Skillnad mellan versioner av "Östra kyrkogården"

Från bevaringsprogram
 
(2 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
"Den 12 september 1847 invigdes strax
+
[[Fil:Carl_adolf_agardhs_grav.png|miniatyr|Gravmonumentet över professor Carl Adolf Agardh, utfört av C. G. Qvarnström.]]
till wenster utanför östra tullen, en genom
+
[[Fil:Ostra_kyrkogarden_kapellet.png|Kapellet. Foto Per Bagge 1933/Kulturen.|miniatyr|]]
ett aktiebolag inköpt ny begrafningsplats,
+
[[Fil:Ostra kyrkogarden.png|miniatyr|Östra kyrkogården.]]
hvilken anlagd med smak och
+
{{citat|Den 12 september 1847 invigdes strax till wenster utanför östra tullen, en genom ett aktiebolag inköpt ny begrafningsplats, hvilken anlagd med smak och från början vårdad med omsorg nu utgör ett mönster för prydlighet i sitt slag. (...) I söder om kyrkogården inleder till densamme en med popplar planterad förplats i wester gränsar den till östra wallgatan och i norr till en widsträckt parkanläggning, som, ännu i sin första ungdom, redan är en omtyckt promenadplats och i en framtid lofwar att blifwa en af de förnämste. I denna plantering på dess högst belägna plan midtför norra ingången till kyrkogården är ämnadt att ett grafkapell i medeltidsstil skall innewarande år uppföras.|E W Berling|Lund, 1859}}
från början vårdad med omsorg nu utgör
+
 
ett mönster för prydlighet i sitt slag. ( ... ) I
+
Teckningslistor för kyrkogårdsbolaget lades ut den 10 april 1845 och som första namn stod stadens kyrkoherde Henrik Reuterdahl. Ett lämpligt markområde hade då redan någon månad tidigare anskaffats av borgmästare J Bäckström som på auktion efter hökaren Jöns Pålsson ropat in den s k Bunthska lyckan. (Pålsson hade i sin tur köpt den 1842 av bokbinderiänkan Helena Bunth och hennes barn.) Kyrkogårdsbolaget bildades 1846 och som aktietecknare stod åtskilliga av stadens honoratiores. I, som det hette, "Reglor för det nya kyrkogårdsbolaget i Lund" stadgades det att var och en av de 100 aktierna skulle ge rätt till 10 gravplatser, medan de övriga gravplatserna skulle säljas till allmänheten. Det stod också att enskilda inte fick plantera storväxande träd på gravställena, en bestämmelse som inte kom att efterlevas och vållade mycken strid.
söder om kyrkogården inleder till densamme
+
 
en med popplar planterad förplats
+
Att man vid denna tiden tillgodosåg olika allmännyttiga behov genom bildandet av privata aktiebolag var inte alltför ovanligt. Men vad som föranledde den troligen unika åtgärden att bilda ett kyrkogårdsbolag framgår av skrivelsen där man ansökte om tillstånd att anlägga en begravningsplats:
i wester gränsar den till östra wallgatan
+
 
och i norr till en widsträckt parkanläggning,
+
"''Behofvet af en ny begrafningsplats invid Lunds stad har länge warit högst känbart, enär den nuvarande, norr om staden belägna, allmänna Kyrkogården i flera hänseenden är för ändamålet otjentig. Den temligen långa wägen till densamma är under större delen af året så beskaffad, att den af fotgängare knappast kan begagnas. Sjelfwa platsen består af en sank och wattensjuk lerjord utan aflopp för wattnet, som i det längsta förhindrar de däri nersänkta likens förruttnelse. Denna grundens beskaffenhet förorsakar äfwen att de minneswårdar, som wid grafwarna uppsättas, inom kort tid börja luta till sitt fall, och localen är med ett ord sådan att den, äfwen med betydliga kostnader icke kan såsom en kyrkogård, enligt Kyrkolagens föreskrift »hederligen hållas«.''" Kyrkogården omfattade endast den södra delen av det inköpta området och den skulle anläggas efter en plan upprättad av adjunkt Agardh. Den omgavs med bokhäckar och försågs med "luckor", dvs grindar, av järn. Kring kyrkogården löpte ett dike och åt norr och öster skulle dubbla jordvallar kastas upp. Efter något år planterades i norr "stormträd". Bokhäckarna ersattes 1854 med hagtornshäckar som tjugo år senare kompletterades med ett trästaket. Även lindarna planterades efter ett beslut 1854 och 1868 började man tukta dem utefter mittgången. Gravkapellet utanför den norra ingången påbörjades 1859, och det skulle uppföras enligt en förlaga i Architectonische Skizzenbuch, en mönsterbok med tyska byggnader. Kapellet revs 1933.
som, ännu i sin första
+
 
