Skillnad mellan versioner av "Utmed Vallgatorna"

Från bevaringsprogram
(Skapade sidan med 'Historik Östra Vallgatan —Biskopsgatan- Allhelgona Kyrkogata utgör gränsen för stadskärnan och markerade förr övergången från stad tiM land. Stråket Östra Valigatan …')
 
Rad 1: Rad 1:
Historik
+
== Historik ==
Östra Vallgatan —Biskopsgatan-
+
 
Allhelgona Kyrkogata utgör gränsen
+
Östra Vallgatan — Biskopsgatan — Allhelgona Kyrkogata utgör gränsen för stadskärnan och markerade förr övergången från stad till land.
för stadskärnan och markerade
+
 
förr övergången från stad tiM land.
+
Stråket Östra Vallgatan — Biskopsgatan fortsatte genom kvarteret Paradis ut till Bredgatan och kallades länge helt enkelt för Wallgatan. Av gatusträckningen genom kvarteret Paradis återstår nu endast en mindre bit, Norra Vallgatan, sedan gatans östra del lagts igen i samband med lasarettsområdets utvidgning. Sträckningen markeras dock fortfarande av den mur, som förr utgjorde lasarettsområdets gräns norrut. Wallgatan markerade den gamla stadsvallens läge och motsvarades av en väg på insidan av denna. Allhelgona Kyrkogata motsvarar på samma sätt en gammal väg på utsidan av vallgraven. Stadsvallen och vallgraven anlades antagligen under 1300-talets första hälft. Redan 1134 omtalas det dock att Lund omgavs med "mur och vall". Var denna äldre befästningslinje har legat är oklart.
Stråket Östra Valigatan —Biskopsgatan
+
 
fortsatte genom kvarteret
+
Den sista gången stadsvallen betraktades som en försvarsteknisk anläggning var vid det dansk-svenska kriget 1657—58 då man började förse vallen med palissader. Arbetet kom knappt igång innan kriget var över och fullbordades aldrig.
Paradis ut tiB Bredgatan och
+
 
kallades länge helt enkelt för Wallgatan.
+
Stadsvallen var dock också viktig som tullgräns. Fram till 1811 upptog man tull på varor som fördes in i staden och vallen underhölls intill mitten av 1700-talet.
Av gatusträckningen genom
+
 
kvarteret Paradis återstår nu endast
+
== Bebyggelse ==
en mindre bit, hIorra Vallgatan, sedan
+
 
gatans östra del lagts igen i
+
Området på den västra sidan av Vallgatorna, inne i den gamla staden, har genomgått en tämligen enhetlig utveckling. Längs vallen låg det länge ett antal mycket stora tomter, som oftast gick tvärs genom kvarteren. Husen låg placerade in mot staden längs Stora Tomegatan och Tomegapsgatan, och på 1784 års karta finns det inga hus markerade längs Vallgatorna. Den första gången det finns belägg för bebyggelse inne i staden längs Vallgatorna är på 1850-talet då det uppförs fem hus där. Under 1860-talet tillkom ytterligare åtta hus. Det var framförallt kvarteret Garvaren och norra delen av Sankt Tomas intill de gamla utfartsgatorna Östra Mårtensgatan och Tomegapsgatan, som då fick slutna fasadlinjer.
samband med lasarettsområdets utvidgning.
+
 
