Tegnér 1
| Tegnér 1 | |
 Vita huset 1931. Foto O. Mattsson. Kulturens arkiv. | |
| Information | |
|---|---|
| Namn | Kulturhistoriska museet |
| Adress | Stora Algatan 1, Tegnérsplatsen 6, Adelgatan 2 |
| Byggnadsår | Huvudbyggnad (Vita Huset) 1854 tillbyggt 1887, 1957, 1960, 1995, uthuslänga (Allmogehallen) 1853, Västra Vrams prästgård 1754, Hylla smedja 1700-talet, restaurangen 1989 |
| Byggherre | 1853 och 1854 Auditör M. Larsson och Domkyrkokamrerare Sven Carl Brink, 1957 och 1960 Kulturen |
| Arkitekt | 1957 och 1970 Klas Anshelm, 1989 Mårten Dunér och Ivo Waldhör |
| Kulturhistorisk värdering | Kulturhistoriskt värdefull byggnad |
Tomten, som på 16-, 17- och 1800-talen hade samma omfattning som idag, delades 1853 i två lika stora fastigheter med gränsen i öst-västlig riktning. Gården till egendomen bestod av fem sammanbyggda hus i hörnet av Tegnérsplatsen och Stora Algatan och ett fristående hus vid Adelgatan. Dessa revs nu och helt nya byggnader uppfördes.
Det nya bostadshuset byggdes i bränt tegel i två, delvis tre våningar med putsade fasader. Det sträcker sig tvärs över den nuvarande tomten med gavlarna mot Adelgatan och Stora Algatan och framsidan mot Tegnérsplatsen, en bit indraget med trädgård framför. Fasaden är symmetriskt uppbyggd med en fem fönsteraxlar bred mittrisalit i tre våningar och sidorisaliter i två fönsters bredd, även de tre våningar höga. Däremellan har byggnaden två våningar och en entrésolvåning under ett plåtklätt sadeltak. Fönsterna är tvåluftade med spröjsar, högre i mellanvåningen än i de övriga våningarna. Huvudentrén med granitomfattning och hög trappa är placerad mitt i byggnaden.
1850 hade auditören M. Larsson köpt hela tomten (motsvarande tomt 1 idag) och 1853 sålde han den södra halvan till domkyrkoinspektören Carl Brink. För att åstadkomma en byggnad värdig det monumentala läget vid Tegnérsplatsen och Lundagård bestämde de båda ägarna sig för att uppföra ett gemensamt bostadshus med tomtgräns mitt i byggnaden. I de mycket noggrant utarbetade avtalet dem emellan bestämdes det bl.a. att "både bonings- och uthusen skulle vad det utvändiga angick å båda halvorna bliva fullkomligt lika till form och färg", men att de fick anordna inredningen i byggnaderna och trädgårdsanläggningen efter eget gottfinnande. Dock betonades det att de vad gällde trädgården borde undvika alltför iögonenfallande olikheter och att de på västsidan om huset inte fick plantera träd eller växter som förhindrade utsikten från andra våningen.
Huset delades alltså i två exakt lika hälfter och även inredningen blev densamma. På bottenvåningen fanns sex boningsrum i varje del, ett par förstugor och ett kök. På andra våningen två förstugor, nio boningsrum och flera garderober och i vindsvåningen tre rum, handkammare och garderober. Till varje hushalva fanns en huvudentré, placerade mitt emellan mitt- och sidorisaliterna, betydligt längre ner än den nuvarande.
Den uthuslänga, som lär ha färdigställts något före huvudbyggnaden, delades på samma sätt i två exakt lika stora delar. Den sträcker sig utmed östra tomtgränsen och dess gavlar tangerar gränsen i norr och söder. Ytterväggarna är murade i bränt tegel och skiljeväggarna gjordes i råsten, längan har en våning och tegelklätt sadeltak. Ursprungligen fanns också en flygellänga mitt på västsidan. Tomtgränsen gick rakt genom denna. I uthuset fanns vagnsport, stall för nio hästar, foderhus. loge och loggolv och västflygeln användes som vedbod. gödselstad. svinhus och avträde. Idag är väggarna putsade och gulmålade. Fyra rundbågiga, dubbla, gröna brädportar med överljus finns på västfasaden och fönsterna är små, och har gröna fönstersnickerier.
1887 slogs de två tomterna åter ihop. Det var konsistorienotarien LM. Sjögren som först köpte den södra halvan och några år senare även den norra. Han lät bygga en flygel i två våningar mitt på husets östfasad och i denna inreddes på båda våningarna kök och domestikrum. 1917 köpte Lunds stad fastigheten och man hade planer på att installera byggnadsnämnden och hälsovårdsnämnden här. 1927 såldes fastigheten vidare till kulturhistoriska föreningen för södra Sverige som införlivade den med sitt angränsande område i kvarteret Kulturen.
