Folkets park - Papegojelyckan 11

”	Särskilt de om måndagarna arrangerade familjetillställningarna hafva fortfarande visat sig vara särdeles omtyckta (...) och har det dervid utvecklade friluftslivet varit af den art att det här visat sig att parken uppfyller sitt ändamål att, efter arbete och innestängning, vara en utflyktsort i det fria, der icke minst barn och hustru kunna få njuta af frihet och frisk luft.	„
— Ur verksamhetsberättelse 1903

Folkets park invigdes den 1 maj 1895 då demonstrationståget efter avhållet torgmöte fortsatte ut till den nya anläggningen. Lunds arbetare var tidigt ute, parken är samtida med den i Helsingborg och blott Malmö Folkets park är äldre.

Den ideologiska bakgrunden till folkparkerna är densamma som för folkets husbyggandet. Den tidiga arbetarrörelsen hade ofta stött på patrull då man försökte hyra lokaler för politiska möten, och ofta förbjöd ordningsmakten utomhusmöten. Husen skulle stärka arbetarnas samhörighets- och självkänsla. Därtill fanns också ett starkt bildningsideal och engagemang mot spritmissbruket. Den nyvunna fritiden skulle fyllas med ett meningsfullt innehåll. Som ett alternativ till superi skulle parkerna till en billig peng erbjuda en bred familjeunderhållning i en angenäm miljö. Med i bilden fanns också tidens reaktion mot stenstaden och ett begynnande intresse för bl a turism och friluftsbad.

Det var 1892 som tankarna på en Folkets Park i Lund började ta fastare form. Drivande var "den eldige och talföre" timmermannen Carl Flink som på olika fackföreningsmöten propagerade för att man skulle följa Malmös exempel. Vid ett gemensamt möte med Lunds fackföreningar den 6/11 1892 tillsattes så en kommitté för att driva frågan vidare. Ett antal olika alternativ övervägdes, men 1894 beslutade man att köpa in ett markområde ute på väster. För ändamålet bildades Aktiebolaget Folkets Park, och tanken var att aktierna skulle tecknas av fackföreningsmedlemmar. Det gick dock skralt och till slut fick man också låna Folkets hus byggnadsfond.

Området man hade bestämt sig för var Papegojelyckan 11. Lotten bestod av flera mindre områden som 1836-50 hade köpts samman av husmannen Jöns Carlsson i Värpinge. Efter hans död övertogs marken 1879 av hans son, murare Anders Jönsson Anderberg. I avvaktan på att Aktiebolaget Folkets Park skulle registreras och uppnå tillräckligt aktiekapital köptes marken privat av sju personer ur Folkets Parks interimstyrelse. I kontraktet föreskrevs det att arrendatorn, Nils Jönsson i Kyrkoledshusen, hade rätt att ta upp sina betor. Han kom sedan att vålla parkstyrelsen en del problem genom att inte hålla ingångna avtal om förtida avträde av arrendet. I det sydöstra hörnet låg ett mindre boninghus i tegel, troligen uppfört av Anderberg efter 1879, med gavelspetsar av trä och spåntak. Huset kom under många år att fungera som vaktmästarbostad och kontor, innan det revs 1973.

Parken tar form

När aktiebolaget övertog äganderätten i augusti 1895 hade där uppförts ett "sommarförlustelse ställe". En del smärre byggnader blev, som det hette i 1895 års verksamhetsberättelse "utan så stora betänkande verkställda". Det var en musikpaviljong med plattform av trä under asfaltpapptak, klosetthus och två öppna dansbanor av trä. Enligt uppgift uppfördes de alla av styrelseledamoten, den ovan nämnde timmermannen Carl Flink. Ingångens träportal ritades av arkitekt Henrik Sjöström. Större problem orsakade den av Anders Linhard ritade restaurangbyggnaden. Men även den kom till stånd tack vare förmånliga leveransvillkor från timmerhandlare N P Lennartsson, och då arbetet utfördes utan fördyrande mellanhänder av 12 medlemmar i timmermännens fackförening. Skjutbana, kraftmätare och karamellkiosk inköptes 1896, och 1897 uppfördes en sommarteater. 1900 byggdes en ny skjutbana. Samtliga de äldre byggnaderna uppfördes i en panelarkitektur, bitvis med en överdådig snickarglädje.