Sträckningen markeras
+
Den stora utbyggnadsepoken för området kom att infalla 1873—75. Under de tre åren uppfördes sammanlagt elva hus. Det var framförallt en småfolksbebyggelse som uppfördes längs Vallgatorna. Det var små enkla envåningshus, som ofta bara inrymde två lägenheter
dock fortfarande av den mur, som
+
om två eller tre rum och kök. Bland dem som här byggde sina hus utgör timmer- och murargesäller ett markant inslag. Under resten av 1800-talet och 1900-talets första decennium kom det bara att uppföras några enstaka hus i området. Ännu fanns det kvar en stor obebyggd tomt vid Östra Vallgatan omfattande hela den östra delen av kvarteret
förr utgjorde lasarettsområdets
+
Agardh och det sydöstra hörnet av kvarteret Sankt Thomas. Tomten började bebyggas en bit in på 1910-talet med en för området ny typ av hus, det stora hyreshuset. När Agardhsgatan på 1930-talet lades ut tvärs över tomten hade den varit planerad i över tjugo års tid. På bägge sidor om Agardhsgatan lät olika bostadsrättsföreningar uppföra ett antal stora femvåningshus i rött tegel, alla ritade av arkitekten Hänry Carlsson. När det norra hörnhuset till slut uppfördes 1935, fick stadskärnan för första gången en obruten fasadlinje längs Östra Vallgatan — Biskopsgatan.
gräns norrut. Wallgatan markerade
+
 
den gamla stadsvallens läge och
 
motsvarades av en väg på insidan av
 
denna. Allhelgona Kyrkogata motsvarar
 
på samma sått en gammal
 
väg på utsidan av vallgraven, Stadsvallen
 
och vallgraven anlades antagligen
 
under 1300-taless första hälft.
 
Redan 1134 omtalas det dock att
 
Lund omgavs med "mur och valV'.
 
Var denna äldre befästningslinje
 
har legat är oklart.
 
Den sista gången stadsvallen betraktades
 
som en försvarsteknisk
 
anläggning var vid det dansksvenska
 
kriget 1657—58 då man
 
började förse vallen med palissader.
 
Arbetet kom knappt igång innan
 
kriget var över och fullbordades
 
aldrig.
 
Stadsvallen var dock också viktig
 
som tuägräns. Fram till 1811 upptog
 
man tull på varor som fördes in
 
i staden och vaBen underhölts intill
 
mitten av 1700-talet.
 
Bebyggelse
 
Området på den västra sidan av
 
Vallgatorna, inne i den gamla staden,
 
har genomgått en tämligen enhetligt
 
utveckling. Längs vallen låg
 
det länge ett antal mycket stora
 
tomter, som oftast gick tvärs genom
 
kvarteren. Husen låg placerade in
 
mot staden längs Stora Tomegatan
 
och Tomegapsgatan, och på 1784
 
års karta finns det inga hns markerade
 
längs Vallgatorna. Den första
 
gången det finns belägg för bebyggelse
 
inne i staden längs Vallgatorna
 
är på 1850-talet då det uppförs fem
 
hus där. Under 1860-talet tillkom
 
ytterligare åtta hus, Det var
 
framförallt kvarteret Garvaren och
 
norra delen av Sankt Tomas intill
 
de gamla utfartsgatorna Östra Mårtensgamu
 
och Tomegapsgatan, som
 
då fick slutna fasadänjer.
 
Den stora utbyggnadsepoken för
 
området kom att infalla 1873—75,
 
Under de tre åren uppfördes sammanlagt
 
elva hus. Det var
 
framförallt en småfolksbebyggelse
 
som uppfördes längs Vaägatorna.
 
Det var små enkla envåningshus,
 
som ofta bara inrymde två lagenheter
 
om två eller tre rum och kök.
 
Bland dem som här byggde sina hus
 
utgör timmer- och murargesäller ett
 
markant inslag. Under resten av
 
1800-talet och 1900-talets första decennium
 
kom det bara att uppföras
 
några enstaka hus i området. Ännu
 
fanns det kvar en stor obebyggd
 
tomt vid Östra Vallgatan omfattande
 
hela den östra delen av kvarteret
 
Agardh och det sydöstra hörnet av
 
kvarteret Sankt Thomas. Tomten
 
Östra Vallgatan från söder före 1879. Ur Kulturens arkiv.
 
började bebygg
 
1910-talet med
 
typ av hus, d
 
När Agardhsga
 
des ut tvärs öv
 
varit planerad
 
På bägge sido
 
lät olika bo
 
uppföra ett antal
 
hus i rött tegel
 
tekten Hänry
 
norra hörnhuset
 
1935, fick stad
 
ången en obru
 
stra Vaägatan
 
 
Hans Westm
 
Hans Westm
 
En ny period i
 
En ny period i

Versionen från 10 december 2010 kl. 06.57

Historik

Östra Vallgatan — Biskopsgatan — Allhelgona Kyrkogata utgör gränsen för stadskärnan och markerade förr övergången från stad till land.

