Skillnad mellan versioner av "Apotekaren"

Från bevaringsprogram
Rad 22: Rad 22:
 
== Tidigare Fastigheter ==
 
== Tidigare Fastigheter ==
  
*[[Apotekaren 3 och 9]]
+
*[[Apotekaren 3 och 9]] {{Ihop}}
 
*[[Apotekaren 12]]
 
*[[Apotekaren 12]]
*[[Apotekaren 6]]
+
*[[Apotekaren 6]] {{Ihop}}
*[[Apotekaren 7 och 8]]
+
*[[Apotekaren 7 och 8]] {{Ihop}}
*[[Apotekaren 10]]
+
*[[Apotekaren 10]] {{Ihop}}
*[[Apotekaren 11]]
+
*[[Apotekaren 11]] {{Ihop}}
  
 
== Äldre version av Bevaringsprogrammet, ej giltigt ==
 
== Äldre version av Bevaringsprogrammet, ej giltigt ==

Versionen från 14 maj 2019 kl. 11.40

Kv. Apotekaren. Uppdaterad kulturmiljöinventering 2006-2009
Kvarteret Apotekaren mot Kyrkogatan och Klostergatan. Foto 1981.
Apoteket Svanens officin omkring år 1900. Foto Kulturens arkiv:
Apoteket, med dess synnerligen rika och välbevarade inredning, har bedömts som en av landets märkligaste och har ett stort kulturhistoriskt värde. Inredningen ritades av Folke Zettervall och utfördes av snickarmastare 0la Nilsson i Stockholm, ansedd som en av tidens främsta yrkesmän. Jugendstilen präglar inredningen, som är synnerhgen väl bevarad. Skåp och hyllfack är utförda i satinvalnöt och kröns av en sammanhållande skulpterad fris. På skåpdörrar, disk och förvaringsfack avbildas medicinalväxter i förnämligt utförda, färgade intarsior. Taket, uppburet av ett par gjutjärnskolonner, är kassettindelat och ådrat, med lanternin som belyser officinens bortre del.

Kvarteret är beläget i stadens mest centrala del, strax nordväst om Stortorget och i närheten av domkyrkan. Det har en regelbunden nästan kvadratisk form. Kvarteret ingår sannolikt i det äldsta stadsområdet från 1000-talet. I dess nordvästra horn, på tomterna 9, 10 och ll, har framgrävts rester av Sankt Ciemens stavkyrka från 1000-talet samt av en något yngre stenkyrka med samma namn.

Kvarterets östra begränsningslinje förändrades omkring år 1700 i samband med "gatugenombrottet" framför domkyrkan. I överensstämmelse med ett förslag upprättat av Erik Dahlberg förbands Kyrkogatans norra och södra delar. Därvid omvandlades en del av kvarteret till gatumark.

Äldre bebyggelse

Omkring år 1800 hade kvarteret följande utseende: de två största tomterna, nr 285 och 286, sträckte sig från Kyrkogatan tvärs över kvarteret till Gråbrödersgatan. De västra delarna var inte bebyggda utan utgjorde trädgårdsplatser. På hörntomten i sydöst låg en betydelsefull handelsgård, år 1828 ägd av handlande L. Winqvist. Samtliga byggnader i gårdskomplexet var byggda på 1700-talet i ekekorsvirke.

De två tomterna 288 och 289 i sydvästra kvartershörnet ägdes 1812 av bryggare Anders Pålsson. Bebyggelsen bestod av tre ålderdomliga envåniga längor av korsvirke med fackfyllning av tegel och lerklining. Redan 1828 uppgavs de vara i dåligt skick. De revs på 1870-talet. Tomt 290 ägdes av bokbindare Sjöbeck, och den var bebyggd endast vid Klostergatan.

Liksom för de övriga kvarteren kring Klostergatan och Lilla Fiskaregatan innebar järnvägens ankomst till Lund ett uppsving. Under 1800-talets sista årtionden och 1900-talets början ersattes handels- och hantverkargårdarna med nya högre hus i då moderna fasadstilar, framför allt nyrenässans. Det är denna epok som idag präglar kvarteret.

Aktuella Fastigheter

Tidigare Fastigheter

Äldre version av Bevaringsprogrammet, ej giltigt