ungdom, redan är en omtyckt promenadplats
+
Den norra delen av det inköpta området, som inte användes till kyrkogård, arrenderades till en början ut. Det verkar dock som om man redan från början tänkt sig att anlägga en allmän park där, och under senare delen av 1850-talet kom Östra Promenaden till stånd. Planteringen fick en tidstypisk utformning med oregelbundet slingrande gångar. I parken ingick också en remsa utmed Östra Vallgatan som tillhörde stadens något längre norrut belägna epidemisjukhus.
och i en framtid lofwar att blifwa en
+
 
af de förnämste. I denna plantering på
+
Efterhand började kyrkogården bli fullbelagd och 1875 väcktes tanken i bolaget att även ianspråkta Östra Promenaden. Detta fick stadsfullmäktige att reagera och man uppdrog åt drätselkammaren att vidta åtgärder för att "nämnda särdeles prydliga och väl belägna plantering" skulle kunna bibehållas. Detta var starten på en lång process som ledde till att Östra Promenaden och Kyrkogården 1884 övergick i stadens ägo, bl a under villkor att staden för all framtid skulle underhålla Östra Promenaden som en allmän promenadplats. Staden överlät 1888 promenaden på botaniska trädgården under likartade villkor. En av stadens första åtgärder var att börja avverka de träd som i strid med bolagsordningen hade planterats på enskilda gravplatser. Detta stoppades dock efter ingripande av stadsfullmäktige. Stadsträdgårdsmästaren kom att svara för skötseln av kyrkogården medan drätselkammaren handhade kapellet och vaktmästaren på Norra Kyrkogården gravöppnandet. Den oklara ansvarsfördelningen ledde till att staden 1952 överlämnade ansvaret för kyrkogården till kyrkliga samfälligheten som 1981 även fick överta äganderätten. På östra kyrkogården finns flera av stadens mera välkända personer begravda. Nämnas kan Carl-Fredrik Hill och C. G. Brunius. En särställning intar det nygotiska gravmonumentet i gjutjärn över professor, senare biskop Carl Adolf Agardh med en byst i brons signerad C. G. Qvarnström 1859.
dess högst belägna plan midtför norra ingången
 
till kyrkogården är ämnad! att ett
 
grafkapell i medeltidsstil skall innewarande
 
år uppföras. "
 
Ur E W Berling Lund, 1859
 
Teckningslistor för kyrkogårdsbolaget
 
lades ut den 10 april 1845 och som första
 
namn stod stadens kyrkoherde Henrik
 
Reuterdahl. Ett lämpligt markområde
 
hade då redan någon månad tidigare anskaffats
 
av borgmästare J Bäckström som
 
på auktion efter hökaren Jöns Pålsson ropat
 
in den s k Bunthska lyckan. (Pålsson
 
hade i sin tur köpt den 1842 av bokbinderiänkan
 
Helena Bunth och hennes barn.)
 
Kyrkogårdsbolaget bildades 1846 och
 
som aktietecknare stod åtskilliga av stadens
 
honoratiores. r, som det hette, "Reglor
 
för det nya kyrkogårdsbolaget i
 
Lund" stadgades det att var och en av de
 
100 aktierna skulle ge rätt till 10 gravplatser,
 
medan de övriga gravplatserna
 
Kapellet. Foto Per Bagge 1933/Kulturen.
 
244
 
skulle säljas till allmänheten. Det stod
 
också att enskilda inte fick plantera storväxande
 
träd på gravställena, en bestämmelse
 
som inte kom att efterlevas och vållade
 
mycken strid.
 
Att man vid denna tiden tillgodosåg
 
olika allmännyttiga behov genom bildandet
 
av privata aktiebolag var inte
 
alltför ovanligt. Men vad som föranledde
 
den troligen unika åtgärden att bilda ett
 
kyrkogårdsbolag fram går av skrivelsen
 
där man ansökte om tillstånd att anlägga
 
en begravningsplats:
 
"Behofvet af en ny begrafningsplats invid
 
Lunds stad har länge warit högst känbart,
 
enär den nuvarande, norr om staden
 
belägna, allmänna Ky rkogården i flera
 
hänseenden är för ändamålet otjentig.
 
Den temligen långa wägen till densamma
 
är under större delen af året så beskaffad,
 
att den af fotgängare knappast kan begagnas.
 
