor. Över entrén ett skärmtak av en konsolburen råglasskiva. Huset förlängdes norrut efter ritningar av Allan Nilsson 1971. Tidigare hade norrgaveln en kraftigt markerad skorstensstock och ett runt trappfönster.

På tomten låg fram till 1942 arbetstorpet nr 49 enligt 1909 års karta. Det saknas på 1822 års karta, men skall när det revs ha varit i släktens ägo i hundra år. Ursprungligen skall huset ha varit byggt i korsvirke med lerklining men sedan byggts om i tegel. I en uppteckning beskrivs huset vid sekelskiftet. Vid västgaveln låg spiskammaren. "Där hade vi saltekaret när vi hade slaktat grisen till jul och andra matvaror, ty där var svalt. Där hade också mor sin vävstol. Men hon kunde bara sitta där om sommaren och väva, på vintern blev där för kallt. I "loen" på östra gaveln hade vi ved och stenkol, redskap och allt möjligt." Därutöver hade huset två rum. I mitten låg farstun och därinnanför den öppna skorstenen och bakugnen. "I skorstenen brukade vi röka fläsk och korv. Maten lagades på en vedspis. Denna stod först i farstun, sedan i rummet."