Arkitekterna - Industrimiljöer i Lunds kommun

Från bevaringsprogram
Version från den 22 mars 2018 kl. 11.42 av David Foisack (diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)

I Lund har August Bernhard Jakobsson, som var stadsingenjör i Lund 1876-1916, ritat flera kända industribyggnader som exempel Svenska leksaksfabriken 1895, Armaturfabriken 1896/1906 och Sockerraffinaderiet Öresund 1896. Armaturfabriken, som grundades 1890 av Carl Holmberg, uppfördes till en början med en fabriksbyggnad för gjuteri i en våning i rött och gult tegel. Senare tillbyggnader, 1896 och 1906, gjordes i tre våningar med fasader i rött tegel och övedssandsten. Sockerraffinaderiet gavs en liknande utformning men med gult fasadtegel, rött tegel i takfot och namnkornisch som begränsades av toureller.

Ett annat namn som dyker upp på flera ritningar runt 1920 är Alfred Persson. Persson var byggnadskontrollant och mätningsingenjör i Lund, och bedrev en betydande parallell verksamhet som arkitekt i Lund under 1900-talets första hälft. Persson har bland annat ritat den rivna skofabriken på Bankgatan, och en tillbyggnad till Möllers handskfabrik i kvarteret Sankt Clemens, båda i nationalromantisk stil, den förra med röda tegelfasader och den senare med putsade. Från 1919 är Perssons ritningar till Nordströms handskfabrik vid Tunavägen i nuvarande kv Studentkåren 4 (se kap 4.3. Ideon/Pålsjö). Nordströms bedrev garveri vilket möjligen påverkade placeringen utanför centrum. 1926 ritade Persson den numera rivna gjuteribyggnaden som Rudelius & Boklund uppförde i det kvarter som nu heter Separatorn invid Öresundsvägen. Ett kanske tydligare uttryck för 1920-talsklassicismen är det numera rivna bageriet i kvarteret Bagaren, som ritades av Carl Rosell (se Lunds stadskärna).

Från 1930-talets modernism finns Åkerlund & Rausings stora anläggning på Rådmansvången, huvudsakligen byggt efter ritningar av Nils Ahrbom & Helge Zimdahl, H Neumüller under perioden 1939-53. På Rådmansvången finns även den av Hans Westman ritade Lyxstrumpfabriken från 1939. Dessa byggnader ser verkligen ut som fabriker med sågtandsformat tak och skorsten. Till 1930-talet hör även Mogens Mogensens verkstadsbyggnad åt Rudelius & Boklund i det som senare skulle heta Kv Separatorn (se 4.10. Öresundsvägens företagsområde). 1940-talet, som innehåller rader av katastrofer i omvärlden, återspeglas i Sverige och i Lund genom ett minskat byggande även om industrin kunde hållas igång.

Från 1950-talet har vi Mogens Mogensens verkstadsskola i kvarteret Måsen från 1956. Även Klas Anselms förlagsbyggnad till Gleerups från 1960 i kvarteret Förlaget kan räknas dit. En stor industrisatsning med avancerad arkitektur var även Tetra Paks anläggning på Råbyholm som började byggas på 1950-talets slut efter ritningar av Magnus Ahlgren, Torbjörn Olsson och Sven Silow.

På 1960-talet utvecklades flera storskaliga industrier i Lund. Alfa-Laval byggde en jätteanläggning i kv Värmeväxlaren. Fasaderna i rött tegel är i det närmaste helt slutna bortsett från portar och ett fönsterband under tak mot norr. Samtidigt påbörjades även uppförandet av nya påkostade kontorslokaler i kvarteret Separatorn (se 4.10 Öresundsvägen). Under samma tid byggdes fabriker med fasader av brunrött tegel åt Lunds Instrument AB, senare Gambro efter ritningar av Einar Lovén, Stockholm. Senare tillbyggnader följde den tonen.

På 1970-talet satsade Alfa-Laval stort ute på Gunnesbo där man 1978/79 byggde nytt i brun plåt efter ritningar av Lars Carlsson. Draco byggde även de stort, fast i gult tegel och ute i Pålsjö. Det mest spektakulära bygget under 1980-talet kanske var satsningen på forskarbyn Ideon som uppfördes efter ritningar av Peter Torudd, Anselmgruppen. Utbyggnaden av Ideon pågår alltjämt.

I kvarteret Forskaren 1, finns en anläggning från början uppförd för Pharmacia men som nu används av Active Biotech, arkitekt 1990 var Christer Liljevall. Anläggningen som byggdes till 1997, är ett exempel på den snabbt expanderande sektorn bioteknik. Arkitektoniskt är det en anläggning som ger intryck av att beställaren vill sticka ut och väcka uppmärksamhet och därför är den intressant som tidsfenomen. I liknande anda uppförde Ericsson 1996-97 en ny anläggning vid vattentornet efter ritningar av Gert Wingårdh.