Sjelfwa platsen består af en sank
 
och wattensjuk lerjord utan aflopp för
 
wattnet, som i det längsta förhindrar de
 
däri nersänkta likens förruttnelse. Denna
 
grundens beskaffenhet förorsakar äfwen
 
att de minneswårdar, som wid grafwarna
 
uppsättas, inom kort tid börja luta till sitt
 
fall, och loealen är med ett ord sådan att
 
den, äfwen med betydliga kostnader icke
 
kan såsom en kyrkogård, enligt Kyrkolagens
 
föreskrift »hederligen hållas«."
 
Kyrkogården omfattade endast den södra
 
delen av det inköpta området och den
 
skulle anläggas efter en plan upprättad
 
av adjunkt Agardh. Den omgavs med
 
Gravmonument över professor Carl Adolf
 
Agardh, utfört av C. G. Qvarnström.
 
bokhäckar och försågs med "luckor", dvs
 
grindar, av järn. Kring kyrkogården löpte
 
ett dike och åt norr och öster skulle
 
dubbla jordvallar kastas upp. Efter något
 
år planterades i norr "stormträd".
 
Bokhäckarna ersattes 1854 med hagtornshäckar
 
som tjugo år senare kompletterades
 
med ett träs taket. Även lindarna
 
planterades efter ett beslut 1854 och
 
1868 började man tukta dem utefter mittgången.
 
Gravkapellet utanför den norra
 
ingången påbörjades 1859, och det skulle
 
uppföras enligt en förlaga i Architectonische
 
Skizzenbuch, en mönsterbok med
 
tyska byggnader. Kapellet revs 1933.
 
Den norra delen av det inköpta området,
 
som inte användes till kyrkogård, arrenderades
 
till en början ut. Det verkar
 
dock som om man redan från början
 
tänkt sig att anlägga en allmän park där,
 
och under senare delen av 1850-talet kom
 
Östra Promenaden till stånd. Planteringen
 
fick en tidstypisk utformning med oregelbundet
 
slingrande gångar. I parken
 
ingick också en remsa utmed Östra Vallgatan
 
som tillhörde stadens något längre
 
norrut belägna epidemisjukhus.
 
Efterhand började kyrkogården bli
 
fullbelagd och 1875 väcktes tanken i bolaget
 
att även ianspråkta Östra Promenaden.
 
Detta fick stadsfullmäktige att reagera
 
och man uppdrog åt drätselkammaren
 
att vidta åtgärder för att "nämnda
 
särdeles prydliga och väl belägna plantering"
 
skulle kunna bibehållas. Detta var
 
starten på en lång process som ledde till
 
att Östra Promenaden och Kyrkogården
 
1884 övergick i stadens ägo, bl a under
 
villkor att staden för all framtid skulle
 
underhålla Östra Promenaden som en
 
allmän promenadplats. Staden överlät
 
1888 promenaden på botaniska trädgården
 
under likartade villkor. En av stadens
 
första åtgärder var att börja avverka
 
de träd som i strid med bolagsordningen
 
hade planterats på enskilda gravplatser.
 
Detta stoppades dock efter ingripande av
 
stadsf ullmäk tige. Stadsträdgårdsmästaren
 
kom att svara för skötseln av kyrkogården
 
medan drätselkammaren handhade
 
kapellet och vaktmästaren på Norra
 
Kyrkogården gravöppnandet. Den oklara
 
ansvarsfördelningen ledde till att staden
 
1952 överlämnade ansvaret för kyrkogården
 
till kyrkliga samfälligheten
 
som 1981 även fick överta äganderätten.
 
På östra kyrkogården finns flera av stadens
 
mera välkända personer begravda.
 
Nämnas kan Carl-Fredrik Hill och C. G.
 
Brunius. En särställning intar det nygotiska
 
gravmonumentet i gjutjärn över
 
professor, senare biskop Carl Adolf
 
Agardh med en byst i brons signerad
 
C. G. Qvarnström 1859.
 
  
 
==Litteratur==
 
==Litteratur==
Rad 147: Rad 21:
  
