Papegojelyckan

Från Bevaringsprogram
Hoppa till: navigering, sök
Papegojelyckan, 1800-talets lottindelning inlagd på en modern karta
Den avstyckade kvarngården, fd stg 844, sedd från Trollebergsvägen. Foto Ragnar Blomqvist/Kulturen.
Fd stg 853. Boningshuset från 1906. Foto 1946 Ragnar Blomqvist/Kulturen.
Fd stg 853. Fd maskinbyggnaden från 1870. Observera gavelns igenmurade, rundbågade fönster. Foto 1946 Ragnar Blomqvist/Kulturen.
Kv Eka, Hans Westmans lamellhus utmed Trollebergsvägen.
Trastvägen från öster. Tv kv Eka med Bent Jørgen Jørgensens punkthus. Th kv Rapphönan.
Kvarter Rapphönan.
Ekareverken.
Ekareverken inför rivning 1975. Foto Stadsarkitektkontoret.
Pihlska trädgårdsmästeriet, stg 787 A-C, villan. Foto 1977, Claes Wahlöö/Kulturen.
Pihlska trädgårdsmästeriet, stg 787 A-C, växhusen. Foto 1971, Claes Wahlöö/Kulturen.
Lövsångaren 1-3.
Steglitsen 29.
Björkelundska trädgårdsmästeriet. Foto 1959 A/B Flygtrafik Dals Långed/Stadsark.kont.
Papegojelyckans stadsdelscentrum.

Papegojelyckan var en uppodlad odaljord norr om Trollebergsvägen. I väster sträckte den sig ut till stadsgränsen, motsvarande Rinnebäcksvägen, och i öster innefattade den även den Holmbergska parken och en del av idrottsplatsen. Nordgränsen motsvaras av Örnvägen och dess förlängning västerut. Under senare delen av 1800-talet kom även stadens lergravar, motsvarande huvuddelen av idrottsplatsen och kv Lergraven, att räknas till Papegojelyckan.

Pappegoijelyckan nämns för första gången 1691. En populär förklaring till namnet är att det sedan medeltiden bestående Knutsgillet skulle ha förrättat sin årliga papegojskjutning där. En annan förklaring ger Caspar Espman som 1784 skriver att namnet kommer efter Hendrik Pape, borgmästare i Lund, död 1661. «Och synes det som "goje" är sedan tillagdt i sednare tider, eljest heter den allenast Pape lyckan.» På 1704 års karta är den östra tredjedelen indelad i tre lotter som i väster gränsar till ett smalt, troligen fuktigt, ängsområde. Västdelen upptas av fem långsmala lotter i öst-västlig riktning. Genom sin regelbunda form avviker de från den normala indelningen på 1704 års karta och avspeglar eventuellt en senare utvidgning av Papegojelyckan. Lottindelningen i den sydvästra och den nordöstra delen av Papegojelyckan kom senare att ändras genom sammanläggning och förnyad uppdelning av lotterna.

I början av 1800-talet tycks den mesta marken i lyckan ha ägts av några av stadens mera framträdande borgare, som ofta innehade flera lotter vardera. Under 1800-talet delades sedan de större markinnehaven upp, och flera av lotterna köptes av de av S:t Peters Klosters säteris arrendatorer som bodde kring Papegojelyckan i Pilehusen, Klosterhusen och Värpinge. Genom arvsskiften kom en del av lotterna att delas upp i mycket små delar, som dock ofta köptes samman igen.

Innehåll

Annelunds väderkvarn

Kvarnen låg på lotten nr 6 i Papegojelyckan, motsvarande marken omedelbart öster om Lärkvägen. Den då obebyggda lotten såldes 1861 på auktion efter avlidne undantagsmannen Per Bengtsson i Klosterhusen och köptes av "mjölnaren Anders Persson i Jutamöllan". Persson var nyinflyttad till staden och ägde inte Jutamöllan, men torde ha arrenderat den. Lotten i Papegojelyckan tillträdde han 1862, och från det året kallas den för Annelund, men någon Anna fanns det inte i hans familj.

På en karta 1864 finns en väderkvarn utritad på lotten, och i det sydöstra hörnet två längor. Den ena var en boningslänga i tegel med 5 r o k vinkelrätt emot Trollebergsvägen. Enligt en beskrivning 1886 hade den spåntak och en träveranda. Strax norr därom låg en öst-västlig länga, 1886 inredd till häst- och kostall, foderloge, mjölmagasin och drängkammare. Den anges då vara uppförd i tegel och korsvirke med spåntak, men omtalas 1901 som byggd i bränt och obränt tegel. I vinkel mot stallet, längs den östra tomtgränsen uppfördes 1871 ett halvhus med vagnsport, foderloft, hönshus och svinstia.

