Stora Södergatan

Från Bevaringsprogram
Hoppa till: navigering, sök
Stora Södergatan
Stora Södergatan mot norr. Foto Per Bagge. UB.
Bilden torde vara tagen omkr 1910 från det då nybyggda, tornförsedda hörnhuset i korsningen av Stora Södergatan och Magnus Stenbocksgatan. Längst till höger i bilden skymtar en del av det trädgärdsmästeri som låg på Hospitalsgårdens tidigare mark. Norr därom syns Rönnströmska flickskolan.
Bilden illustrerar väl Stora Södergatans mjukt svängda form och det långa visuella perspektivet fram mot Stortorget. Gatan kantas av en- och tvåvåningsbebyggelse. Bilismen har ännu inte gjort sitt imräde — det är människorna som behärskar gatan. Lägg märke till stensättningen; körbanan har storgatsten kombinerad med fältsten i ränndalarna, gångbanorna har tuktad natursten med kanter av breda släta block. Den varierande beläggningen ger liv åt gatan, och får den att verka trängre än med den nuvarande asfalten.

Historik och karaktäristik

Stora Södergatan är något av en livsnerv i stadskärnan. Med sin fortsättning i Stortorget utgör gatan den axel kring vilken det äldsta Lund planlades och växte fram alltifrån 1000-talet.

Mycket har skrivits om Stora Södergatans kulturhistoriska värde. Framför allt har gatans karaktäristiska, vidgande kontur framhävts som ett omistligt minnesmärke. Gatans form återspeglar dess funktion av handelsplats — torggata. Denna "torvegade", kantad av försäljningsbodar, tog sin början ungefär vid Karl XII-huset och mynnade i Stortorgets trekantiga platsbildning, där stadens kommersiella och administrativa hjärta kom att utvecklas.

Även gatans mjuka S-sväng har betonats som ett värdefulla drag. För den som rör sig i gatan erbjuder sig ständigt nya visuella intryck, samtidigt som man alltid anar det långa perspektivet. Från Södertull till Stortorget har gatan en sträckning på nästan 700 meter, och detta antyder i sig själv något av dess stora betydelse för stadsbilden.

Långt fram i tiden har lågbebyggelse kantat gatan, framför allt i dess nedre lopp kring Södertull. Vid 1900-talets början låg strax innanför infarten en rad lantliga envåningslängor med stora trädgårdar, och på östra sidan av gatan låg Hospitalsgården, vars markområde senare nyttjades som koloniträdgårdar.

Även närmare centrum har bebyggelsen varit påfallande låg fram till 1900-talets början. Endast enstaka hus översteg två våningars höjd. Av Lunds få bevarade profanbyggnader från medeltid och renässans ligger tre vid detta gatuparti — Karl XII-huset och den Görvelska gardens två grundmurade tegelhus. Dessa byggnader måste ha utmarkt sig som stora och imponerande i en omgivning av små, låga hus, som ibland endast omfattade ett enda boningsrum.

Under 1800-talets andra hälft ersattes lågbebyggelsen här och var med större och mer representativt utformade hus, såsom det Borgska tvåvåningshuset i hörnet av Drottensgatan (Färgaren 18), och bokförläggare Gleerups två trevåningsfastigheter vid Stora Södergatan 5 och 7 (Maria Minor 4 och 5).

Bevaringssynpunkter

Trots att Stora Södergatan tidigt uppmärksammades som ett historiskt minnesmärke av stor dignitet har den inte förskonats från ingrepp. Gatan kan idag knappast karaktäriseras som en enhetlig miljö. Den omgivande bebyggelsen präglas av stor variation vad gäller hushöjder och fasadstilar — en variation som ibland har lett till spännande och för stadsbilden lyckade kombinationer, men som tyvärr ibland gått över gränsen för en harmonisk helhet och resulterat i splittrade och arkitektoniskt osammanhängande gatupartier.

Som huvudinfart och viktig affärsgata är det naturligt att Södergatan under tidernas lopp kontinuerligt har förändrats. Men vårt eget århundrades ingrepp, och framför allt de senaste årtiondenas, har på vissa viktiga punkter brutit gatans traditionella struktur.

Till skillnad från äldre tiders byggande, som i regel följde sedan gammalt rådande tomtgränser, har de nya affärs- och kontorskomplexen ofta inneburit sammanslagningar av flera fastigheter till stora tomtblock, och på detta sätt har gatubilden utarmats.

Förändringen har verkat från norr och från söder. Epavaruhuset inledde 1954 omvandlingen av gatans norra parti, inom kort följt av Sam Nilsson-huset och Thulehuset.

1930- och 40-talens stadsplaner för kvarteren utmed Södergatan förutsatte genomgående en breddning av gatan och omgivande bebyggelse i upp till fem våningar. I det tidigare lågexploaterade området kring Södertull genomfördes planerna till stor del, och gatans nedre lopp kantas idag av hög hyreshusbebyggelse. Dessa idéer har nu omvärderats, och breddningarna hejdats på en punkt där ytterligare ingrepp skulle ha inedfört att konturen av den medeltida torggatan utplånades.

I syfte att bevara Stora Södergatans historiska identitet kan följande målsättningar formuleras:

  • Inga ytterligare breddningar eller indragningar av gatulinjen får ske. Detta gäller även de smågator som mynnar i Stora Södergatan.
  • Tendensen mot allt större byggnadsenheter bör hejdas.
  • Resterna av det ålderdomliga tomtmönstret bör bevaras och komma till uttryck i gatubilden genom en varierad fasadlinje. Den äldre bebyggelsen utmed gatans östra sida bevaras i detta syfte.
Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Verktygslåda