Banvaktsstugor - Järnvägens och bilens miljöer i Lunds kommun

Banvaktsstugor byggdes med några kilometers avstånd av SJ, medan det ofta var längre avstånd mellan stugorna på privatbanorna. Det berodde på trafikintensiteten, och på att SJ hade trafik även nattetid. Banvaktsstugorna byggdes precis som stationshusen efter typritningar. De var ofta utformade som en mindre modell av banans minsta stationshus, vilket kan ses på LReJ eller MSJ. På sistnämnda bana var banvaktsstugorna av någon anledning putsade medan stationshusen hade fasader av tegel. En annan egenhet för banvaktsstugorna var att de ofta låg med gaveln mot banan för att även inifrån erbjuda god utsikt mot järnvägen.

Banvaktsstugorna var små, ett eller i bästa fall två rum och kök. SJ byggde sina banvaktsstugor av trä och använde samma modell över hela landet, medan de skånska privatbanorna mest byggde banvaktsstugor i tegel. Till varje stuga hörde ett uthus ibland med ladugård för 1-2 kor och smådjur, foderskulle och redskapsskjul samt ett avträde. Vanligen byggdes även matkällare, om det inte kunde ordnas under stugan. Till stugan hörde också en trädgård, som till stor del användes för odling.

Till sin hjälp hade banvakten en dressin med vilken han inför varje tågpassage skulle kontrollera den bansträcka han hade att övervaka och sköta. Det kunde handla om enklare underhållsåtgärder, som att slå ner rälsspik, hålla efter ogräs och laga stängsel, men också att byta sliprar eller åtgärda sättningar. De flesta banvaktsstugor låg vid en väg för grindbevakningens skull. Grindarna passades vanligtvis av banvaktens hustru eller barn. Alla dagar var arbetsdagar. Efterhand förändrades arbetsvillkoren. Några år in på 1900-talet började bantelefoner tas i bruk, vilket underlättade rapporteringen. Antalet banvaktsstugor minskade successivt från 1920-talet, dels beroende på reformer i bostadsfrågan, dels på att spåren blev bättre och signalsystem samt vägbommar automatiserades. Banvaktssystemet avvecklades helt 1962.

Banvaktsstugorna har ett stort värde där de finns kvar och vittnar om banpersonalens arbets- och levnadsförhållanden under senare delen av 1800-talet och första hälften av 1900-talet.

Särskilt kulturhistoriskt värdefulla banvaktsstugor

• Håstad med uthus

• Klostersågen med uthus

• Lyngby

• Revingeby

• Kvinnevad

Banvaktsstugor av miljöskapande värde

• Ljungen

• Fågelsång

• Torna Hällestad