Råbyholm

Från Bevaringsprogram
Version från den 9 april 2013 kl. 07.53 av Bevaringsprogrammet (Diskussion | bidrag)

(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Huvudbyggnaden.
Ur album till Zettervalls 65-årsdag. Kungl. konsthögskolan.

Råbyholm är det namn som färgerifabrikör Carl Otto Borg 1859 gav Lilla Råby N:o 14 1/2 mantal, men det kom även att beteckna hans övriga markinnehav i byn bestående av N:o 1 3/8 mtl, N:o 3 3/8 mtl samt de södra delarna av N:o 2 och 10 (59/216 respektive 61/576 mtl). Med namnet avses idag huvudbyggnaden på N:o 3.

Det hela började med att professorn Matheus Fremling 1807 förvärvade gården N:o 14. Gårdsbyggnaderna låg norr om Brunnsgatan, på mark som betraktades som stadsjord, se Ehrenbergska lyckan, och ägorna låg sammanblandade med byns övriga jordar i ett vångalag. Samma år som Fremling köpt N:o 14 begärde han att ägorna skulle enskiftas och gården fick sina marker samlade i ett skift längst ned i det sydöstra hörnet av byns marker. Byggnaderna skulle flyttas ut inom sex år och 1813 stod förmodligen den nya gården med fyra halmtäckta korsvirkeslängor klar. Tomtplatsen i byn såldes ifrån 1820. Fremling förvärvade även N:o 1 som efter skiftet fick sin mark förlagd omedelbart norr om N:o 14. N:o 1 uppges 1833 vara bebyggd med en 50 m lång korsvirkesbyggnad. Förmodligen låg huset på den gamla tomtplatsen i hörnet Brunnsgatan och Arkivgatan medan det troligen aldrig uppfördes någon ny gård ute på markerna. Den gamla tomtplatsen styckades på 1870- och 80-talen upp i småtomter som såldes av Carl Otto Borg.

Efter Fremlings död köptes de bägge gårdarna 1820 av färgerifabrikör Jöns Petter Borg. Gårdarna arrenderades ut och troligen brukades de tidvis tillsammans med den närbelägna hospitalsgådens marker som Jöns Petter i sin tur arrenderade. Det senare arrendet överlät han 1846 på sin son Carl Otto Borg, som 1845 hade köpt en del av N:o 2 och 1849/50 även N:o 3. Efter sin faders död löste han 1854 ut sina syskon från N:o 1 och 14 och samma år köpte han även en del av N:o 10. Carl Otto hade även övertagit det Borgska färgeriet och gårdarna sköttes av en arrendator.

Carl Ottos bostad låg i anslutning till färgeriet, och när han planerade att dra sig tillbaka lät han 1869 arkitekten Helgo Zettervall upprätta ritningar till en ny ståndsmässig bostad på gårdsplatsen till N:o 3. Gården N:o 3 hade innan skiftet sambrukats med N:o 9, men hade 1810, vid delning mellan tre barn, brutits loss. De nya byggnaderna ute på markerna uppfördes förmodligen kort därefter. Vid Carl Otto Borgs köp 1849/50 omtalas också ett antal åbyggnader. Den nya huvudbyggnaden "Corps de logiet" stod färdig 1871 då Carl Otto lämnade färgeriet och flyttade ut till Råbyholm. Väster om huvudbyggnaden anlades en park i engelsk stil med slingrande gångar och 300 prydnadssnäckor kring rabatterna, men där fanns även en stor köksträdgård och drivhus.

På trädgårdsritningen 1869 finns förutom huvudbyggnaden ytterligare sex hus markerade, och förmodligen fanns redan alla utom möjligen den blivande trädgårdsmästarebostaden. Carl Otto Borg uppger 1871 att innan huvudbyggnaden uppfördes fanns där endast bostäder för arrendatorns tjänstehjon och trädgårdsmästaren. Arrendatorn Hannibal Petersen meddelar i en anteckning, förmodligen från en avträdessyn 1904, att (arrendatorns) boningshus liksom stathuset och svinhuset var gamla från staden utflyttade. Gårdsbyggnaderna som låg i en U-form öster om huvudbyggnaden beskrivs 1880 i ett syneprotokoll. På norra sidan, närmast huvudbyggnaden, låg arrendatorsbostaden. Därefter kom en stor logbyggnad i trä med en utbyggnad för en hästvandring mot gården. Logen förlängdes österut 1888 men revs 1989. Vid östkanten, förskjuten mot söder, låg en korsvirkeslänga som förutom svinhus även innehöll fårhus, hönshus, huggebod och vagnsport mm. Huset var dåligt 1880 och är sedan länge försvunnet. Norr om det uppfördes 1889 ett tegelmagasin som revs 1991. Vid sydsidan låg längst i öster stallängan i tegel med plats för 66 nötkreatur, 12 hästar samt ett par kalvkättar. Stallet brann ned 9/11 1988. Mellan stallet och huvudbyggnaden låg stathuset av tegel med spåntak. Det innehöll ett stallrum, två kök, det ena med gråstensgolv, det andra med bakugn, samt ett antal boningsrum och förvaringsrum. Huset är förmodligen identiskt med ett kvarliggande bostadshus, men är i så fall helt förändrat. Utanför gårdsplanen, söder om huvudbyggnaden ligger en länga som med all sannolikhet fungerade som trädgårdsmästarebostad, se nedan. Vid dess sydgavel låg växt- och drivhus. Carl Otto Borg arrenderade 1880 ut gården till två av sina söner Peter Wilhelm och Berndt August Borg, men undantog huvudbyggnaden som han själv bebodde. För att sköta driften anlitade bröderna en inspektor Cöster, men 1889 övertogs arrendet av dansken Hannibal Petersen. I arrendekontraktet tillhölls han särskilt att vårda den översilningsäng "med gropar och kanaler" som fanns på ägorna. Två år efter Carl Ottos död 1896 övertogs Råbyholm av Peter Wilhelm Borg. Han bosatte sig i huvudbyggnaden men arrendet innehades av Petersen till 1915, då Råbyholm såldes till lantbrukare Jöns Andersson.

Huvudbyggnaden styckades ifrån 1933 och köptes av Skånska Brunavårdsförbundet för medel från Allmänna Arvsfonden och Kungliga Pensionsstyrelsen. Efter smärre ändringar inrättades ett barnhem "för vård under observationstiden av s k problembarn". Hemmet hade plats för 16 barn som placerades där medan man utredde vilken typ av vård de skulle ha. Huset såldes 1946 och blev då åter privatbostad. Merparten av Råbyholms marker inklusive ekonomibyggnaderna såldes 1928 till Ernst Wadmark och ägorna innehas nu av tredje generationen Wadmark. Under årens lopp har dock omfattande avstyckningar skett. Motorvägen drogs 1953-54 fram snett över markerna och fr o m 1960-talet har större delen av jorden lagts ut till industritomter, men ännu[nutidsuppdateras] odlas något fält i anslutning till den gamla huvudbyggnaden.

Litteratur

  • Karlsson 1939

Fastigheter

Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Verktygslåda