Lundagård

Lundagård avgränsas idag av Domkyrkan, Kyrkogatan, Universitetsplatsen, urna markerad gräns dem emellan, och Sandgatan. Sedan 1747 är området utlagt till park med gräsmattor och gångar, kantade med lindar, almar, kastanjer, askar och lönnar, De äldsta träden härstammar från parkens anläggningsår, en del är planterade 1883, när en omfattande renovering gjordes av hela anläggningen, men de flesta är yngre och har successivt ersatt de träd som dott eller blåst omkulL I Lundagård finns en enda byggnad, vilken numera kallas för Lundagårdshuset, Ursprungligen var "Lundagård" namnet på ärkebiskoparnas residens som låg här. Det var en muromgärdad gård som omfattade nästan exakt samma område som den nuvarande parkanläggningen. Inga synliga rester finns vare sig av dessa murar eller av gårdens byggnader och man vet inte säkert var inom området själva residensét har M itvlt. histertskt eehl eller mille'- mässrjrt vsidelvll hysrjshsrd tA I 2000 Lundagård från sydväst 1899. Kulturens arkiv Lions John. 89 Lundagård. Kulturens arkiv. legat. Till Lundagård hörde även en stor trädgård, belägen norr om gården, Trädgården motsvarar idag universitetsplatsen och tomten där själva universitetsbyggnaden ligger (se sid 199). Efter reformationen 1536 blev Lundagård säte för en kunglig lensman som förvaltade egendomarna. 1578 lät Fredrik II bygga det nuvarande Lundagårdshuset vilket då kallades för Kungahuset och rymde våningar både för kungen och lensmannen. Sedan egendomarna 1597 lagts under lensmannen på Malmöhus lämnades Lundagård i förläning åt en rad privatpersoner. 1661 fick biskopen Peder Winstrup Lundagård i personlig förläning av den svenske kungen och Lundagård kom därmed än en gång att fungera som biskopsresidens. När Peder Winstrup dog drogs Lundagård åter in till kronan och skänktes 1688 till den 20 år tidigare grundade akademin. Vid akademins tillträde var gården i dåligt skick. Man beklagade sig speciellt över murarna som på vissa ställen var helt borta och på vars ställe bara fanns risgärde. Under hela den första delen av 1700- talet diskuterades planeringen av "akademigården" som den nu kallades och 1744 byggdes nya murar i öster, väster och söder. De gjordes nio fot höga och tre fot tjocka och uppfördes av gråsten och tegel som grävdes upp på gården. Öppningar lamnades på aUa tre sidorna och de försågs med sandstensportaler och träportar. Väster om I.undagård låg Lilla Torg som, på grund av tvister melian staden och akademin om vem som ägde platsen, i många år hade fungerat som skräpplats. När murarna var färdiga kom man dock överens om att gemensamt låta stensätta torget. Arkitekten Carl Hårleman ombads att göra förslag till pianering av hela akademiområdet; gården, trädgården och Paradislyckan. Han vige se gården och trädgården som en piantering runt akademihuset med ett system av alléer som ledde fram till detta, I trädgården anlades en botanisk trädgård med orangeri, spegeldamm och blomsterkvarter (se sid. 199)medan gårdsplanen delades in i gräsplaner och raka alléer med oli- A. Academie Huset. B. Academie Gården. C. Botaniska Trädgården. D. Dammen till Wattenörteu E A F. Oraagenet o Trädgårdttnäst:huset. G. Köks Trädgård. H. Staumactatc Byggarns. J. Staller röt JS Hästar. K. Ridhuset. L. Den andra Trädgåtdea R Kyrkogården ka svenska trädslag. Några år efter det att murarna runt Lundagård färdigställts, fortsattes de också runt trädgårdens tre sidor. Vid den södra, mot Lundagård sattes ett trästaket. De träportar som hade satts upp i ingångarna till Lundagård 1746 byttes redan efter två år mot järngrindar tiäverkade i Stockholm av smeden Setterstrom. Grindarna kröntes överst av kungliga kronor vilka enligt kanslerns föreskrifter skulle beläggas med äkta guld medan grindarna skulle målas med grön oljefärg. Sandstensportalerna togs bort och ersattes med rusticerade pelare som bar upp grindarna, Det skulle visa sig svårt att hålla Lundagård i det skick som Hårleman tänkt sig. Professorn i naturhistoria, E.G. Liedbeck, som även var föreståndare för Botan och Lundagård tycks p. g.a. sitt stora intresse för utländska trädslag ha förvandlat Lundagård till botans arboretum. För att få plats med de många olika trädslag som han enligt egna och andras uppgifter planterade i Lundagård måste även gräsmattorna ha utnyttjats. Ett stort problem för trädgårdsmästaren var att gången mellan östra och västra grindarna hade blivit allmän vag och då folk glömde att stänga grindarna medförde detta att de svin som gick lösa på gatorna kom in på Lundagård. På 1770-talet klagades över att både