Saluhallen och Sankt Botulf

Från Bevaringsprogram
Hoppa till: navigering, sök
Kvarteren Saluhallen och Sankt Botulf
Kvarteret Sankt Botulf med Rådhuset, biografen Regina och Hedmanska gården. Kulturens arkiv.

Det gångstråk, som i dag delar kvarteret Sankt Botulf mitt itu, utgjorde förr en del av Vårfrugatan. Den nuvarande kvartersindelningen är en produkt av Botulfsgatan, som är utlagd under 1900-talet. Innan dess utgjordes kvarteret Sankt Botulf av den Östra delen av det nuvarande kvarteret samt av kvarteret Saluhallen. Den del av dagens Sankt Botulf, som ligger väster om den gamla Vårfrugatan, utgjorde förr tillsammans med kvarteret Maria Minor ett kvarter.

Kvarteren begränsades av Stora Södergatan—Skomakaregatan-Vårfrugatan och Svartbrödersgatan, som alla tillhör Lunds allra äldsta gatunät samt i söder av Västra Mårtensgatan, som lades ut vid medeltidens slut.

Redan när de första ritningarna på Saluhallen gjordes 1901, fanns planerna på Botulfsgatan med och Saluhallen byggdes därför med en gatufasad även åt norr. Men gatugenombrottet ut till Stora Södergatan kom först att fullbordas i och med rivningen av Hedmanska gården 1934.

Det gamla kvarteret Sankt Botulf

Kvarteret har fått sitt namn efter Sankt Botulfs Kyrka, som under medeltiden låg på nuvarande tomt nr 11. På 1700-talet kvarstod inget av den medeltida tomtindelningen, utan kvarteret utgjordes huvudsakligen av en enda tomt. ägd av assessor Allegre. Tomten var 1788 endast bebyggd med två hus och större delen av marken var antagligen utlagd till hage. I kvarterets nordvästra hörn fanns en liten tomt med ett hus, ägt av "Skreddare Dalberg". Det kvarstod ända in på 1960-talet, då det revs.

Under en tjugofemårsperiod i början av 1800-talet kom exploateringen av kvarteret igång på allvar och fem tomter bebyggdes. Under resten av seklet skedde en successiv förtätning. Bebyggelsen, som huvudsakligen var av enklare slag, var koncentrerad ut mot Vårfru- och Svartbrödersgatorna och ännu vid sekelskiftet fanns det stora, obebyggda tomter i kvarterets sydöstra hörn. Vid Vårfrugatan, där nu Botulfsgatan går fram, byggdes 1834 ett envånings tegelhus med järnplåtstak, Det var det gamla stadshäktet "tjuvaholled" kallat. På tomten söder därom hade 1866—1903 Lunds privata elementärskola — "Spyken" — sina lokaler i ett 1836 uppfört tvåvåningshus med påkostad klassicerande putsfasad. På hörnet vid Västra Mårtensgatan låg Wahlbomska bageriet i en 1875 uppförd länga, som 1912 försågs med en ångmaskindriven degältare.

Vid rivningarna på 1930-talet flyttade bageriet diagonalt över gatukorsningen till den plats, där det som över hundraåring gick i graven 1982.

I dag är så gott som all 1800-talsbebyggelse i kvarteren riven och de präglas nu helt av 1900-talsbyggande.

Kring Rådhuset (Gamla Stadshuset)

Området har ända sedan 1000-talet varit intensivt utnyttjat och ännu på 1700-talet var husraden längs Stora Södergatan obruten. I och med Stadshusets uppförande 1837 kom torgplattan att vidgas österut. Tidigare hade Stortorgets östra begränsningslinje gått i en jämn båge från Stora Södergatan upp i Kungsgatan. Stadshuset byggdes på fyra gamla tomter. Mellan Stadshusets huvudbyggnad vid Stortorget och Vårfrugatan låg förr Stadshusets stallar och ekonomibyggnader inneslutande en rymlig gårdsplats. Vid uppförandet måste Stadshuset ha utgjort en mäktig kontrast till den omkringliggande korsvirkesbebyggelsen i en och två våningar. Ännu 1852 var Stadshuset i norr sammanbyggt med ett litet dåligt envånings korsvirkeshus med gatufasaden "upp till fönstret beklädd med gamla bräder".

Där nu Botulfsgatan går fram låg till 1934 Hedmanska gården, ett gårdskomplex huvudsakligen stammande från 1779 men i gathuset ingick ett äldre korsvirkeshus, som av byggnadstekniken att döma antagligen härrörde ifrån 1500-talet. Ett gårdshus, inrymmande Reginabiografen låg ännu efter rivningarna 1934 kvar på Stortorgets södra sida.

Fastigheter i kvarteret Saluhallen och Sankt Botulf

Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Verktygslåda