Stadsbildens framväxt/Råd och anvisningar för bebyggelse i Lunds stadskärna/Målning

Från Bevaringsprogram
Hoppa till: navigering, sök

Avfärgningen, målningsbehandlingen, av en byggnad har två syften. För det första skall färgen skydda mot väder och vind och för det andra skall den ge huset ett tilltalande utseende. Båda delarna må anses lika viktiga. Med ett regelbundet och riktigt målningsunderhåll kan en byggnads varaktighet förlängas nästan obegränsat. Detta beroende på att byggnadsdelarna då hålls under uppsikt och skador upptäcks på ett tidigt stadium och kan åtgärdas.

Målningsunderhållet är dock inte, paradoxalt nog, så enkelt numera som förr. Vi har visserligen fått en mängd material, ett otal kulörer och dessutom ytterst bekväma hjälpmedel till vårt förfogande. Men häri ligger också svårigheten. Många av de nya materialen är inte lämpliga att använda vid vården av äldre byggnader. Oftast beror detta på att de nya färgerna är allt för täta, vilket medför att den naturliga fuktvandringen inifrån och ut hindras. Kulörvalet kan också bli besvärligt. Det är svårt att välja bland alla de "vackra färger" som står till buds. Sprutaggregat och ställningar är dyra. Arbetet måste gå snabbt och vara utan ojämnheter. Fallgroparna är således många, men reglerna och råden enkla.

Utbudet av färgtyper var i äldre tider litet med kalkfärgerna som de vanligaste. Kulören fick rätta sig efter materialet, inte alla pigment är t ex "kalkäkta". När det gäller kulörerna hängde dessa intimt ihop med arkitekturens uttrycksmedel.

Här kan vi bara ge en kort sammanfattning och enkla tumregler.

Vid ommålning av en fasad skall man alltid försöka att ta reda på hur det ursprunghgen var meningen att byggnaden skulle se ut och ovillkorligen vilket underlag som är aktuellt. Det är då också viktigt att ta reda på hur eventuella putslagningar är gjorda och bör göras.

Vid omputsning eller putslagning bör man använda bruk av samma typ som ursprungiigen utnyttjats. Det är viktigt att poängtera att även utförandet skall vara lika det ursprungliga. Förenklingar av såväl ytstruktur som detaljer förändrar utseendet starkt.

Framför allt får man inte förledas att tro att ett amatörmässigt utförande är ålerdomligare än ett välgjort arbete.

Det omvända förhållandet är egentligen riktigare.

Man kan aldrig med säkerhet säga att ett 1700-talshus skall ha en kulör, ett 1800-tals hus en annan och ett 1900-tals hus en tredje. Gränserna är inte så skarpa och inte heller har man blandat kulörer på samma sätt. Vissa regler gäller, några skall vi nämna här.

Avfärgning av fasader har skett med kalkfärger från medeltid till långt in i våra dagar. Underlaget för kalkavfärgningen måste utomhus vara kalkputs. Finns cement i putsen är försöket ej mödan vart. Ibland kan man emellertid träffa på puts med mycket hård yta, vilket får en att tro att det är cementputs. Petar man på ytan är denna tunn och bakom finns den lösare kalkputsen. Orsaken är ofta inte cementinblandning utan att vattenglas funnits i kalkfärgen för att göra den hållbarare. Man har således erhållit något som liknar de moderna silikatfärgerna. Även glättade putspartier kan man finna på en fasad. Inte heller här är det alltid cement i putsen utan ofta har man använt ett mycket fett kalkbruk, d v s bruk med mycket kalk.

Kalkfärgen eller kalkmjölken skall blandas med hänsyn till den typ av pigment som skall användas. Huvudregeln är att kalkmjölken skall vara tunn, så tunn att den inte ger täckning förrän i tredje eller fjärde strykningen.

Detaljer kring blandning av och avfärgning med kalk finns att läsa i handböcker enligt litteraturlistan.

Pigmentering av kalkfärg är ett kapitel för sig. Hänsyn måste tas till kalkäktheten och oftast är det de oorganiska jordfärgerna som går att använda, men även några syntetiska metalioxidpigment är gångbara.

Tabell över kalkfärgspigment
Vit: Kalk
Krita
Gul: Guldockra
Obränd Terra di Siena
Ljusockra
Mörkockra
Brun: Bränd umbra
Brun ockra
Röd (lera): Engelskt rött
Bränd Terra di Siena
Bränd ockra
Järnoxidrött
Caput mortum
Blå: Kobolt blått
Grön: Grön jord
Grön umbra
Kromoxidgrönt
Kopparkarbonat
Svart: Kimrök
Bensvart

På 1700-talet ville man åstadkomma hållbarare färger och då kom man på att järnvitriol gav en vacker gul färg och kopparvitriol en grön färg, men även krossad tegel användes då och då. Det gällde ju ofta att färgen skulle ge sken av stenfasad.

Linoljefärg användes i första hand utomhus på träfasader och naturligtvis på dörrar och fönster. Den förekommer i enstaka fall också på putsade ytor t ex socklar och ibland för att skydda och förhöja glansen på naturstensytor t ex sandsten.

Man bör vara forsiktig med oljefärger på puts. Den kan ge en alltför tät yta, som inte släpper genom fukt med skador som foljd. Är emellertid fasaden redan målad med oljefärg och omputsning inte behövs, bör man fortsätta med samma färgtyp. Tillredning av oljefärg fordrar mer vana än kalkfärg.

Goda anvisningar finns i den rekommenderade litteraturen. Färdigblandad linoljefärg av bra kvalitet finns att köpa och kan för den ovane målaren vara att föredra.

Utvändiga snickerier måste skyddas mot väder och vind. Ommålning och bättringsmålning skall ske med jämna intervaller och med hänsyn till att syd- och västfasaderna är mer utsatta än de andra. Målningen bör på äldre fönster ske med samma färgtyp som den befintliga, vilken alltid är en linoljefärg. Försiktighet bör iakttagas vid spackling av ytor utomhus och helst undvikas. Det är viktigt att tillse att kittfogar är hela och väl täckta med färg, så att kittet ej torkar. Måste omkittning ske skall falsarna först grundas med oljefärg.

Linoljefärg kan rekommenderas inte bara vid ommålning utan även vid nymålning. Förutom det goda skydd den ger, gör dess smidighet att profileringar inte fylls ut på ett ofördelaktigt satt. Det blir lätt fallet om man använder moderna s k tixotropa färgtyper. Det är färger som inte rinner.

Under 1900-talet blev det allmänt att genomfärgad puts, s k patentbruk eller ädelputs kom till användning. Fasaden blev hållbar och kulören i bästa fall beständig. Några av de fabrikat som då förekom finns fortfarande tillgängliga. Här gäller samma regel som tidigare nämnts: använd samma material som ursprungligen använts.

Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Verktygslåda