Spoletorp - Sockerbruksområdet - Industrimiljöer i Lunds kommun

Spoletorp

Historik

1888 köpte Sockerraffinaderiet Öresund från Malmö de lokaler på Spoletorp som blivit lediga sedan Lunds kvarnbyggeri och mekaniska snickerifabriken lagt ned. Man flyttade maskiner och utrustning från Malmö och startade sin tillverkning samma år. Företaget blev ombildat till aktiebolag och efter att ha expanderat blev man en av Lunds största arbetsplatser med cirka 200 anställda. Man köpte in sig i sockerbruken i Svedala och Karlshamn för att trygga råvarutillgången samt blev delägare i vattenbolaget AB Sliparelyckan för att säkra tillgången till vatten. Öresund köpte ytterligare mark och byggde ut fabriken i etapper. De två största tillbyggnadsetapperna var 1891-92 och 1897-98. Byggmästare H O Forsberg byggde till 1891 och man köpte in maskiner från Tyskland för att kunna raffinera råsocker istället för att som tidigare raffinera från strösocker. Utbyggnaden 1897-98 gjordes för att bygga en filterstation och skaffa nya ångpannor. Fasaderna utformades av Lunds stadsingenjör Jakobsson. Öresund blev uppköpt av Svenska sockerfabriks aktiebolaget 1907 och lades ned 1913. Längs stambanans västra sida fanns tomter för bostadshus till anställda på sockerbruken. Mer om Öresund nedan.

Områdets karaktärsdrag

Området präglas av närheten till järnvägen i öster och den höga vägbank som leder till Kung Oskars bro. Den enda större industribyggnaden i området är f d Öresunds sockerraffinaderi. Förutom det så finns även en f d postterminal (Kv Postterminalen) byggd 1983 efter ritningar av Karl Koistinen. Intill ligger även en mindre tryckeribyggnad (Wallin & Dalholm boktryckeri AB) uppförd med fasader i aluminiumplåt och grönmålad plåt under ett plantak. I området finns även i kvarteret Sockertången och Sockerbiten, mindre verksamhetsbyggnader som inrymmer mattbutik och däckhandel. Dessa byggnader är troligen uppförda under 1980-90-talet med fasader av gult tegel under plan- och pulpettak. Firmorna är inriktade på bilburna konsumenter vilket visar sig genom stora tydliga skyltar på stolpar. Bebyggelsekaraktären är gles och lågexploaterad efter rivningarna av lantmännens silo och övrig anläggning i kvarteret Öresund. Stora ytor är asfalterade och växtligheten är undanträngd till tomtgränser.

Beskrivning enskilda fastigheter/anläggningar

Raffinaderiet 1

Det gamla sockerraffinaderiet utgör en av Lunds klassiska industrihistoriska miljöer från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Den stora bebyggelsemassan ligger invid stambanan och utgör ett blickfång för förbipasserande. Fabriken med byggnader i tre till fyra våningar bildar utåt ett nästan slutet kvarter och omsluter en öppen gård. Idag är byggnaderna utåt gatorna klädda med korrugerad plåt i gula kulörer och fönstren är skiftade till tvåluftsfönster, sadeltaken är belagda med svart korrugerad plåt och röd tegelimiterande plåt. I väster finns en inhägnad gräsyta med spår efter bebyggelse i marken. Mellan gräsytan och fabriken finns två garagelängor med portar och paneler i grönmålad locklist, byggda på 1950- talet.