Stråket Östra Vallgatan — Biskopsgatan fortsatte genom kvarteret Paradis ut till Bredgatan och kallades länge helt enkelt för Wallgatan. Av gatusträckningen genom kvarteret Paradis återstår nu endast en mindre bit, Norra Vallgatan, sedan gatans östra del lagts igen i samband med lasarettsområdets utvidgning. Sträckningen markeras dock fortfarande av den mur, som förr utgjorde lasarettsområdets gräns norrut. Wallgatan markerade den gamla stadsvallens läge och motsvarades av en väg på insidan av denna. Allhelgona Kyrkogata motsvarar på samma sätt en gammal väg på utsidan av vallgraven. Stadsvallen och vallgraven anlades antagligen under 1300-talets första hälft. Redan 1134 omtalas det dock att Lund omgavs med "mur och vall". Var denna äldre befästningslinje har legat är oklart.

Den sista gången stadsvallen betraktades som en försvarsteknisk anläggning var vid det dansk-svenska kriget 1657—58 då man började förse vallen med palissader. Arbetet kom knappt igång innan kriget var över och fullbordades aldrig.

Stadsvallen var dock också viktig som tullgräns. Fram till 1811 upptog man tull på varor som fördes in i staden och vallen underhölls intill mitten av 1700-talet.

Bebyggelse

Området på den västra sidan av Vallgatorna, inne i den gamla staden, har genomgått en tämligen enhetlig utveckling. Längs vallen låg det länge ett antal mycket stora tomter, som oftast gick tvärs genom kvarteren. Husen låg placerade in mot staden längs Stora Tomegatan och Tomegapsgatan, och på 1784 års karta finns det inga hus markerade längs Vallgatorna. Den första gången det finns belägg för bebyggelse inne i staden längs Vallgatorna är på 1850-talet då det uppförs fem hus där. Under 1860-talet tillkom ytterligare åtta hus. Det var framförallt kvarteret Garvaren och norra delen av Sankt Tomas intill de gamla utfartsgatorna Östra Mårtensgatan och Tomegapsgatan, som då fick slutna fasadlinjer.

Den stora utbyggnadsepoken för området kom att infalla 1873—75. Under de tre åren uppfördes sammanlagt elva hus. Det var framförallt en småfolksbebyggelse som uppfördes längs Vallgatorna. Det var små enkla envåningshus, som ofta bara inrymde två lägenheter om två eller tre rum och kök. Bland dem som här byggde sina hus utgör timmer- och murargesäller ett markant inslag. Under resten av 1800-talet och 1900-talets första decennium kom det bara att uppföras några enstaka hus i området. Ännu fanns det kvar en stor obebyggd tomt vid Östra Vallgatan omfattande hela den östra delen av kvarteret Agardh och det sydöstra hörnet av kvarteret Sankt Thomas. Tomten började bebyggas en bit in på 1910-talet med en för området ny typ av hus, det stora hyreshuset. När Agardhsgatan på 1930-talet lades ut tvärs över tomten hade den varit planerad i över tjugo års tid. På bägge sidor om Agardhsgatan lät olika bostadsrättsföreningar uppföra ett antal stora femvåningshus i rött tegel, alla ritade av arkitekten Hänry Carlsson. När det norra hörnhuset till slut uppfördes 1935, fick stadskärnan för första gången en obruten fasadlinje längs Östra Vallgatan — Biskopsgatan.

