Medicinskt-kemiska och farmakologiska institutionerna: Skillnad mellan sidversioner
Ingen redigeringssammanfattning |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 9: | Rad 9: | ||
|byggherre = Lunds universitet | |byggherre = Lunds universitet | ||
|arkitekt = Theodor Wåhlin | |arkitekt = Theodor Wåhlin | ||
|Kulturhistorisk värdering = Kulturhistoriskt värdefull byggnad | |||
}} | }} | ||
[[Fil:Medicinsk-kemisk entre.png|miniatyr|left|Entré]] | [[Fil:Medicinsk-kemisk entre.png|miniatyr|left|Entré]] | ||
Fasaderna i mörkt, brunviolett helsingborgstegel i en tung, nationalromantisk stil, är endast sparsamt dekorerade. Det högresta sadeltaket, med svartglaserat tegel från Börringe, bryts av ett lågt fönsterband. Sockel av prickhuggen granit. Trappad gesims med sågtandsskift. Centralt placerad entré och mittaxeln markeras av något större fönster. På de bägge nedre våningarna antyds mitt- och sidorisaliter av försänkta partier på ömse sidor om entrén. De bägge nedre våningarna har också något större fönster och deras utformning antyder ett arkadsystem. Slät övervåning med mindre, tätare placerade fönster. Dekorativa ankarslut, bl a i form av årtalet 1924, och på fasaden återfinns också institutionens namn i kopparbokstäver. Entré med enkel, brunmålad, halvfransk pardörr och ett överljusfönster, skyddat av ett dekorativt smidesgaller. Två flankerande järnlyktor krönta av kopparkronor. Brunlila fönstersnickerier. Gavelspetsarna har en trappad avslutning och pryds av blinderingar. På baksidan markeras trapphusens läge av småspröjsade fönster och två frontespiser. Mellan dem en lång takkupa i korsvirke. Vestibulen har väggarna täckta av en egenartad dekorationsmålning med stora, något stiliserade jugendblommor. | Fasaderna i mörkt, brunviolett helsingborgstegel i en tung, nationalromantisk stil, är endast sparsamt dekorerade. Det högresta sadeltaket, med svartglaserat tegel från Börringe, bryts av ett lågt fönsterband. Sockel av prickhuggen granit. Trappad gesims med sågtandsskift. Centralt placerad entré och mittaxeln markeras av något större fönster. På de bägge nedre våningarna antyds mitt- och sidorisaliter av försänkta partier på ömse sidor om entrén. De bägge nedre våningarna har också något större fönster och deras utformning antyder ett arkadsystem. Slät övervåning med mindre, tätare placerade fönster. Dekorativa ankarslut, bl a i form av årtalet 1924, och på fasaden återfinns också institutionens namn i kopparbokstäver. Entré med enkel, brunmålad, halvfransk pardörr och ett överljusfönster, skyddat av ett dekorativt smidesgaller. Två flankerande järnlyktor krönta av kopparkronor. Brunlila fönstersnickerier. Gavelspetsarna har en trappad avslutning och pryds av blinderingar. På baksidan markeras trapphusens läge av småspröjsade fönster och två frontespiser. Mellan dem en lång takkupa i korsvirke. Vestibulen har väggarna täckta av en egenartad dekorationsmålning med stora, något stiliserade jugendblommor. | ||
| Rad 16: | Rad 19: | ||
Ritningarna till byggnaderna upprättades redan 1913. Pengar till bygget anslogs 1918 men p g a institutionsföreståndarens död kom det att dröja ytterligare några år innan huset uppfördes. Vinden inreddes i början av 1950-talet. Vid huvudbyggnadens nordöstgavel uppfördes 1952 nya djurstallar i gråblåmålad betong efter ritningar av Klas Anshelm. | Ritningarna till byggnaderna upprättades redan 1913. Pengar till bygget anslogs 1918 men p g a institutionsföreståndarens död kom det att dröja ytterligare några år innan huset uppfördes. Vinden inreddes i början av 1950-talet. Vid huvudbyggnadens nordöstgavel uppfördes 1952 nya djurstallar i gråblåmålad betong efter ritningar av Klas Anshelm. | ||
[[Kategori:Saxo 4]] | [[Kategori:Saxo 4]] | ||
Nuvarande version från 12 november 2019 kl. 09.27
| Saxo 4 | |
 Medicinsk-kemiska och farmakologiska institutionerna | |
| Information | |
|---|---|
| Namn | Medicinsk-kemiska och farmakologiska institutionerna |
| Adress | Sölvegatan 10 |
| Byggnadsår | 1922-24 |
| Byggherre | Lunds universitet |
| Arkitekt | Theodor Wåhlin |
| Kulturhistorisk värdering | Kulturhistoriskt värdefull byggnad |
Fasaderna i mörkt, brunviolett helsingborgstegel i en tung, nationalromantisk stil, är endast sparsamt dekorerade. Det högresta sadeltaket, med svartglaserat tegel från Börringe, bryts av ett lågt fönsterband. Sockel av prickhuggen granit. Trappad gesims med sågtandsskift. Centralt placerad entré och mittaxeln markeras av något större fönster. På de bägge nedre våningarna antyds mitt- och sidorisaliter av försänkta partier på ömse sidor om entrén. De bägge nedre våningarna har också något större fönster och deras utformning antyder ett arkadsystem. Slät övervåning med mindre, tätare placerade fönster. Dekorativa ankarslut, bl a i form av årtalet 1924, och på fasaden återfinns också institutionens namn i kopparbokstäver. Entré med enkel, brunmålad, halvfransk pardörr och ett överljusfönster, skyddat av ett dekorativt smidesgaller. Två flankerande järnlyktor krönta av kopparkronor. Brunlila fönstersnickerier. Gavelspetsarna har en trappad avslutning och pryds av blinderingar. På baksidan markeras trapphusens läge av småspröjsade fönster och två frontespiser. Mellan dem en lång takkupa i korsvirke. Vestibulen har väggarna täckta av en egenartad dekorationsmålning med stora, något stiliserade jugendblommor.
Huvudbyggnaden flankeras av två mindre byggnader med en likartad fasadutformning. Den i sydväst har en hög sockel av grovt tuktad hardebergasten och inrymde förr vaktmästarebostad. Mot huvudbyggnaden en ursprunglig ramverksdörr med spröjsat fönster och en mönstermurad, rundbågad omfattning. På taket två lustigt utformade kupor i koppar. Den andra byggnaden har en lägre sockel i hardebergasten och på gaveln mot gatan en hisslucka med bom. Huset är byggt och används som djurstall.
Ritningarna till byggnaderna upprättades redan 1913. Pengar till bygget anslogs 1918 men p g a institutionsföreståndarens död kom det att dröja ytterligare några år innan huset uppfördes. Vinden inreddes i början av 1950-talet. Vid huvudbyggnadens nordöstgavel uppfördes 1952 nya djurstallar i gråblåmålad betong efter ritningar av Klas Anshelm.
