Klostret 2

Från bevaringsprogram
Klostret 2
NamnFd smedja
AdressLundavägen 9
Byggnadsårsmedjan 1903, boningslängan mitten av 1800-talet men antas ha rester från 1700-tal

Marken har tillhört kungsgården och enligt uppgift var på det nuvarande boningshusets plats ett dagsverkstorp beläget. Detta skall ha haft tre längor med öppning mot söder, varav västra och norra längorna fanns kvar på 1911 års karta. Boningslängan kan därmed ha anor ned i 1700-tal. Smeden Albert Ståhl tog över 1943 genom arv från sin far smeden Jöns Ståhl. Han i sin tur fick lagfart på fastigheten, betecknad som ett ”gatehus, frälse”, år 1916. Fastigheten är idag bebyggd med bostadslänga, smedja, två mindre uthus samt en garagebyggnad med fasad av korrugerad, rödmålad plåt och sadeltak. Längan, placerad i nordsydlig riktning på svartmålad sockel har vit putsad fasad. Sadeltaket med kupa åt sydöst är täckt med eternitplattor och har litet fönster med äldre lucka åt väster. Fönstren har brunmålade karmar och plåtdetaljer, en eller två luft samt på gavel åt söder spröjs. På några ställen har fönster igensatts med en platta som täcker nedre delen. Centralt på västfasaden finns en balkongdörr från ca 1960-tal, där tidigare en äldre pardörr med liten glasruta har funnits.

Smedjan har fasad av röd tegel fraktad vid byggnationen med häst och vagn från tillverkningen i Veberöd. Sadeltaket är täckt med dels eternitplattor dels falsad respektive svartmålad plåt. Två äldre smala skorstenar finns kvar i röd tegel. Fönstren är vitmålade, murade med stickbåge och har sex rutor. Även småspröjsade gjutjärnsfönster finns kvar. Äldre portar är i par med fönster. De är grönmålade.

Utrustning hörande till den tidigare verksamheten är i orört skick. Smidesverksamheten i byn var omfångsrik. Utöver hästskor utgjorde vagnarna som drogs av hästar en stor marknad för smederna. Så småningom började dock bönderna smida hemma på gården och i och med bilens införande minskade marknaden för smidesprodukter Det fanns tre smedjor samtidigt i samma kvarter och ännu fler i samhället.

Bevarandesynpunkter

Denna intakta byggnad och verkstad med utpräglad historisk hantverksprofil inom olika områden, dels i hushållets mindre föremål dels större i jordbruksverktyg och vagnar, utgör ett självklart kulturhistoriskt bevarandeintresse. Här finns bevis på tidigare generationers tillvaro, sätt att tillverka sina föremål, dessas användningsområde, sätt att färdas som ett viktigt minne för byidentiteten och för individen vid fortsatta förändringar i byn. En sammanhängande funktion i verkstad, bostad, lärande har en synlig pedagogik för identifikation och en kulturell helhetsbild.

Bostadslängans höga ålder är i sig tillräckligt skäl för att skydda den. Byggnader med motsvarande ålder är inte många och försvinner snabbt om inte bevarandeskydd finns.