studenterna och lärpojkar hade börjat spela boll på gräsmattorna så att dessa slets ner, och dessutom gick man kors och tvärs över gräset så att nya gångstigar uppstod. Efter många andra försök att freda gräsmattorna spikades till slut läkten på trädstammarna runt dem. År 1802 företogs, i avsikt att befrämja trädens växtlighet och därmed försköna Lundagård, en drastisk kapning av de då 50 år gamla träden. De sågades av 3 a 4 meter över marken. Spåren efter denna kapning kan man fortfarande se på de äldsta tråden. Samrna år byggdes en ny konsistoriebyggnad i Lundagård öster om det gamla akademihuset, placerat som flygel till detta. Huset kallades ibland Nya akademin men sedermera oftast "Kuggis". Det revs 1897. Några år senare företogs på initiativ av den dåvarande föreståndaren för Lundagård, professor LA, Retzius, en allmän uppsnyggning av anläggningen. Hårlemans ritningar plockades fram och med ledning av dessa lades extra gångvägar igen och överflödiga träd togs bort. 1815 kom ett förslag från den nya kanslern L.V. Engeström om att murarna runt Lundagård skulle rivas ner, att gården skulle lämnas öppen mot Kyrkogården och att murarna i öst och väst skulle ersättas med järnstaket. Meningen med detta var att motverka den fukt som uppstod innanför murarna och som skadade både växtligheten och byggnaderna. Den södra muren mot kyrkogården revs redan 1817 men verkstä1landet av de övriga rivningarna drojde och kom att glömmas bort för en tid. I samband med att det nya biskopshuset byggdes bodde emei!ertid biskopen tillfalligt på Kyrkogatan och hade då utsikt mot den nu mycket förfallna västra lundagårdsmuren. Förslaget väcktes åter att riva dem. 1837 revs den västra och detta gav upphov till våldsamma demonstrationer från studenternas sida. Den östra muren revs 1842 utan att orsaka några protester, Lifla Torg väster om Lundagård hade använts för kreatursmarknader fram till 1840-talet då Mårtenstorget kom till. Norr om torget, mellan Botan och Kyrkogatan iåg två privata tomter vilka köptes av Universitetet 1840 och 1874. 1868 planterades Lilla Torg och kom därmed att uppfattas som en del av !.undagård. 1881, i samband med att den nya Universitetsbyggnaden planerades, revs byggnaderna på de två privata tomterna. På den norra byggdes själva universitetshuset, medan den södra planterades och införlivades, även den. med lundagårdsplanteringen. Någon gång mellan 1819 och 1835 togs de mindre gräsmattorna närmast Lundagårdshuset bort så att den breda raka grusgång som nu finns uppstod mellan Kyrkogatan och Sandgatan. 1883, då universitetsplatsen hade fått en ny utformning av H. Zettervall, beslöt man att göra en aUmän renovering av hela Lundagård. Ny jord fraktades dit och många nya träd planterades. Under senare år har kompletteringar av trädbeståndet gjorts efterhand i avsikt att bibehålla Lundagard oförändrat. 1980 flyttades lundagårdsgränsen mot Sandgatans södra del något åt öster då gatan här gjordes om till gång- och cykelväg. Med de nämnda ändringarna har Lundagård som parkanläggning ändå fått behålla det karaktaristiska i Hårlemans ritning från 1745. Luttdagårdshuset Röd tegelbyggnad i tre våningar med sadeltak och runt trapptorn på sydfasaden. Fasaderna är artikulerade med rundbågefriser, lister och blinderingar och trapptornet har krenelerad avslutning. Fönstren är rundbågiga i bottenvåningen och raka i de övre våningarna. Entrén i trapptornet är inramad av en rundbågig portal i sandsten med spetsig betäckning. Den består av kopplade och enkla kolonner med senromanska kapitäl och ett tympanon med reliefbild av Simson och lejonet. Huset byggdes ursprungligen av den danske kungen Fredrik II mellan 1578 och 1584, Det uppfördes i två våningar med brant tegeltak, ett trapptorn och två homejor på varje långsida och med fiöjelsmyckade trappgavlar. Det södra trapptornet hade en hög spira av bly och murarna var rappade. Arkitekten till denna byggnad hette Diiriik Byggmästare och länsmannen på Lundagård, som hade ansvaret för att arbetet genomfördes, bette Björn Kaas. Om den ursprungliga inredningen vet man inte så mycket men våningar inreddes både åt kungen och åt länsmannen. Under kriget 1643 till 1645 blev "det stora huset" på Lundagård illa skadat. "Alla fönster och dörrar liksom tornhuven och det mesta av takstenen" saknades vid en besiktning 1645. Murarna var dessutom spruckna och rappningen hade fallit av. Efter denna förödelse stod huset oanvänt ända till dess Peder Winstrup köpte Lundagård av Vitas Bering 1660. När gården reducerats från Winstrups arvingar 1688 anhöll dessa om ersättning, då Wiustrup "endast hade mottagit murarna", och hau sedan hade låtit reparera huset till användbart skick. Då universitetet övertog Lundagård 1688 medförde detta stora ekonomiska problem. Huset var åter fallfardigt och pengar för reparationer saknades. Först 1895 beviljades medel från Kungl. Maj :t så att huset året därpå kunde tagas i besittning. 