Sekelskiftets trädgårdar Stångby

Från Bevaringsprogram
Hoppa till: navigering, sök

På böndernas gårdar hade trädgården redan under 1800-taet varit ett viktigt inslag. Trädgårdsrörelsen tog emellertid fart kring sekelskiftet med egnahemsträdgårdens utveckling. Trädgården var en grundsten i egnahemsrörelsen. Genom statliga egnahemslån kunde vanliga arbetare skaffa sig ett eget hem. Anledningen till denna statliga satsning var bland annat att man ville motverka emigration och stärka Sveriges självförsörjningsgrad. Trädgården var central för det egna hemmets självförsörjning och det gavs ut ett stort antal böcker om trädgårdens utformning i början av nittonhundratalet. Det hölls även kurser i självhushållning om hur de bär, frukter, nötter, rotfrukter och grönsaker som trädgården gav bäst togs tillvara. SJ var drivande i trädgårdsrörelsen och förutom de järnvägsparker som anlades så spred SJ information om trädgårdsskötsel och utformning via sina stationer och till sina anställda. Det ligger nära till hands att anta att trädgården var betydelsefull under Stångby stationssamhälles framväxt. Egnahemsrörelsens trädgårdar är starkt sammanlänkade med allmogeträdgården men hämtade också inspiration från trädgårdsstadsrörelsen. Även gårdarna tog del av denna utveckling. Gårdarnas och egnahemsträdgårdarna delar både denna kombination av planering för nytta och nöje och det som skiljer ut gårdarna är framförallt den större skalan i hur funktionerna utformas. Detta är tydligt i Stångby.

Typiska karaktärsdrag

I de råd och rekommendationer som kom fram genom böcker och tidskrifter under början av nittonhundratalet betonades både trädgårdens inplacering i landskapet, dess relation till byggnaden, dess nytta och dess upplevelsevärde. När det gäller egnahem så fanns det ofta en tydlig tanke med husets inplacering på tomten och hur dess placering påverkade trädgården, men man ser ofta att flera olika idéer kan förekomma inom samma område. Längs Rossings väg i Stångby är husen ofta placerade nära vägen. Det lilla utrymme som blev kvar mellan hus och väg blev ett område med en mer estetisk funktion medan det större område som skapades bakom huset blev ett utrymme som till större del fyllde en nyttofunktion. Vid Bärnstensvägen ser 34 vi exempel på hus som tydligt placerats mitt på tomten. Syftet med det var bland annat att bädda in huset i grönska. Att husen placerats nära vägen längs Rossings väg och Vallkärravägen kan bland annat vara för att skydda trädgården från vinden från fälten. Många olika anledningar kan samverka men en enhetlig inplacering för ett helt område från denna tidsperiod förekommer inte.

Råden för gestaltningen av trädgården som förekom under denna tid hämtade ofta inspiration från större anläggningar. Små klippta häckar som delar in ett områdei trädgården i rutnät eller till och med korsgångar förekommer på flera ställen i Stångby. Krattade grusgångar och mindre trädrader utgör andra formstarka strukturer. Träden kunde nu hamlas för prydnad och inte enbart för nytta som var vanligt på böndernas gårdar. På de flesta bondgårdarna kunde trädgården få en mer utpräglad nyttofunktion men på större gårdar hade bönderna råd att låta trädgården till stor del vara till för nöjes skull. Här återfinns äldre, för tiden exotiska, prydnadsträd som t.ex. blodbok (Prästgården) och magnolia (Botildelund). Vissa gjorde en fackmannamässig planering av trädgården. En sådan plan finns bevarad på Botildelund. På Botildelund finns även en speciell byggnad uppförd för trädgårdskötsel.

Nyttoväxter: För nytta rekommenderades, i litteraturen från tiden, bärbuskar, fruktträd och ett trädgårdsland. Både i egnahemsträdgårdarna i Stångby och i bondgårdarnas trädgårdar förekommer riktigt gamla fruktträd i samlade små fruktlunder och äldre samlingar av bärbuskar. Huruvida trädgårdslanden idag är utformade på samma sätt eller finns i samma omfattning som när husen byggdes är svårt att avgöra men det är tydligt att odling av nyttoväxter fortfarande är ett betydande inslag i trädgårdarna i Stångby. För Skåne är nyttoträdet valnöt ett karakteristiskt inslag och det förekommer i flera trädgårdar. Riktigt gamla exemplar finns men det verkar också finnas en medvetenhet om att trädet är kulturhistoriskt förankrat då flera nyplanterade träd påträffas.

Prydnadsväxter: För Skåne är kanske de låga klippta buxbomshäckarna mest karakteristiskt, så även i Stångby i både byn och på gårdarna. I vissa fall står äldre bestånd av perenner kvar med till exempel träjon och höstanemon i anslutning till häckarna. Syrénbersån och doftschersminen är andra vanliga inslag som ofta förekommer i både stationssamhället och på gårdarna. Trädslag som bok, lind, björk, avenbok, oxel, hästkastanj och tysklönn förekommer generellt. I sällsynta fall påträffas bland annat ädelgranar, blodbok, magnolia, hemlock och äkta kastanj. På gårdarna är hästkastanj och tysklönn de i särklass vanligaste trädslagen.

Material och konstruktioner: Både på gårdarna och i byn finns brunnar med tillhörande vattenpump kvar. Smidesdetaljer återfinns på många ställen på staket och grindar. På gångar finns kalksten fortfarande utlagd och grusgångar har bevarats. Flera egnahem har gjutna grindstolpar i betong kvar.

Flera gårdar har kvar sina kullerstensbelagda gårdsplaner men vissa har blivit asfalterade. I något fall finns det en central axel i trädgården som löper från boningshuset med en gång som leder fram till ett solur.

Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Verktygslåda