Någon god affär blev inte kvarnen för sin förste ägare och 1866 såldes lotten med "derå uppförda åbyggnader och Holländske Wäderqvarn" på exekutiv auktion till husägaren Per Ohlsson i Klosterhusen. Han ägde redan sedan 1860 den obebyggda lotten nr 12 norr om kvarnen, och därefter kom de bägge lotterna att följas åt. Ägarelängden lyder därefter:

  • 1872 Per Persson, köpt av fadern.
  • 1877 danske undersåten Christer Hansen
  • 1879 lantbrukare S N Mårtensson från Hufvadstorp.
  • 1886 fläskhandlare Bengt Johnsson och slaktare Nils Jönsson, köpt på exekutiv auktion.
  • 1888 Bengt Johnsson ensam.
  • 1889 bagare Hans Andersson i Arlöv.

Ett nytt spannmålsmagasin i tegel med tegeltak och 11 större järnfönster, och på östgaveln två mindre boningsrum, uppfördes 1870 utmed Trollebergsvägen i lottens sydvästra hörn. Kvarnen sköttes inte alltid av ägarna själv. När C Hansen sålde lotterna 1877 påpekade han att arrendekontrakten på magasinsbyggnad och vädermjölkvarn skulle förbliva gällande. I en beskrivning 1887 omtalas att kvarnen har tre par stenar, två siktar, klisorterare samt borst- och rensmaskin, och 1889 fanns det fyra möllesvenner.

Sedan Mårtensson köpt kvarnen bedrev han handel förutom med säd och fodervaror även med kol och ved. Handeln fortsattes sedan av hans efterträdare, bagare Hans Andersson, som också hade bageri i mjölnaregården. Papegojelyckan 12 och större delen av nr 6, bl a själva mjölnaregården, såldes 1906 till innehavaren av trädgårdsmästeriet Eka, se nedan. Det sydvästra hörnet med magasinsbyggnaden och kvarnen (senare stg 843) behöll dock Hans Andersson själv. Magasinet byggdes 1906 om till sex smålägenheter och ut mot Trollebergsvägen uppfördes ett bostadshus, med fem smålägenheter, i rött maskinslaget tegel med vita dekorationer. Ett litet hus med två smålägenheter i nordöstra hörnet av den nya tomten var eventuellt något äldre.

Vid Lärkvägen styckade ägaren till Eka 1909 av en mindre tomt (senare stg 842) till änkan Cecilia Björklund, som där byggde sig en mindre villa.

Kvarnen revs enligt uppgift 1928 och året därpå dog Hans Andersson, den siste mjölnaren, 87 år gammal. Den avstyckade mjölnaregården revs 1947 inför uppförandet av bostadshuset på kv Eka 16. Hörntornten med det f d magasinet (stg 843) köptes av staden 1954, och 1969 köpte man även den lilla tomten stg 842 norr därom. Magasinsbyggnaden revs 1958 vid breddningen av Lärkvägen. De bägge tomterna överläts 1981 på Mårten Byggare AB för uppförande av tio radhus, varvid den kvarvarande bebyggelsen revs.

Villa Eka

Handelsträdgården Eka omfattade ursprungligen lotten nr 5 i det sydöstra hörnet av Papegojelyckan. Lotten köptes 1832 av handlaren Olof Edelberg och var då inhägnad med en "stengård", och den norra delen var avskild med en jordvall. På en karta upprättad inför försäljningen finns tre små hus markerade, men de nämns inte i köpekontraktet och var förmodligen lador eller andra enklare ekonomibyggnader. Lotten var obebyggd när den 1851 köptes av handlare Pehr Ekelöf. Förmodligen är det han som har gett upphov till namnet Eka, även om det inte finns belagt före 1901. Ekelöfs arvingar sålde lotten 1889 till trädgårdsmästare Anders Jönsson Lundblad från Trolleberg. Marken skulle vara höstplöjd, och då såväl en del åkerbruksredskap som inbärgad korngröda tillföll köparen, kan man gissa att där fanns någon form av ekonomibyggnad.

På tomten uppförde Lundblad, troligen redan 1889, en tämligen påkostad enfamiljsvilla i rött maskinslaget tegel - Villa Eka - belägen i det nordöstra hörnet av det nuvarande kvarteret Eka. På en karta 1909 finns ett större uthus bakom villan, och väster därom troligen ett växthus. Lundblad utökade Eka kraftigt 1906 genom köp av Papegojelyckan 6 (förutom själva kvarnplatsen) och 12. En markbit såldes 1928 till Folkparken för dess utvidgning, och 1929 förvärvade staden marken öster om nuvarande Fasanvägen för idrottsplatsens utvidgning. Efter A J Lundblads död övertogs trädgårdsmästeriet av sonen Gunnar, som dock redan 1939 sålde det till byggmästare Nils Tatis Andersson. Trädgårdsmästarevillan förvärvades av kommunen 1979 och revs 1982.

Nils Tatis Andersson och Ekareverken

Sedan Tatis Andersson köpt Eka var dess tid som handelsträdgård räknad, och successivt togs allt större områden i anspråk för bostadsbebyggelse.

