Karl XII-huset
| Katedralskolan 8 | |
 Karl XII-huset. Foto L. Iorizzo, 1978, Skånes Hembygdsförbunds arkiv. | |
| Information | |
|---|---|
| Namn | Karl XII-huset |
| Byggnadsår | 1500-talets senare del, senast ombyggt 1856, 1927 |
Tvåvåningshus, drygt 38 meter långt och 8,5 meter brett, uppfört av tegel i kryssförband med 90 cm tjocka yttermurar. Stora naturstensblock ingår i gårdssidans murverk. Fasaden pryds av horisontella kritstensband, mot gatan fyra, mot gården två.
Dessa dekorativa kritstensband är ett uttryck för den nederländska renässansstilen och daterar byggnaden till 1500-talets senare hälft. I Lunds Historia framför docent Ragnar Blomqvist Corfitz Viffert som husets sannolike byggherre, vilket skulle innebära en precisering av byggnadstiden till mellan 1586 och 1589.
Murverket är till vissa delar oregelbundet. Carl Werner, som undersökte byggnaden i samband med nedknackningen av putsen 1927, antog att vissa delar av yttermurarna, då främst i gårds- och gavelfasaderna, kan härröra från medeltiden.
Gatufasaden har i mittaxeln en rundbågig port med karm av huggen sandsten och trappa av kalksten. Ytterdörren ar en brunmålad pardörr. Gårdsfasaden har två portar, båda rundbågiga, med halvrunda överljusfönster, bruna ytterdörrar och sandstenstrappor. Bjälkarnas upplag i muren förankrades tidigare genom ankarslutar av järn, av vilka endast enstaka återstår idag.
Sedan domkapitlet förvärvat fastigheten genomgick huvudbyggnaden en större ombyggnad år 1856, vilken i stor utsträckning präglar husets utseende idag. Ritningarna utfördes 1854 av murmästare N. J. Ohlsson, och godkändes 1855 av Överintendentämbetet.
Byggnaden hade tidigare ett valmat, tegeltäckt tak med ett par kupor. Detta ersattes med ett flackt sadeltak, täckt med engelsk skiffer. Härvid uppmurades helt nya gavelspetsar samt en ny taklist med strömskift och trappfris, allt i gult tegel. De olika tegelsorterna syntes ej, då fasaden var "skarprappad och målad, samt finputsad kring fönstren". Även före ombyggnaden hade fasaden stått putsad, åtminstone sedan 1828. Ytterdörren mot gatan och den nuvarande typen av fönster med sex rutor tillkom i samband med ombyggnaden 1856. Av murverket framgår att de äldre fönstren varit lägre placerade, både i den nedre och den övre våningen.
Invändigt skedde genomgripande förändringar; helt nya innerväggar av tegel ersatte de äldre av korsvirke, och rummen omdisponerades. En ny takstol av särskild konstruktion möjliggjorde inredning av en stor genomgående bönesal i övervåningen. Denna är fortfarande bevarad och används idag som musiksal. Det tredelade, brutna innertaket var från början "målat i ornamenter". Väggar och fönstersmygar har fyliningspanel, och vid takfoten löper invändigt en rundbågsfris av trä. Av 1856 års inredning återstår i bottenvåningen fönsterluckor, bröstpaneler samt enkel- och döbattangdörrar.
1927 restaurerades huset och fasaden befriades från puts.