En del ändringar av byggnaderna blev nödvändiga för att de skulle kunna användas för museiändamål. Interiören i huvudbyggnaden gjordes om nästan helt. Flygelbyggnaden i öster fick en extra våning, de båda entréerna ersattes med en, och en stor öppen hall med monumentaltrappa byggdes. Huset hade tidigare i folkmun kallats för "Bondpinan" då domkyrkokamreren Brink hade använt domkyrkans arrendebönder för att forsla fram byggnadsmaterial. När museet övertog byggnaden fick den i stället namnet "Vita huset".
Uthusets flygelbyggnad i väster revs och ersattes med en frontespis som ger längan ett mycket tidstroget utseende. Interiören här är också helt omgjord och denna byggnad kallas nu för Allmogehallen.
Förutom de två ursprungliga byggnaderna har ytterligare två tillkommit sedan tomten blivit museum. 1927 flyttades en prästgård från Västra Vram hit. Den byggdes ursprungligen 1754 med knuttimrade väggar och reverterades och målades vit i början av 1800-talet. 1947 flyttades en smedja från Hylla i Blentarps socken hit. Den är byggd i korsvirke med klineväggar och halmtak och härstammar troligen från 1700-talet. 1957 gjordes en tillbyggnad till det vita huset i sydöstra hörnet. Det är en utställningshall i en våning med pulpettak. Mot gatan är väggen sluten och vitmålad, mot trädgården, på norrsidan, helt av glas med vitmålade träspröjsar. Den kallas för Lundahallen. 1960 gjordes ännu en tillbyggnad för att få rum med museets textilsamlingar. Den är uppförd i två våningar med flackt sadeltak och har putsade och vitmålade fasader. En smal förbindelsegång byggdes också mellan Lundahallen och Textilhallen och i denna finns idag Vita husets utgång till trädgården.
Tomten inhägnas idag i öster av Allmogehallen och i norr och söder dels av gråstensmurar, dels av ett staket i järnsmide utfört i stil med den grind som utgör museets huvudentré och som är placerad mitt framför byggnaden vid Tegnérsplatsen. Dessa grindar satt tidigare i den västra muren vid Lundagård och tillverkades för denna 1748 i Stockholm efter ritningar av Carl Hårleman. Från Lundagårdsmuren flyttades de till den Sjöströmska Trädgården vid Helgonabacken och därifrån till sin nuvarande plats.
- Materialet nedan kommer från en revidering av Bevaringsprogrammet från 2006.
Lundahallen
Kulturhistorisk värdering: Kulturhistoriskt värdefull byggnad
Byggd för att inrymma lundaarkeologiska samlingarna, det vill säga det omfattande fyndmaterial som samlats in under stadsarkeologiska grävningar från 1800-talets slut. Entrén mot norr utgörs av en träport av lackad ek, väggsektionen med entrén är byggd i kvadersten som hittats vid utgrävningar av medeltida kyrkor i Lund. Fasaden mot norr är i övrigt till stor del glasad med spröjsade vitmålade partier mellan vertikala vitputsade fält.
Textilhallen
Kulturhistorisk värdering: Kulturhistoriskt värdefull byggnad
Sockeln består av brädformad platsgjuten betong som målats vit. Fasaderna är putsade och avfärgade i vitt. De spröjsade fönsterpartierna åt norr är ursprungliga. Det svagt lutande sadeltaket var ursprungligen lagt med trä men är nu klätt med grå plåt. De båda museibyggnaderna representerar Kulturens utveckling som museum.
Restaurangen
Kulturhistorisk värdering: Kulturhistoriskt värdefull byggnad
Byggnadens västra sektion sägs i grundplanen och utformningen ha inspirerats av de murade grindstolpar som inramar smidesgrinden till Kulturens förgård. Denna del är högre än övriga restaurangen och det flacka tälttaket är lagt med grön bandplåt. Fasaderna är puts och målade vita. Fönsterpartierna är spröjsade med grönmålat trä. Takavvattningen har utförts lekfullt med kraftigt svängda stuprör i röd plåt. Restaurangbyggnaden är den yngsta byggnad som pekats ut i revideringen och får representera den postmoderna arkitekturstilen.
Restaurangen
Restaurangen
Restaurangen
Entrén
Entrén
Hylla smedja
Hylla smedja
Lundahallen
Lundahallen
Lundahallen
