Sankt Måns

Från Bevaringsprogram
Hoppa till: navigering, sök
Kvarteret Sankt Måns
Sankt Månsgatan från öster. Foto omkring 1920. Okänd fotograf. Kulturens arkiv.
Trädgård vid Västergatan 7.

Kvarteret ligger i sydvästra hörnet av stadskärnan. Det begränsas i norr av Västergatan, i öster av Sankt Månsgatan, i söder av Svanegatan och i väster av Nygatan.

Av dessa gator är sannolikt Sankt Månsgatan den äldsta. Enligt Blomqvist kan gatan vara en rest av det äldre vägsystem som bildade stommen i Lunds tidigaste stadsplan. Vägen var utfart mot Lomma och Värpinge. Fram till 1600-talet hade den en direkt fortsättning utanför vallen.

I västra delen av kvarteret har förändringarna varit stora under 1800-talet. Yttersta delen, belägen invid stadens vall, skars av genom anläggandet av järnvägen och ingår idag i kvarteret Armaturen. Parallellt med järnvägsspåret anlades Nygatan, och markremsan däremellan utgör idag kvarteret Rosengården.

Västergatan finns med på de äldsta kartorna över Lund. Den kallades på 1780-talet för Lilla Kungsgatan, och på 1840-talet förekom benämningen Lilla Grönegatan.

Svanegatan tiähör det medeltida gatunätet. Gatans västra del rätades ut på 1860-talet, för att så rätvinkligt som möjligt ansluta till den nyanlagda Nygatan.

Innehåll

Äldre bebyggelse

Litet är känt om kvarterets utseende och utnyttjande före 1800-talet. De äldsta kartavbildningarna av staden visar ingen bebyggelse i kvarteret. På Espmans karta från 1780-talet finns ett antal gårdar markerade vid Sankt Måns-strätet och Lilla Kungsgatan (idag Västergatan). Hur västra delen av kvarterets område såg ut framgår ej, men sannolikt låg den obebyggd och utnyttjades för odling.

Kring mitten av 1800-talet framträder en tydligare bild av bebyggelsen. På tomt 244 vid Sankt Månsgatan (idag en del av Parkskolans tomt) låg en ålderdomlig husgrupp. Den beskrevs första gången 1845 och omfattade då sex byggnader oregelbundet grupperade kring en gård. De flesta var uppförda vid 1800-talets början i ekekorsvirke, någon var möjligtvis äldre. En byggnad inrymde boskapshus. Övriga hus var inredda till enkla lägenheter, avsedda för uthyrning. Vissa bostäder utgjordes av ett rum och kök utan förstuga, andra hade förstuga samt ett rum och oeldad kammare. Uppvärmning skedde genom sättugnar av järn, så kallade järnkakelugnar.

Småfolksbostäder

I kvarterets nordöstra hörn låg småfolksbostäder av ett annat slag; fyra låga sammanbyggda hus från 1800-talets början. Ett exempel på bebyggelsetypen utgjorde huset på tomt nr 8 som 1849 uppgavs vara uppfört av bränd och obränd sten i grundmur å östra och norra sidorna samt det övriga av ekekorsvirke och bränd sten. Tak av tegel med kalkunderstrykning. Gavlar av bräder, sex alnar höga, varav den västra är gemensam med grannen. Byggnaden var endast fyra meter bred mot gatan, samt sex meter djup och inrymde ett boningsrum och en kammare. Förstuga och köket med lergolv delades med grannhuset.

Få 1860-talet byggdes ytterligare ett par bostadshus med smålägenheter vid Sankt Månsgatan. Byggnadsmaterialet var tegel och råsten, och utrymmena något större än i de äldre husen.

Ingenting finns idag kvar av den enkla småfolksbebyggelsen vid Sankt Månsgatan. Husen revs på 1930- och 1940-talen. Däremot har Västergatan fortfarande en obruten byggnadslinje dar låga hus från 1800-talets mitt omväxlar med ett par högre hyreshus från 1800-talets sista årtionden.

Nygatan

Efter anläggandet av Nygatan 1862 öppnades ny mark för bebyggelse i västra sidan av kvarteret. Från gård nr 243 avstyckades fem nya tomter som bebyggdes mellan 1863 och 1870. De nya husen uppfördes av byggnadshantverkare som under denna period var aktiva även på annat håll i staden — en timmerman A. Ljungberg, en timmergesäll H. Möller samt en murare Ivar P. Blomberg. Inom några år såldes husen vidare till nya ägare.

De hade en betydligt hogre standard än den äldre småhusbebyggelsen i kvarteret och inrymde antingen en enfamiljsbostad eller två lägenheter med biutrymmen som garderober och spiskammare. Dessutom fanns ibland en källare under huvudbyggnaden eller köksflygeln.

Byggnadsmaterialet var tegel med lersten i innerväggarna smnt tegeltak. Sannolikt har samtliga gatufasader från början varit kalkputsade, men idag har tegelmuren tagits frain på flera av husen. Det sydligaste huset i raden fick på 1940-talet vika för en nybyggd barnavårdscentral, men i övrigt är husraden intakt.

Fastigheter i kvarteret Sankt Måns

Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Verktygslåda