Hans Westm En ny period i kom att inleda 1860-talsbebygg Stora Tomegatan lämna plats åt e kishus i gult teg skaliga småfol och ersattes m SamtBga hus so det här avgräns efter 1939, frå norr vid Allh Göteborgs natio av samme arkit Han har därm kärnan ovanlig sin prägel på et sen är individu har ofta fått på rial. Därmed ger en arkitekts, oc arkitekturs, ut tjugoårsperiod. Utanför Vall Det växte redan um upp klunga byggelse utanf gränsen. Tomtm än inne i staden heller samme krav på husens prydlighet och brandsäkerhet, Så uppfördes där t.ex. ännu på 1850- talet hus med halmtak, något som då hade varit förbjudet inne i själva staden i över hundra års tid. Ett sådant område av fattigmansbebyggelse utgjorde kvarteret Norri NorrtuB. När området först togs i anspråk för bebyggelse är obekant, men 1833 omtalas ett hus ägt av en f.d. soldat. Det var ett litet halmtäckt envåningshus byggt 1803 av ekekorsvirke med fyllning av tegel och klind lera. Det innehöll två lägenheter om två rum och kök. 15 Biskopsgatan från öster 1925. Ur Kulturens arkiv. 1876 fanns där elva gathus och söder om dem låg det av staden 1859 uppförda epidemi- eller farsotssjukhuset som det hette i äldre tid. Småhusen revs i början av seklet och epidemisjukhuset 1942. Därefter införlivades tomtmarken med botaniska trädgården. Det var dock först på 1850-talet som staden på allvar skulle expandera utanför den gamla stadsvallen. Då lades bland annat Östra Kyrkogården ut och norr om den lät Kyrkogårdsbolaget anlägga en park som kom att kallas för Östra Promenaden. Parken införgvades 1888 med den 1862—67 anlagda botaniska trädgården. Längs Biskopsgatan uppfördes 1883—97 tre påkostade institutionsbyggnader liggaade i en parkliknande trädgård bakom höga staket. Biskopshuset längst i norr uppfördes 1842—45 efter ritningar av C.G. Brunius. Beparingssynptlnftter Trots de omfattande rivningarna 1940—60 finns en stor del av den på platsen ursprungliga bebyggelsen kvar. Särskilt i kvarteret Garvaren har bevarats en enhetligt välbevarad bebyggelse från tiden efter 1800-talets nutt. Likaså finns det även i kvarteret Thomanders södra del kvar en enhetlig husrad uppförd under utbyggnadsetappen 1873—75. Både 1800-talets småfolksbebyggelse och 1900-talets stora hyresoch studenthus avspeglar var och en på sitt sätt områdets karaktär av gräns för den gamla stadskärnan. Karaktären av gränslinje understryks ytterligare av den kontrast de stora institutionsbyggnaderna, inbäddade i sina lummiga trädgårdar på utsidan av Biskopsgatan utgör till den gamla stadskärnans slutna fasadlinjer. ~ Det är av stor vikt att bevara den kvarvarande småfolksbebyggelsen i kvarteret Thomander och Garvaren. Husens ursprungliga karaktär bör bibehållas och eventuell nybebyggelse i kvarteren anpassas till denna vad gäller skala, fasadutformning, takvinkel, färgsättning och materiak ~ Skyltar och reklamanordningar bör tiä form och utförande anpassas till gaturummet. ~ Kvarterens slutna karaktär skall bibehållas. Inga ytterligare indragningar av byggnadslinjerna får ske. Aven staketen längs gatorna är viktiga för områdets karaktär och bör ägnas särskild omsorg. ~ Ingen breddning eller uträtning av gatunätet bör ske. Befintliga gatustensbeläggningar bör bibehållas och om möjTigt kompletteras. ~ Parkområdena och planteringarna är viktiga komponenter i miljön och skall bevaras.