Hospitalgården - Här bor man - Bostadsområden i Lunds kommun 1945-2005

Flygfoto från 1965 med Nilstorp närmast och Hospitalsgården i bildens övre del. Källa: Kulturen KM 85976.3995.

Hospitalsgården - Särskilt värdefull bebyggelse gulmarkerad.

Namnet Hospitalsgården kommer från gården med samma namn. Det var en av de stora lantegendomarna söder om staden, men själva gården låg vid Stora Södergatan fram till 1906 då den ersattes av Nya Hospitalsgården vid Råbyholms allé. Stadsdelen Hospitalsgården är ett väl avgränsat bostadsområde, som i söder gränsar till Råbyholms företagsområde, i väster till Malmövägen och i norr till Södra vägen och Innerstaden. Avgränsningen i öster, mot Nilstorp, är inte lika tydlig.

Stadsdelen fanns med redan i 1930-talets översiktliga planering, i likhet med många andra områden som byggdes under 1950- och 60-talen. Man tänkte sig ett område med trevåningshus öster om Malmövägen. Stadsplan för området upprättades av Carl-Ossian Klingspor 1954 i samarbete med arkitekterna Fritz Jaenecke och Sten Samuelson, som på uppdrag av HSB, Lunds Byggmästargille och LKF ritade bostadshusen samt även områdets skola och centrumanläggning. Hans Westman ritade ett tiovånings studentbostadshus. Stadsdelen planerades som en grannskapsenhet med sammanhängande fyravåningslängor runt en gemensam park med lekplats och i norra delen skulle tre niovåningshus markera ett torg med centrumanläggning. Invånarantalet beräknades till 2 500 personer.

Byggnadsstyrelsen uttalade tveksamhet till planen och bebyggelsens utformning: ”Med hänsyn till byggnadsområdets läge i förhållande till den gamla stadskärna när det givetvis angeläget att bebyggelsen i fråga om gruppering och konturverkan utformas med tanke på en god helhetsverkan i stadsbilden. Ur denna synpunkt har grupperingen av de föreslagna niovåningshusen föranlett viss tvekan vid styrelsens granskning av förslaget.” Det statliga verket förutsatte att synpunkterna skulle hållas i åtanke vid det fortsatta planarbetet samt även vid planläggning av andra delar av staden. Någon egentlig ändring av planen skedde dock inte och området byggdes ut i slutet av 1950-talet på tidigare obebyggd mark.

Större delen av bebyggelsen består av fyravånings lamellhus i rött tegel och med lutande balkongfasader, pulpettak och delvis synlig betongkonstruktion. Lamellhusen bildar en meanderslinga runt ett gemensamt grönområde där det även placerats en lekplats. I områdets nordöstra del byggdes tre höga skivhus, vilka kom att markera stadsdelens centrumanläggning. Detta var populärt i 1950-talets grannskapsplanering, att med något eller några högre hus tydliggöra områdets centrum. Här skulle centrumanläggningen även betjäna befolkningen i södra Lund varför centret gjordes överdimensionerat med post, bank och flera affärer i förhållande till områdets lokala behov. Detsamma gäller Järnåkraskolan, som skulle betjäna barnen även på andra sidan Malmövägen samt i Nilstorp och Stampelyckan.

Stadsdelens ryggrad blev Mellanvångsvägen, som gick från innerstaden till det påbörjade industriområdet söder om Hospitalsgården. Denna gata fungerade även som matargata för det närbelägna Nilstorp. Utfarter till den redan då hårt trafikerade Malmövägen förekom däremot inte. Fordonstrafik till och från området leddes istället på Järnåkravägen runt området, som på så vis var helt bilfritt på insidan och med all parkering på dess utsida. Detta var första gången trafikseparering prövades i Lund. Mellanvångsvägen har liksom Körsbärsvägen senare stängts av för biltrafik, vilket gör att gatan förlorat sin funktion som matarled. Området har förvisso blivit bilfriare men upplevs som svårt att nå.

Den stora förändringen är att det med dagens mått mätt blygsamma butikscentret vid Karhögstorg till största delen rivits och ersatts med en ny affär och ett högt punkthus samt att ytterligare ett tiovånings skivhus byggts vid Mellanvångsvägen vilket gör att torget numera öppnar sig mot Södra vägen och inte mot Mellanvångsvägen som tidigare. Andra förändringar är att studentbostadshuset byggts om till kontor för skattemyndigheten samt smärre förändringar av bostadshusen: LKF:s skivhus har tilläggsisolerats på gavlarna och på lamellhusen har ursprungliga balkongfronter i betong ersatts av fronter i korrugerad plåt. Järnåkraskolan har utvidgats med nya byggnadskroppar i öster.

Hospitalsgården har även utvidgats med bostadsbebyggelse österut, på mark som användes för jordbruk ända fram till 1980-talet. I början av 1980-talet byggdes en barnstuga vid Körsbärsvägen, som samtidigt stängdes av för genomfartstrafik till och från Nilstorp. I början-mitten av decenniet exploaterades området söder om Järnåkraskolan (norra delen av kvarteret Päronet) där det byggdes tre punkthus i gult tegel och innanför dem fyra rader med tvåvåningshus. Mot Mellanvångsvägen kantas bostadsenklaven av garage och täta buskage. Kring 2005 skedde en utbyggnad av kvarteret Päronet söderut, intill Råbyholms gård. Här uppfördes fem flerbostadshus i tre till sex våningar i den nyfunktionalistiska stil som varit populär de senaste tio åren. En sista rest av den gamla åkermarken, som i dag till största delen används för parkering, finns i sydvästra delen av stadsdelen.

Bebyggelseenhetliga områden

Kvarteren - Hävdaryggen, Stensbol, Havrestycket, Sandryggen

Hospitalsgården var sannolikt arkitekterna Fritz Jaenecke och Sten Samuelsons främsta bedrift i Lund – inte bara för att man var med och skissade på planen samt att man ritade så gott som alla byggnader (enda undantaget var ett tiovånings skivhus med studentbostäder som Hans Westman ritade för Akademiska Föreningen) utan också för att man så framgångsrikt återanvände ritningar och hustyper från andra håll.

De röda fyravåningshusen hämtade de från Östra Sorgenfri i Malmö, där de dock grupperats lite annorlunda och kombinerats med sexvånings punkthus, och förlagan till de båda skivhusen var ett nästan identiskt hus som de ritat för den internationella bostadsutställningen ”Interbau” i Västberlin 1957. Stadsplanen hade dessutom stora likheter med planen för Gröningen på Östra Sorgenfri. Denna typ av stadsplan med sammankopplade lamellhus runt ett gemensamt grönområde prövades i mitten av 50-talet på flera håll – Råcksta i Stockholm, Baronbackarna, Örebro eller Persborg, Malmö – och var en reaktion på tidigare lamellhusplaner.

Karaktärsdrag

Den ursprungliga delen av Hospitalsgården framstår som Lunds främsta grannskapsenhet. Fritz Jaenecke och Sten Samuelson skapade en miljö som var kongenial med tidens stadsplanering med betoning på grannskap, samtidigt som de ritade hus med ett formspråk som var avsevärt modernare än gängse byggande i Lund vid denna tid.

Särskilt värdefull bebyggelse