Sankt Laurentius

Från Bevaringsprogram
Hoppa till: navigering, sök
Kvarteret Sankt Laurentius
Det gamla rådhuset vid Stortorgets norra sida. Byggt 1841, rivet 1913. Foto Kulturens arkiv.

Kvarteret var långt fram i tiden två små kvarter mellan domkyrkans område ach Stortorget. Mellan de bägge kvarteren fanns en liten gata som efter reformationen omtalas som Kirkestredet och från 1600-talets början hette den Lilla Kyrkogatan. Gatan lades igen 1912, när de båda kvarteren slogs samman till det nuvarande kvarteret Sankt Laurentius och Sydsvenska Kredit ABs hus uppfördes längs dess södra sida. Samtidigt lades en bit av kvarterets sydvästra hörn ut till gatumark så att Kyrkogatan kunde breddas.

Under medeltiden fanns det mitt i Lilla Kyrkogatan en port som sannolikt var försedd med fällgaller. Porten finns omtalad som "Järnet" och "Länckeporten". Den nämns för sista gången 1308 och revs antagligen kort därefter. Porten markerade sannolikt en äldre begränsning av domkyrkans område söderut. Torget har också i ett äldsta skede sträckt sig längre norrut och gick antagligen fram till porten. Under senmedeltiden bredde profanbebyggelsen ut sig på bägge sidor om porten ach hade vid medeltidens slut ungefär samma omfattning som kvarteret har idag. Längs de gamla kvarterens kanter växte framför den egentliga bebyggelsen upp en rad av mer eller mindre permanenta salubodar. Så omtalas t.ex. 1482 att skomakarnas bodar låg på Stora Kyrkogatans östra sida mellan domkyrkan och Stortorget. Bodarna låg kvar till 1747 då det till ägarnas förargelse slutligen bestämdes att bodarna skulle bort.

Ett rådhus omtalas vid 1300-talets mitt för första gången i Lund. Var exakt vid torget det har legat är inte klart men 1482 nämns ett rådhus i hörnet av Kyrkogatan och Stortorget. På den platsen har det sedan dess legat åtminstone fem på varandra följande rådhus. Efter en brand 1711 arrenderades rådhustomten ut, och arrendatorn fick tillåtelse att bebygga den, vilket han gjorde. Han skulle dock vara beredd att flytta sitt hus från platsen då staden återfodrade tomten för en ny rådhusbyggnad, vilket skedde på 1730-talet. Det sista rådhuset på platsen uppfördes 1841 efter ritningar av C.G. Brunius i hans typiska medeltidsromantiska stil. Det var i bruk som rådhus till 1899 då istället det nuvarande inreddes. Omedelbart norr om rådhuset vid Kyrkogatan låg ett tvåvånings korsvirkeshus. Samtidigt som rådhuset revs 1913 togs korsvirkeshuset ned, klövs längs taknocken och återuppfördes på Kulturen under namnet Wahlbomska huset.

Kvarteret Sankt Laurentius har en "tarm" som sträcker sig längs Kungsgatan. I norr har den fått sin begränsning efter Krafts kyrkogård. Det var en i det närmaste kvadratisk kyrkogård som under medeltiden låg öster om domkyrkans absid och då omgärdades av en korsgångsförsedd mur. På tomt nr 4 låg fram till 1832 ett tegelhus från 1300-talet. Det hade en källare med en mittkolonn som uppbar fyra korsvalv. Öster om Liberiet omtalas på 1300-talet "fiskarestenen" som antagligen har tjänstgjort som disk vid fiskförsäljning. En stenhäll som förmodats vara identisk med "fiskarestenen" har också påträffats här och låg länge vid toalettskylten bakom Liberiet. Vid restaureringen av Liberiet 1979 var det meningen att stenen skulle få en mera upplysande skylt. Dock kördes stenen istället av misstag på tippen av en ambitiös praktikant.

Kvarteret har uppkallats efter Domkyrkans skyddshelgon, Sankt Laurentius.

Fastigheter i kvarteret Sankt Laurentius

Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Verktygslåda