Grönskan var viktig då parken skulle utgöra en ersättning för de sommarnöjen arbetarna inte hade råd med, och vara en kontrast till mörka lägenheter och osunda arbetsmiljöer. Enligt en anläggningsritning av trädgårdsmästare A Andersson skulle över 400 träd, varav 60 "ornamentträd", och bortåt 5 000 buskar planteras. Sedan arrendatorn 1898 även hade avträtt den västra delen planerades den av seminariets trädgårdsmästare J Persson. I en inventarieförteckning 1913 omtalas det att parken då hade 50 bersåer med bord och bänkar. Parken utökades senare norrut med ett område som 1928 inköptes från trädgårdsmästare A J Lundblad.

Barnfester och dansaftnar

Under årens lopp kom folkparken att erbjuda ett mycket brett nöjesutbud. Stommen i verksamheten utgjordes av dansaftnarna och uppträdanden av musiker och andra artister. Så invigdes den nya teatern 1939 med en revy av Karl Gerhard. Det förekom också lokala revyer och cirkusföreställningar samt ett varierande inslag av tivolinöjen. Den första barnfesten hölls 1897 och Folkets park 1895. Foto Stadsarkivet. Restaurangbyggnaden vid seklets början. Vykort Kulturen. snart blev de mycket uppskattade familjefesterna på måndagskvällarna ett stående inslag. Tidvis ägnades mycket kraft även åt annan barnverksamhet som sagostunder och teater. Tidigt skaffades olika djur: så inköptes 1907 två björnar och tre apor från Lundautställningen. Sorterna växlade men djuren fanns kvar ända in på 60-talet. Under årens lopp förekom allehanda mer eller mindre udda nöjen som fonografdemonstration 1901 och baddräktsvisning 1935. Från 1912 och in på 50- talet blev "hantverksmässor" ett återkommande evenemag, och från 1916 blev parken platsen för kolonisternas trädgårdsutställningar. Folkets Park var dock inte bara nöjen. Den uppläts regelbundet till strejkande arbetare, och åtskilliga av arbe- Vaktmästarebostaden. Foto Stadsarkitektkontoret 1973. tarrörelsens stora män har talat där, bland andra samtliga socialdemokratiska statsministrar från Branting till Erlander.

Dansbanor och teaterlador

Om- och tillbyggnadsarbetena i parken var ständigt återkommande. Utedansbanorna fick förnyas med jämna mellanrum och 1908 ersattes de två fyrkantiga aven rund. Flera av de enklare byggnaderna ersattes successivt av nya. I en inventarieförteckning 1913 omtalas fem smärre kiosker och bodar samt djurburar. Ett par mindre kiosker övertogs efter Lundautställningen 1907 och 1911 uppfördes en ny åttakantig musikpaviljong. I det nordöstra hörnet byggdes 1924- 25 en stor 12-kantig dansbana med öppna sidor och pelarburet tak. Den stora mittpelaren bar också upp en orkesterbalkong. Runt dansgolvet byggdes 1937 en serveringsterrass, ritad av Erik Lindkvist, och eventuellt var det nu som dansbanan kom att kallas för Parketten. Terrassen försågs 1939 med ett yttervarv ritat av Ingeborg Hammarskjöld. Hon stod även för den 1938-39 uppförda sommarteatern, en stor teaterlada i funkisinspirerad panelarkitektur med plats för 1500 personer, varav 680 sittande. Rygg i rygg med inomhusscenen fanns även en utomhusscen. Folkparksteatern lades ned i mitten av 50-talet. Efter en del oegentligheter förnyades styrelsen 1943 och 1943-44 genomfördes en större upprustning av parken. En ny, mindre dansbana, med räcke av björkstammar uppfördes. Den kom att kallas för Polketten och var väl framför allt avsedd för gammeldans. Restaurangen genomgick en större ombyggnad efter ritningar av Arvid Klosterberg. Väggfälten reveterades så att huset såg ut att vara av korsvirke. Interiören fi ck en påkostad inredning med balkonger och annat i tyrolerstil, och Tyrol blev också restaurangens namn. Delar av inredningen köptes från stadshotellet i Karlstad.