 
==Östra Tullhuset==
 
==Östra Tullhuset==
På gräsytan omedelbart söder om kyrkogården,
+
[[Fil:Ostra tullhuset.png|miniatyr|Östra Tullhuset. Foto Per Bagge 1933/Kulturen.]]
i hörnet Östra Vallgatan-Dalbyvägen
+
På gräsytan omedelbart söder om kyrkogården, i hörnet Östra Vallgatan-Dalbyvägen låg förr stadens Östra Tullhus. Ett tullhus i det läget finns med på 1763 års karta, men saknas på kartan från 1704. Efter det att landtullen avskaffats 1811 miste huset sin funktion och hyrdes istället ut. Under senare delen av 1800-talet benämndes huset Evas Krog efter hökaren Jöns Nilssons änka sedan 1859, Eva Johanna Söderman. Huset revs 1926 efter beslut i stadsfullmäktige då "''byggnaden i olika fall varit mer eller mindre bidragande orsak till inträffade bilkollisioner eller tillbud till dylika kollisioner mellan vid sagda hörn mötande bilfordon.''" Handlaren Hans Jönsson, som i 30 år hade haft bostad samt matvaru- och diverseaffär i huset, vädjade, till ingen nytta, om att rivningen endast skulle omfatta den västra senare tillbyggda delen.
låg förr stadens Östra Tullhus. Ett
 
tullhus i det läget finns med på 1763 års
 
karta, men saknas på kartan från 1704.
 
Efter det att landtullen avskaffats 1811
 
miste
 
huset sin funktion och hyrdes istället
 
ut. Under senare delen av 1800-talet
 
benämndes huset Evas Krog efter hökaren
 
Jöns Nilssons änka sedan 1859, Eva
 
Johanna Söderman. Huset revs 1926 efter
 
beslut i stadsfullmäktige då "byggnaden
 
i olika fall varit mer eller mindre bidragande
 
orsak till inträffade bilkollisioner eller tillbud till dy lika kollisioner
 
mellan vid sagda hörn mötande bilfordon.
 
"Handlaren Hans Jönsson, som i 30
 
år hade haft bostad samt matvaru- och diverseaffär
 
i h uset, vädjade, till ingen nytta,
 
om att rivningen endast skulle omfatta
 
den västra senare tillbyggda delen.
 
  
 
[[Kategori:Botaniska trädgården och Östra kyrkogården]]
 
[[Kategori:Botaniska trädgården och Östra kyrkogården]]

Nuvarande version från 23 juli 2013 kl. 05.38

Gravmonumentet över professor Carl Adolf Agardh, utfört av C. G. Qvarnström.
Ostra kyrkogarden kapellet.png
Östra kyrkogården.
Den 12 september 1847 invigdes strax till wenster utanför östra tullen, en genom ett aktiebolag inköpt ny begrafningsplats, hvilken anlagd med smak och från början vårdad med omsorg nu utgör ett mönster för prydlighet i sitt slag. (...) I söder om kyrkogården inleder till densamme en med popplar planterad förplats i wester gränsar den till östra wallgatan och i norr till en widsträckt parkanläggning, som, ännu i sin första ungdom, redan är en omtyckt promenadplats och i en framtid lofwar att blifwa en af de förnämste. I denna plantering på dess högst belägna plan midtför norra ingången till kyrkogården är ämnadt att ett grafkapell i medeltidsstil skall innewarande år uppföras.
— E W Berling, Lund, 1859

Teckningslistor för kyrkogårdsbolaget lades ut den 10 april 1845 och som första namn stod stadens kyrkoherde Henrik Reuterdahl. Ett lämpligt markområde hade då redan någon månad tidigare anskaffats av borgmästare J Bäckström som på auktion efter hökaren Jöns Pålsson ropat in den s k Bunthska lyckan. (Pålsson hade i sin tur köpt den 1842 av bokbinderiänkan Helena Bunth och hennes barn.) Kyrkogårdsbolaget bildades 1846 och som aktietecknare stod åtskilliga av stadens honoratiores. I, som det hette, "Reglor för det nya kyrkogårdsbolaget i Lund" stadgades det att var och en av de 100 aktierna skulle ge rätt till 10 gravplatser, medan de övriga gravplatserna skulle säljas till allmänheten. Det stod också att enskilda inte fick plantera storväxande träd på gravställena, en bestämmelse som inte kom att efterlevas och vållade mycken strid.