Placeringen av raffinaderiet invid järnvägen förklaras med att det var en fördel vid transporten av de tunga betlassen. Sockerbruken lokaliserades ofta med tanke på tillgång till vatten. Öresund startades som raffinaderi och var därför till en början inte i samma behov av processvatten som man skulle bli senare. Raffinaderiet var i drift under 1888 till 1913 men de flesta byggnaderna är tillkomna under en period på cirka 20 år mellan ca 1890-1910. Den första industribyggnaden på platsen var den som uppfördes av Lunds kvarnbyggeri och mekaniska snickerifabrik efter ritning från 1884. Till den fabriken fanns en fristående tegelskorsten med dekorativt utformat krön och sockel av den typ som fortfarande går att se på Mazettis gamla fabrik i Malmö. Efter att den lagts ned flyttade sockerraffinaderiet in 1888, möjligen finns delar av denna äldsta fabrik kvar inbyggd och påbyggd i den norra delen. Efter etableringen 1888 expanderade man och byggde till lokalerna kraftigt, som mest hade man cirka 200 anställda. Efter att sockerraffinaderiet Öresund lagts ned 1913, användes byggnaderna under en period som militärförläggning och från 1942 till 1977 av Salanders textilfabrik. Under en period efter 1937 drev även Lunds cementgjuteri verksamhet i en del av byggnaderna. Byggnaderna hyser nu flera mindre företag. Salanders lämnade in förslag på stora ombyggnader av fabrikslokalerna. Man anlitade, Mogens Mogensen som arkitekt. Tidigare hade Mogensen även ritat en ny fabriksanläggning för Salanders på Bredgatan (kv Paradis 39), denna blev dock aldrig förverkligad och Salanders satsade på att bygga om Raffinaderiet istället.

Raffinaderiets fabriksbyggnader är uppförda med fasader i gult tegel med dekorativa inslag av rött tegel i hörn, gesimser, takfot och fönstervalv. Åt järnvägen fanns namnet Sockerraffinaderiet Öresund infattat i en kornisch vid takfoten, flankerad av toureller. En liknande kornisch finns fortfarande på Armaturfabrikens västfasad. Stomkonstruktionerna i fabriksbyggnaderna var från början trä, bärande murverk och gjutjärnspelare samt stålbalkar men under 1900-talet byggdes dessa i flera fall om till bjälklag av armerad betong. Det pannhus som byggdes 1897 utgör en byggnadsdel i nordöstra hörnet. Det segmentbågeformade taket är belagt med svart papp. Fasaderna som ursprungligen var i gult tegel är nu klädda med plåt. Salanders rev äldre bebyggelse på gården och byggde ett nytt pannhus 1942. Man rev även mindre byggnader norr om fabriken. Idag används byggnaderna till mindre företag och skorstenen är riven.

1897 ritades magasinsbyggnaden i regelkonstruktion på plint uppförd i en våning till cirka 40 meters längd. Förutom magasin nämns snickare och tunnbindareverkstad samt stall som funktioner på ritningen. Det är förmodligen det gamla magasinet som finns kvar än idag. Fasaderna är inklädda i sinuskorrugerad plåt men form och fönstersättning förefaller vara den ursprungliga trots att man under regementets tid förmodligen använde denna byggnad till stall.

Denna miljö är en av Lunds allra mest tydliga industrimiljöer, en som bevarar intrycket av en stor arbetsplats och har historisk tyngd i form av sockerbruksepoken och den efterföljande textilepoken. Strukturen är välbevarad och fasaderna präglas av de förändringar som skedde under tiden som textilfabrik. Stora delar av exteriören kan förmodligen återställas till ett äldre, estetiskt mera lättillgängligt utseende genom framtagande av de äldre tegelfasaderna. Gårdsfasaderna är bevarade i tegelutförande. Moderniseringen av fasaderna som gjordes 1940-talet innebar att gatufasaderna slätputsades, dessa har senare plåtklätts. Vid en jämförelse mellan de uppmätningsritningar som gjordes inför Mogensens arbete och de ritningar han lämnade in till bygglov syns att i de flesta fall användes befintliga fönstersättningar vid ombyggnaden. Gårdsfasaderna är välbevarade och innehåller några enstaka gjutjärnsfönster. Magasinsbyggnaden i trä med plåtfasader är synnerligen ovanlig, det finns inga liknande kvar vid något annat bruk och mycket få i andra industrimiljöer i landet.

Vill man läsa mer om Sockerfabriken Öresund se KG Tapper och Jean-Paul Darphin, troligen har även sockerbruksmuseet i Arlöv och Landsarkivet i Lund omfattande material. Se även ritningar i kapitel 3 Industrins produktionsmiljöer.