Historik Veberöd

Från Bevaringsprogram
Hoppa till: navigering, sök
Geographisk carta öfwer Weberöd Bys egor 1693, källa Lantmäteriverket. Bykärnan ses som an-samlingen av byggnader i mitten av kartan omgiven av den odlade marken com i sin tur omges av betesmark med träd
Veberöds bykärna uppmätt 1758 och renritad 1770, Lantmäteriverket.

Med Romeleåsens varierande och skogiga terräng i söder och Vombsjösänkans odlingsslätt och flacka landskap i norr har Veberöd vuxit organiskt under flera sekel. Området låg långt tillbaka i tiden under vattennivån i Vombsjön. Veberöd som by är först nämnd i en text 1334 som Webre enligt Dialekt och ortnamnsarkivet, DAL. Nästa träff är daterad till 1489 och då benämns orten Wefuerydh. Under 1400- och 1500-talen finns den en mängd stavningar som knyts till orten. betydelsen av ortnamnet är oklar, vanligtvis brukar orter med ändelsen röd tolkas som en röjning eller glänta. En idé som framförts i Veberöd är att betydelsen hänger samman med ’bred väg’ . Andra tidiga ortnamn i trakten är Vederöds mölla som nämns första gången i Palteboken 1514 och Hasslemölla som nämns första gången i 1546/47 års jordebok.

Veberöds kyrka har anor från 1100-talet är därmed en del av bymiljön med längst kontinuitet. Kyrkan har blivit förändrad och anpassad till befolkningsökningen genom seklerna. Efter färdigställandet har om- och tillbyggnader gjorts till dagens utseende. Långhuset är förlängt någon gång mellan 1300- och 1500-talet, tvärskeppet byggdes efter det och först 1848 uppfördes tornet. Korpartiets form gavs under 1860-talet. Interiört kan särskilt nämnas dopfunten från 1200-talet, altaruppsats från 1500-talet och predikstolen från 1591.

Under mitten av 1660-talet ägdes byn eller flera gårdar i byn av Ove Thott på Skabersjö. Thott ska ha anlagt dammar för fiskodling i byn. 1686 togs byalagets byaordning. Att dokumenten är bevarade från den tiden är ovanligt, men förvarar fortfarande dessa i en byakista i byn. Åldermannen har haft en viktig funktion under äldre tid med inflytande över jordbrukets organisering, sådd och hägnader. I byaordningen beskrevs även hur man skulle ersätta andra i byn om man bröt mot regler eller uppträdde olämpligt. 1693, som den tidigaste kartan är från, visar hur byns gårdar är koncentrerade utmed Veberödsbäcken. Bilden visar inga dammar inne i byn men det nämns dammar för ”carper och carusser” de fiskar som odlades i damm. 1709 nämns att en scholamester Knud bor i byn , det är mycket tidigt i förhållande till att den allmänna folkskolan först inrättades 1842 men det kanske kan förklaras med den stora befolkningen i de många torpen och gårdarna. 1758 gjordes en uppmätning för ägodelning och kartan renritades 1770. Då gjordes den fina kartan över bebyggelsen i bykärnan på vilken man kan utläsa kyrkans, skolhusets och gårdarnas läge och byggnadernas ungefärliga storlek och orientering. Här finns även gatuhus. I markerna kan ses torp markerade, somliga med flera byggnader.