Staden tar över

Med efterkrigstidens ökande välstånd kom bilismen att breda ut sig och allt större grupper fick råd med sommarstugor. Parken hade 1948 fått lämna mark till en breddning av Trollebergsvägen och lät samtidigt anlägga en parkeringsplats. Men hade parken en gång anlagts som ett alternativ till de sommarstugor arbetarna inte hade råd med, så innebar den ökande rörligheten och de nya fritidsvanorna större förändringar för parken än så, och 50-talet kom att präglas av ekonomiska bekymmer. Sedan en socialdemokratisk motion 1958 om kommunalt stöd till folkparken, alternativt inköp, avslagits, såldes parken till Svenska Riksbyggen. I samband därmed upprättades en plan för områdets bebyggande med bostadshus i 3- 7 våningar, avsedda för ca l 000 personer. Länsarkitekten ville bevara området som park mark och avstyrkte planen som dock 290 Utomhusscenen. Foto A W RahmnIKulturen. Teaterbyggnaden 1945. Foto G Hultzen/Kulturen. fastställdes 1962. Nöjesverksamheten drevs då aven arrendator och planerna vållade omfattande protester bland den icke akademiska ungdomen, bl a samlades 1500 namn in. I kommunalvalet 1962 blev folkparken en av de stora frågorna, vilket ledde till att parken köptes av staden 1963 och en utredning om dess framtid igångsattes.

Kommunal långbänk

Det skulle ta 13 år, och arkitekten Bengt Edman hann rita ett antal olika förslag innan den beslutade nybyggnaden stod klar 1976.1965 principantogs ett förslag med en större dansrotunda i två våningar på den nuvarande byggnadens plats. En envåningslänga utmed östgränsen skulle inrymma föreningslokaler, pingpong etc. I nordvästhörnet planerades en mindre rotunda och i anslutning till den en amfiteater för större artistuppträdanden. Förslaget ansågs för dyrt och 1972 presenterades ett billigare, snarlikt det som senare uppfördes. Där hade de olika funktionerna samlats i en byggnad som Tyrol vid invigningen 1944. Foton Jensen/Kulturen. skulle vara mångsidigt användbar för många olika typer av arrangemang. 1974 inleddes en detaljprojektering av nybebyggelsen och samma år belade hälsovårdsnämnden den gamla dansrotundan med nyttjandeförbud. Dansbanan och teaterladan revs i januari 1975 och i maj 1976 kunde den nya byggnaden invigas. Därefter revs även "Tyrol". Halva veckan, och de bästa danskvällarna, hyrdes parken ut till en lokal "nöjespappa", vilket vållade politisk strid. Resten av veckan uppläts lokalerna åt olika föreningar, där idrottsföreningarnas bingokvällar var de mest välbesökta anangemangen. Den nya byggnaden kom tidigt att kritiseras. De råa materialen upplevdes som ofärdiga, den lila färgen på interiörens räcken var ful och pergolan såg ut som en byggnadsställning. Huset blev inte heller så utnyttjat som det var tänkt, husets primära funktion som danslokal har begränsat den tänkta mångsidigheten.

Nya turer

Efter tretton år (lika lång tid som planeringen hade tagit) ansåg sig kommunen inte längre ha råd att bedriva någon verksamhet i lokalerna. Den regelmässiga uthyrningen avvecklades under 1990 och med utgången av 1991 bommades lokalerna definitivt igen. Parken utlystes därefter till salu och i en kombinerad arkitekt- och anbudstävling fick hågade spekulanter redovisa vad de ville använda den till. Samtliga ville bygga bostäder i parken, medan det för folkparksbyggnaden föreslogs bl a kyrka, skola, parkeringshus och rivning. Återigen fick dock en kraftig folkopinion, som framför allt värnade om parken, politikerna att svänga, och i stället beslutades det att området skulle bevaras som park. 1995 bestämdes det att folkparksbyggnaden efter en renovering åter skulle öppnas för uthyrning, bl a med ett gästspel från Ystadsoperan.

Litteratur

• Truedsson 1958
• Andersson 1987
• Caldenby 1978
• Karlsson 1995

Bevaringssynpunkter

Folkparksbyggnaden är uppförd i råa, robusta material, som vid första anblicken kan ha en lite kärv framtoning. Ändå uppvisar byggnaden i alla sina delar en hög detalj omsorg och en mänsklig omtanke i utformningen. En typisk detalj är att pergolans stödmur har försetts med en avsats i lämplig sitthöjd. Byggnaden har ett odiskutabelt värde som exempel på en god 70-talsarkitektur. För att kunna åldras naturligt och "bli en del av växtligheten" var pergolan från början endast laserad med zinkvitt. Den nuvarande täckmålningen, som endast orsakar underhållsbekymmer, bör åter avlägsnas. Parken med sina höga träd minner om en väsentlig del av vår historia och bör därför bevaras.

Fastigheter

• Väster 5:10