Gasverket (innanför vallarna)
Stadens västliga utkantsområde
Kvarteret bär namn efter stadens gasverk, som grundades här på 1860-talet. Tomten utgjorde i äldre tid stadens västligaste del och här fanns vid nuvarande Trollebergsvägens sydligaste sida det västra tullhuset. Söder om detta löpte den förra stadsvallen. Idag är denna ej möjlig att skönja i fält utan endast synlig på områdets fastighetskarta som gränslinjen mellan tomterna 1—3 och stadsäga 889. Ända in på 1940-talet markerades dock vallens sträckning genom några av de kastanjeträd som planterats under 1800-talets förra hälft i samband med att vallen utlades till promenadstråk. Området var i gången tid obebyggt frånsett tullhuset. Ett område nära Trollebergsvägen användes förr som avrättningsplats och gravar från den tillhörande begravningsplatsen har påträffats i den västra delen av stg 889. Gasverkstomten och de norr därom liggande fastigheterna utgjorde enligt Espmans karta av 1784 "Berlings lycka". Markområdet väster om vallen tillhörde Sankt Peters klosters församling och kallades Klosters prästelycka.
Av kvarterets tomter har endast nr 1, 2 och 3 medtagits i bevaringsprogrammet emedan de övriga ligger utanför den ursprungliga stadskärnan.
Gasverket
Vid mitten av förra seklet igångsattes anläggandet av flera gasverk i landet. Det första tillkom i Goteborg 1846 och två decennier senare, på 1860-talet, kom den stora rushen då arton verk växte fram i olika svenska städer. I Lund kunde planerna realiseras 1863 efter en snabbt genomförd behandling av ärendet. 1861 hade häradshövding Ripa på eget initiativ tagit kontakt med föreståndaren för Köpenhamns gasverk G. Howitz, som därefter besökt Lund och inspekterat en föreslagen plats, vilken i Ripas skrivelse till magistraten omnämns som en del av västra lergraven. Detta läge ansågs lämpligt då man här hade närhet till järnvagen samt befann sig på ungefär lika långt avstånd från stadens södra, norra och östra gräns. Vidare fanns här tillgång till vatten. I maj 1862 kallade professarn i kemi och mineralogi N. I. Berlin till sammanträde. En kommitté bestående av magister Fr. Berling, akad adjunkt C. W. Blomstrand, häradshövding Ripa, murarmästare P. C. Sorensen och apotekare C. M. Åkerblom tillsattes. Denna kunde redan i oktober samme år till magistraten lägga fram ett kostnadsförslag, uppgjort av föreståndare Howitz samt ritningar. Beslut om att för stadens räkning och på dess bekostnad uppföra ett gasverk togs den 31 oktober och ett halvår senare igångsattes arbetena.
Med G. Howitz slöts en överenskommelse om att han och en ingenjör Schlüschen skulle övervaka arbetena, Då G. Howitz levererade ritningarna får man förmoda att han eller hans medhjälpare var ansvarig för desamma. För murningsarbetet och timmerarbetet kontrakterades herr Sörensen respektive herr Holmqvist medan teknisk utrustning i huvudsak levererades av danska firmor. Howitz' kostnadsförslag om 132.000 Rdr, vilket inbegrep såväl byggnader som apparater, gasbehållare, rorledningar i hela staden, lyktor och privata serviser samt gasmätare, underskreds med drygt 4.000 Rdr. Den 15 oktober 1863 kunde de 120 gaslyktorna, vilka enligt föreskrifterna var placerade med ett avstånd om 160 alnar, ca 96 m, för första gången tändas och händelsen celebrerades med festligheter i stadshuset.
Framställningen av lysgas skedde genom torrdestillation av stenkol. Som biprodukter erhölls koks och stenkolstjära, vilka försåldes. För staden blev den nya anläggningen snart inkomstbringande och de följande åren gjordes flera investeringar bl a i form av en ny gasklocka och nya byggnader. Ursprungligen bestod gasverket av en gasklocka, ett fabrikshus, i vars förhöjda mittparti retortrarna — destiilerkärlen — var installerade. De båda sidobyggnaderna innehöll kolhus respektive rum för apparatur m m. Den tillhörande skorstenen var 84 fot hög d v s ca 25 m. Vidare fanns ett boställshus för föreståndaren samt uthus. Fastighetsinnehavet utökades 1881 genom att en del av Klosterlyckan införlivades med gasverkstomten.
De äldre av gasverksbyggnaderna uppvisar en enhetlig gestaltning med kraftig stensockel, gulgrå tegelfasader och röd mönstermurning. Taken som idag täcks med plåt var ursprungligen klädda med skiffer. Genom de rundbågiga småspröjsade fönstren ges anläggningen ett medeltidsinfluerat utseende, karakteristiskt för den tidens arkitekturideal.
Under 1900-talet kom gasen efter band allt mer att ersättas med elektricitet. 1946 var gasgatljuset avvecklat och 1962 lades produktionen ned vid Lunds gasverk. Därefter levererades gasen från Malmö. Sedan 1978 distribueras ej längre någon stadsgas till hushållen i Lund. Flera av anläggningens byggnader har i modern tid rivits.
Obebyggd mark tages i anspråk för bostadsbebyggelse
För att fylla det stora behovet av bostäder började området utmed Trollebergsvägen bebyggas med hyreshus av varierande format under 1800-talets två sista decennier. Tomterna inom Klosterlyckans norra del avstyckades och uppförandet av envånings flerfamiljshus igångsattes 1896. Genom det röda maskinteglet i fasaden och överensstämmelse i skala och utsmyckning har husen givits en homogen gestaltning. De tillhörande trädgårdarna med frukt- och grönsaksodling har sitt ursprung i den tidens självhushållning.
Under 1900-talet har kvarterets karaktär av kommunalt industriverk allt mer förstärkts och 1931 uppfördes Tekniska Verkens kontorsbyggnad i hörnet av Trollebergsvägen/Gasverksgatan.
Fastigheter i kvarteret Gasverket
Äldre version av Bevaringsprogrammet, ej giltigt
Kvarteret Gasverket