1710 hade danskarna sitt högkvarter i Lund och de utnyttjade då akademibyggnaden till magasin vilket medförde betydande skador på byggnaden. 1715 gjordes därför åter en del nödvändiga reparationer och i samband med dessa murades den norra öppningen mot trädgården igen. Efter det stora nordiska krigets slut 1721 beslöt man att göra en omfattande renovering av akademibyggnaden. Det mest överhängande var att riva den norra rundein och där skapa en enhetlig fasad samt att laga taket och att bygga en trappa. Tornet på norrsidan revs 1725 men de övriga förbättringarna dröjde. 1732 byggdes den nuvarande trappan av akademitimmermannen Per Nilsson. håan hade avsett att lägga den runt en stenpelare men p.g.a. penningbrist användes i stället trä. Det stora problemet var därefter taket. P.g.a. den branta takresningen blåste det ofta sönder och en rad olika förslag till olika nya tak gjordes nu. Man bestarnde sig sluthgen för att ta det förslag som lämnades av Hårleman, Detta innebar ett mansardtak av den typ som han sedan har blivit bekant för. Taket uppfördes emellertid inte helt efter Hårlemans ritningar utan med den ändringen att det övre takfallet gjordes betydligt högre. En portal vid entrån uppfördes också 1735 efter ritning av en murmästare från Landskrona vid namn Mockelten, Under senare delen av 1700-talet blev utrymmet i akademihuset otillräckligt och man diskuterade olika förslag till utvidgning. 1753 höjdes tornet med sju alnar för att rymma ett observatorium och 1798 ritade arkitekten C.F. Sundvall två flygelbyggnader öster och väster om akademihuset. Den östra uppfördes 1801. Det var ett enkelt rektangulärt tvåvåningshus under lågt sadeltak, Biblioteket var inrymt på vrnden till den gamla akademibyggnaden och ökade utrymmen fordrades ständigt. Då universitetets ut- Skånes hembygdsförbunds arkiv. Foto Leopoldo Iorizzo 1978. 92 rymmen var spridda på flera ställen i staden syntes det mest lämpligt att bygga på det gamla huset med en tredje våning. Hovarkitekten, professor Axel Nyström ritade det förslag som vann universitetskanslerns gillande. Brunius fick överinseendet över byggnadsföretaget som verkställdes mellan 1837 och 1839. Alla fönster i första och andra våningen utvidgades och placerades regelbundet. De båda första våningarna höjdes. Cavlarna fick fönster i medeltidsstil och en ny portal gjordes i sandsten från den 1837 raserade västra Lundagårdsmuren. Arbetet därmed utfördes av stenhuggare från domkyrkobygget. Det stora nedre auditoriets tak vilade på åtta kolonner och dess entré fick en portal helt uppförd av medeltida fragment, vilka troligen flyttats hit från domkyrkan. Byggnaden användes nu huvudsakhgen som bibliotek. På bottenvåningen fanns Carolinasalen. och några mindre auditorier. 1846 flyttade Historiska museet in i dessa rum i bottenvåningens östra dei och 1866 lämnade astronomiska institutionen tornet vilket togs i besittning av biblioteket. Då den nya universitetsbyggnaden planerades ingick den gamla som en del i planeringen av hela platsen. Dess yttre ändrades då ännu en gång för att passa in här. 1875 ritade Helgo ZettervaU ett förslag och arbetet utfördes 1877 till 1879. Rappningen på yttermurarna togs bort. Tornets krön och gavlarnas hörn försågs med kreneleringar och huset fick det utseende som det har i dag. 1884 när den nya universitetsbyggnaden togs i bruk övertog biblioteket hela den gamla. Carolinasalen blev magasin och de utrymmen som Historiska museet använt gjordes om till läsesalar. Biblioteket fortsatte att växa och i slutet på 1880-talet flyttade man även in i några rum i flygelbyggnaden. Denna (kallad Kuggis) revs 1897 för att ge plats åt en ny biblioteksbyggnad i fyra våningar på samma plats. Det nya biblioteket kom dock att i stä1let byggas på Helgonabacken och 1907 flyttade man ur Lundagårdshuset. Historiska museet flyttade då tillbaka ocb disponerade under några år hela bottenvåningen, De övriga utrymmena kom också att disponeras av universitetet. Carolinasalen blev åter festsal och har sedan dess använts för disputationer och andra högtidliga sammankomster. De övre våningarna rymmer idag de filosofiska och pedagogiska institutionerna. Byggnadsminnesmärke den 25/1 1935 och 1/4 1966.