Att man vid denna tiden tillgodosåg olika allmännyttiga behov genom bildandet av privata aktiebolag var inte alltför ovanligt. Men vad som föranledde den troligen unika åtgärden att bilda ett kyrkogårdsbolag framgår av skrivelsen där man ansökte om tillstånd att anlägga en begravningsplats:

"Behofvet af en ny begrafningsplats invid Lunds stad har länge warit högst känbart, enär den nuvarande, norr om staden belägna, allmänna Kyrkogården i flera hänseenden är för ändamålet otjentig. Den temligen långa wägen till densamma är under större delen af året så beskaffad, att den af fotgängare knappast kan begagnas. Sjelfwa platsen består af en sank och wattensjuk lerjord utan aflopp för wattnet, som i det längsta förhindrar de däri nersänkta likens förruttnelse. Denna grundens beskaffenhet förorsakar äfwen att de minneswårdar, som wid grafwarna uppsättas, inom kort tid börja luta till sitt fall, och localen är med ett ord sådan att den, äfwen med betydliga kostnader icke kan såsom en kyrkogård, enligt Kyrkolagens föreskrift »hederligen hållas«." Kyrkogården omfattade endast den södra delen av det inköpta området och den skulle anläggas efter en plan upprättad av adjunkt Agardh. Den omgavs med bokhäckar och försågs med "luckor", dvs grindar, av järn. Kring kyrkogården löpte ett dike och åt norr och öster skulle dubbla jordvallar kastas upp. Efter något år planterades i norr "stormträd". Bokhäckarna ersattes 1854 med hagtornshäckar som tjugo år senare kompletterades med ett trästaket. Även lindarna planterades efter ett beslut 1854 och 1868 började man tukta dem utefter mittgången. Gravkapellet utanför den norra ingången påbörjades 1859, och det skulle uppföras enligt en förlaga i Architectonische Skizzenbuch, en mönsterbok med tyska byggnader. Kapellet revs 1933.

Den norra delen av det inköpta området, som inte användes till kyrkogård, arrenderades till en början ut. Det verkar dock som om man redan från början tänkt sig att anlägga en allmän park där, och under senare delen av 1850-talet kom Östra Promenaden till stånd. Planteringen fick en tidstypisk utformning med oregelbundet slingrande gångar. I parken ingick också en remsa utmed Östra Vallgatan som tillhörde stadens något längre norrut belägna epidemisjukhus.

Efterhand började kyrkogården bli fullbelagd och 1875 väcktes tanken i bolaget att även ianspråkta Östra Promenaden. Detta fick stadsfullmäktige att reagera och man uppdrog åt drätselkammaren att vidta åtgärder för att "nämnda särdeles prydliga och väl belägna plantering" skulle kunna bibehållas. Detta var starten på en lång process som ledde till att Östra Promenaden och Kyrkogården 1884 övergick i stadens ägo, bl a under villkor att staden för all framtid skulle underhålla Östra Promenaden som en allmän promenadplats. Staden överlät 1888 promenaden på botaniska trädgården under likartade villkor. En av stadens första åtgärder var att börja avverka de träd som i strid med bolagsordningen hade planterats på enskilda gravplatser. Detta stoppades dock efter ingripande av stadsfullmäktige. Stadsträdgårdsmästaren kom att svara för skötseln av kyrkogården medan drätselkammaren handhade kapellet och vaktmästaren på Norra Kyrkogården gravöppnandet. Den oklara ansvarsfördelningen ledde till att staden 1952 överlämnade ansvaret för kyrkogården till kyrkliga samfälligheten som 1981 även fick överta äganderätten. På östra kyrkogården finns flera av stadens mera välkända personer begravda. Nämnas kan Carl-Fredrik Hill och C. G. Brunius. En särställning intar det nygotiska gravmonumentet i gjutjärn över professor, senare biskop Carl Adolf Agardh med en byst i brons signerad C. G. Qvarnström 1859.

Litteratur

  • Claesson 1956

Bevaringssynpunkter

Den på uppdrag av kyrkogårdsförvaltningen 1982-83 utarbetade inventeringen med skötselanvisningar tillvaratar väl de kulturhistoriska aspekterna och bör följas.

Östra Tullhuset

Östra Tullhuset. Foto Per Bagge 1933/Kulturen.

På gräsytan omedelbart söder om kyrkogården, i hörnet Östra Vallgatan-Dalbyvägen låg förr stadens Östra Tullhus. Ett tullhus i det läget finns med på 1763 års karta, men saknas på kartan från 1704. Efter det att landtullen avskaffats 1811 miste huset sin funktion och hyrdes istället ut. Under senare delen av 1800-talet benämndes huset Evas Krog efter hökaren Jöns Nilssons änka sedan 1859, Eva Johanna Söderman. Huset revs 1926 efter beslut i stadsfullmäktige då "byggnaden i olika fall varit mer eller mindre bidragande orsak till inträffade bilkollisioner eller tillbud till dylika kollisioner mellan vid sagda hörn mötande bilfordon." Handlaren Hans Jönsson, som i 30 år hade haft bostad samt matvaru- och diverseaffär i huset, vädjade, till ingen nytta, om att rivningen endast skulle omfatta den västra senare tillbyggda delen.