På 1758-års karta kan man se att den gamla landsvägen mellan Dalby och Sjöbo gör en krök i Veberöd vid det som är nuvarande Gamla vägen. Vägen går över en stenbro och bäcken är inte tydligt avbildad söder om bron. Det beror troligen på att terrängen var mycket låglänt och fuktig och ofta översvämmades, bäckens fåra tog nya vägar vid flera tillfällen. I denna gröna kil samlades byns boskap för att drivas upp på betesmarkerna på åsen i söder. I samband med enskiftet 1827 så skiftas tegarna ihop till större och ett antal gårdar flyttas ut från bykärnan för att ligga nära sin jordbruks-mark. 1807 gjordes ett enskifte men det slutfördes inte för byn i sin helhet förrän 1827. 1828 byggdes en ny folkskola i kombination med fattighus. Byn var enligt befolkningsstatistiken en mycket stor by men den större bebyggelseexpansionen efter skiftet sker i samband med järnvägens framväxt och till Veberöd kommer spåren 1893. I samband med järnvägen utvecklas även byns historiskt sett viktigaste industri, tegelbruken. Det första bruket anlades 1894 och det andra 1898, mer om dessa i ett eget stycke nedan. Andra viktiga verksamheter som öppnade efter anläggandet av järnvägen var garveriet som bedrevs från 1898 till 1950-talet, samt mejeriet och stärkelsebruket. I en kalender över Skåne från 1904 beskrivs två folkskollärare och tre småskollärare samt läkare, barnmorskor och veterinär. Här nämns även handlare och andra näringsidkare. De flesta yrkan bedrivs av en eller två personer men sex skomakare, sex skräddare och fem smeder räknas upp. Här beskrivs även att torsdagen var torgdag i Veberöd. De båda tegelbruken värderas högst olika med 25000 för Perssons tegelbruk och 115000 för AB Weberöds tegelfabrik. Det listas även tre kvarnar, varav en i Dörröd.

Byggnadsantikvarie Daniel Melchert har i ett underlag till Lunds kommuns kulturmiljöprogram beskrivit utvecklingen av det moderna Veberöd . Befolkningsökningen och den hastiga expansionen av byn, tillsammans med föroreningar i Veberödsbäcken från läderfabriken, under de första två decennierna av 1900-talet, ledde till att man ansökte om att bli municipalsamhälle och 1919 beviljades detta. Municipal- och järnvägssamhället reglerades enligt stadsstadgorna på ett antal punkter. Det upprättas en stadsplan av länsarkitekt Nils A Blanck 1929, vilken beviljades 1931, för byggnads- och planbestämmelser. Det krävdes även hälsovårdsbestämmelser. Blancks plan visade på hur det såg ut i byn vid tillfället och planen visade även hur man tänkte sig att expansionen skulle fortsätta i öst-västlig riktning. 1941 reviderades planen av den 1936 års tillsatte stadsarkitekt Tage Möller från Malmö. Nu var dock den första expansionsperioden över. Övriga industrier i Veberöd, så som läderfabriken, mejeriet och stärkelsefabriken, lades ner över en tjugoårsperiod från slutet av 1930-talet. Möller ritade en plan över området norr om järnvägen 1945 med bostäder och industri, men det blev inget av den mer än ett par villor och egnahemsbebyggelse samt fem lamellhus runt 1960.

1952 kom Silvåkra och Vomb att bli en del av Veberöds kommun genom storkommunreformen. I den nya storkommunen var befolkningsmängden 2 172 personer, men i minskande. Byggnadsbeståndet ökade enbart genom att det anlades grupper av fritidshusbebyggelse i tallskogen öster och söder om samhället. På början av 1960-talet satsade Veberöd på ett friluftsbad, efter en byggkostnad på 120000 kunde badet invigas 1963. Först 1965 vände trenden och expansionen ökade succesivt. Ungefär samtidigt som tegelbruket lades ner och revs 1972 så ökade bostadsbyggandet ordentligt. Idrottshallen invigdes 1972 av landshövdingen Gösta Netzén.

Ökningen av privatbilism under 1950-talet och järnvägens nedläggning 1970 gjorde att Veberödsborna nu inte var beroende av arbete på orten utan kunde söka sig till de större städerna Lund och Malmö. Tydligheten i den förändringsprocessen fram till 1970-talet kan ha att göra med den statliga Bo bättreutredningens och den gröna vågens intåg i samhällsandan, vilket lockade många till ett boende på landet. Den andra expansionen sker just under denna period och kommunen satsar på arbetstillfällen inom den offentliga sektorn istället med idrottshall, utomhusbad och skola inför uppgången i Lunds kommun 1974. Veberöd är från och med detta en sovstad till storstäderna. Efter utbyggnaden blev det en avmattning av nya bostäder under 1980- och 90-talen. Fritidshusområdena gick succesivt över till att bli permanentbostäder.

Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Verktygslåda