Den äldsta villabebyggelsen (1900-1920)

Den äldsta villabebyggelsen, uppförd under perioden 1900- 1920, är i huvudsak lokaliserad i nord-sydlig riktning längs med Rossings väg, Vallkärravägen och Bomvägen (enklav 1). De friliggande 1-2 familjshusen har en homogen utformning med fasader av rött tegel med äldre taktäckning av plåt, eternit, tegel eller papp. Husen är oregelbundet placerade på stora tomter, ofta med ett eller flera tillhörande uthus. Ett flertal olika hustyper förekommer men bebyggelsen upplevs ändå som enhetlig tack vare fasadmaterial och tidstypiska byggnadsdelar och detaljer så som korspostfönster och tegelornamentik. Bebyggelsen, som överlag upplevs som välbevarad, karakteriseras av en hantverksmässig omsorg i såväl materialval som detaljutformning. Husen omges av stora uppväxta tomter med frodig grönska.

Under denna period uppförs även viktiga nyttobyggnader kopplade till järnvägen: stationshuset med sin ekonomibyggnad och det intilliggande boställshuset. Stationen var samhällets medelpunkt och i praktiken upphovet till dess existens. Dessa byggnader utgör viktiga symbolbyggnader för Stångby stationssamhälle liksom en rad övriga nyttobyggnader så som banvaktarbostaden och Scharffenbergska magasinet. Till symbolbyggnaderna hör även den på 1930-talet uppförda ”Prästgården” som senare blev kommunalhus.

Typiska karaktärsdrag

- 1-2 familjshus i rött tegel, placerade oregelbundet på stora uppvuxna tomter.

- Tegelornamentik i takfot, listverk och dörr- och fönsteromfattningar.

- Hög, putsad sockel och trappor av natursten.

- Äldre/ursprungliga fönster (i huvudsak korspostfönster) och portar/dörrar.

- Halvvalmat sadeltak med utkragande takfot. Äldre/ursprungliga takmaterial: eternit, plåt, papp, tegel.

- Äldre/ursprungliga skorstenar med profilerade krön.

- Uthusen, som är en viktig del av helhetsmiljön.