Utmed Vallgatorna

Historik Östra Vallgatan —Biskopsgatan- Allhelgona Kyrkogata utgör gränsen för stadskärnan och markerade förr övergången från stad tiM land. Stråket Östra Valigatan —Biskopsgatan fortsatte genom kvarteret Paradis ut tiB Bredgatan och kallades länge helt enkelt för Wallgatan. Av gatusträckningen genom kvarteret Paradis återstår nu endast en mindre bit, hIorra Vallgatan, sedan gatans östra del lagts igen i samband med lasarettsområdets utvidgning. Sträckningen markeras dock fortfarande av den mur, som förr utgjorde lasarettsområdets gräns norrut. Wallgatan markerade den gamla stadsvallens läge och motsvarades av en väg på insidan av denna. Allhelgona Kyrkogata motsvarar på samma sått en gammal väg på utsidan av vallgraven, Stadsvallen och vallgraven anlades antagligen under 1300-taless första hälft. Redan 1134 omtalas det dock att Lund omgavs med "mur och valV'. Var denna äldre befästningslinje har legat är oklart. Den sista gången stadsvallen betraktades som en försvarsteknisk anläggning var vid det dansksvenska kriget 1657—58 då man började förse vallen med palissader. Arbetet kom knappt igång innan kriget var över och fullbordades aldrig. Stadsvallen var dock också viktig som tuägräns. Fram till 1811 upptog man tull på varor som fördes in i staden och vaBen underhölts intill mitten av 1700-talet. Bebyggelse Området på den västra sidan av Vallgatorna, inne i den gamla staden, har genomgått en tämligen enhetligt utveckling. Längs vallen låg det länge ett antal mycket stora tomter, som oftast gick tvärs genom kvarteren. Husen låg placerade in mot staden längs Stora Tomegatan och Tomegapsgatan, och på 1784 års karta finns det inga hns markerade längs Vallgatorna. Den första gången det finns belägg för bebyggelse inne i staden längs Vallgatorna är på 1850-talet då det uppförs fem hus där. Under 1860-talet tillkom ytterligare åtta hus, Det var framförallt kvarteret Garvaren och norra delen av Sankt Tomas intill de gamla utfartsgatorna Östra Mårtensgamu och Tomegapsgatan, som då fick slutna fasadänjer. Den stora utbyggnadsepoken för området kom att infalla 1873—75, Under de tre åren uppfördes sammanlagt elva hus. Det var framförallt en småfolksbebyggelse som uppfördes längs Vaägatorna. Det var små enkla envåningshus, som ofta bara inrymde två lagenheter om två eller tre rum och kök. Bland dem som här byggde sina hus utgör timmer- och murargesäller ett markant inslag. Under resten av 1800-talet och 1900-talets första decennium kom det bara att uppföras några enstaka hus i området. Ännu fanns det kvar en stor obebyggd tomt vid Östra Vallgatan omfattande hela den östra delen av kvarteret Agardh och det sydöstra hörnet av kvarteret Sankt Thomas. Tomten Östra Vallgatan från söder före 1879. Ur Kulturens arkiv. började bebygg 1910-talet med typ av hus, d När Agardhsga des ut tvärs öv varit planerad På bägge sido lät olika bo uppföra ett antal hus i rött tegel tekten Hänry norra hörnhuset 1935, fick stad ången en obru stra Vaägatan Hans Westm En ny period i kom att inleda 1860-talsbebygg Stora Tomegatan lämna plats åt e kishus i gult teg skaliga småfol och ersattes m SamtBga hus so det här avgräns efter 1939, frå norr vid Allh Göteborgs natio av samme arkit Han har därm kärnan ovanlig sin prägel på et sen är individu har ofta fått på rial. Därmed ger en arkitekts, oc arkitekturs, ut tjugoårsperiod. Utanför Vall Det växte redan um upp klunga byggelse utanf gränsen. Tomtm än inne i staden heller samme krav på husens prydlighet och brandsäkerhet, Så uppfördes där t.ex. ännu på 1850- talet hus med halmtak, något som då hade varit förbjudet inne i själva staden i över hundra års tid. Ett sådant område av fattigmansbebyggelse utgjorde kvarteret Norri NorrtuB. När området först togs i anspråk för bebyggelse är obekant, men 1833 omtalas ett hus ägt av en f.d. soldat. Det var ett litet halmtäckt envåningshus byggt 1803 av ekekorsvirke med fyllning av tegel och klind lera. Det innehöll två lägenheter om två rum och kök. 15 Biskopsgatan från öster 1925. Ur Kulturens arkiv. 1876 fanns där elva gathus och söder om dem låg det av staden 1859 uppförda epidemi- eller farsotssjukhuset som det hette i äldre tid. Småhusen revs i början av seklet och epidemisjukhuset 1942. Därefter införlivades tomtmarken med botaniska trädgården. Det var dock först på 1850-talet som staden på allvar skulle expandera utanför den gamla stadsvallen. Då lades bland annat Östra Kyrkogården ut och norr om den lät Kyrkogårdsbolaget anlägga en park som kom att kallas för Östra Promenaden. Parken införgvades 1888 med den 1862—67 anlagda botaniska trädgården. Längs Biskopsgatan uppfördes 1883—97 tre påkostade institutionsbyggnader liggaade i en parkliknande trädgård bakom höga staket. Biskopshuset längst i norr uppfördes 1842—45 efter ritningar av C.G. Brunius. Beparingssynptlnftter Trots de omfattande rivningarna 1940—60 finns en stor del av den på platsen ursprungliga bebyggelsen kvar. Särskilt i kvarteret Garvaren har bevarats en enhetligt välbevarad bebyggelse från tiden efter 1800-talets nutt. Likaså finns det även i kvarteret Thomanders södra del kvar en enhetlig husrad uppförd under utbyggnadsetappen 1873—75. Både 1800-talets småfolksbebyggelse och 1900-talets stora hyresoch studenthus avspeglar var och en på sitt sätt områdets karaktär av gräns för den gamla stadskärnan. Karaktären av gränslinje understryks ytterligare av den kontrast de stora institutionsbyggnaderna, inbäddade i sina lummiga trädgårdar på utsidan av Biskopsgatan utgör till den gamla stadskärnans slutna fasadlinjer. ~ Det är av stor vikt att bevara den kvarvarande småfolksbebyggelsen i kvarteret Thomander och Garvaren. Husens ursprungliga karaktär bör bibehållas och eventuell nybebyggelse i kvarteren anpassas till denna vad gäller skala, fasadutformning, takvinkel, färgsättning och materiak ~ Skyltar och reklamanordningar bör tiä form och utförande anpassas till gaturummet. ~ Kvarterens slutna karaktär skall bibehållas. Inga ytterligare indragningar av byggnadslinjerna får ske. Aven staketen längs gatorna är viktiga för områdets karaktär och bör ägnas särskild omsorg. ~ Ingen breddning eller uträtning av gatunätet bör ske. Befintliga gatustensbeläggningar bör bibehållas och om möjTigt kompletteras. ~ Parkområdena och planteringarna är viktiga komponenter i miljön och skall bevaras.