Under åren 1939-48 uppfördes fem lamellhus på rad utmed Trollebergsvägen. I enlighet med stadsplanen, upprättad av Ingeborg Hammarskjöld-Reiz, lades de lite snett, så att de presenterar sig i gatuperspektivet. De ritades alla av Hans Westman och är snarlika till sin volym, men skiljer sig åt i detaljutformningen. På kv Papegojan uppförde Tatis Andersson 1943 ytterligare ett hus ritat av Hans Westman. När grannhuset, kv Papegojan 3, uppfördes 1949 anlitade dock Tatis Andersson istället Bent Jørgen Jørgensen som tidigare hade arbetat på Hans Westmans arkitektkontor. Han kom sedan att rita resten av Tatis Anderssons nybebyggelse inom området. I kv Eka längs med Trastvägen uppförde de 1960 fem punkthus. I kv Rapphönan uppfördes på nr 1 och 2 två lamellhus 1956-58. När resten av kv Rapphönan bebyggdes 1961-62 fick det en tyngre bebyggelse. Två av tomterna i kvarteret, nr 7 och 8 övertalades Tatis Andersson att överlåta på två andra byggmästare, Karl Mildner respektive Henry Olsson, men även de husen ritades av Bent Jørgen Jørgensen.

Den del av Eka som låg norr om Papegojevägen kom Nils Tatis Andersson att utnyttja som industriområde, och där uppstod med tiden en tämligen gyttrig bebyggelse. Främst var det AB Ekareverken, som hade startats av Tatis Andersson 1946. Där tillverkades prefabricerade hus, kiosker och arbetsbodar, som alla byggdes på en speciell järnbalkskonstruktion. Till en början dominerade villorna, varav en del hamnade på Kobjersområdet. Sedan tog kioskerna överhanden, och de fick spridning från Ystad i söder till Kiruna i norr. 1966 lanserades så Ekarevillan som levererades i två storlekar om 122 respektive 91 kvm. Till Ekareverken hörde också en mekanisk verkstad och en låsfabrik. Där tillverkades en av Tatis Andersson konstruerad brevlåda, kombinerad med ringklocka, som återfinns i många av hans hus. Ekareverken revs 1975. Enligt en företagsinventering 1966 låg där då också kontoret till Tatis Anderssons byggnadsfirma, samt hans bägge företag AB Rostfria inredningar och AB Stegställningar. Där fanns också Alfred Nilssons målerifirma och AB Lundaschakt.

Andra trädgårdsmästerier

Även flera av de andra lotterna i Papegojelyckan kom att bli trädgårdsmästerier. Så arrenderades nr 2 och 4 (fd Holmbergska lantstället) sedan åtminstone 1917 ut till en trädgårdsmästare.

Längst fanns trädgårdsmästerierna kvar på de bägge långsmala lotterna 13 och 14 i nordvästra delen av Papegojelyckan. De ingick i ett större jordinnehav, omfattande drygt 40% av Papegojelyckan, som 1799-1825 hade köpts samman av Magnus Colliander och hans son Carl. Bägge var apotekare och ägde apoteket Svanen. Carl var intresserad av medicinalväxtodling, och åtminstone en del av marken i Papegojelyckan utnyttjades till detta. Han sålde dock apoteket 1830 och flyttade från staden, varefter även marken i Papegojelyckan såldes.

Lotten nr 13 såldes 1835 till husmannen Anders Knutsson i Klosterhusen. Den kom senare att övertas av hans svärson och dotterson, bägge boende i Klosterhusen, innan den 1917 köptes av trädgårdsmästare G E Björkelund, som redan ägde större delen av nr 14, se nedan. Den västligaste delen (stg 787 A-C) styckade han av 1929, och där kom fyra bröder Pihl att anlägga ett trädgårdsrnästeri. Ett flertal växthus uppfördes 1929-33 och 1944 byggdes en panncentral. I en villa upyförd 1933 bodde ett par av Pihlarna. Åtminstone under de senare åren lär de framför allt ha odlat pyntegrönt. Trädgårdsmästeriet köptes av staden 1970. Växthusen revs 1971 och villan 1977.

Lotten nr 14 såldes även den 1835 till en husman i Klosterhusen, Pehr Nilsson. Efter hans död 1868 delades lotten upp mellan hans åtta barn, och dessutom bröts en staden tillhörig intagsjord ut, och de olika delarna betecknades Papegojelyckan 14 A-i.

Den västligaste delen ärvdes av Marna Persdotter och hennes make torparen Nils Pehrsson i Värpinge, som 1868 byggde ett bostadshus där. Huset revs 1980 och ersattes av ett nytt, nu kv Lövsångaren 3. Norr därom styckade de så småningom av ytterligare två byggnadstomter. På den norra (kv Lövsångaren 1) byggde änkan Anna Nilsson 1903 ett ännu kvarstående bostadshus. Den mittersta tomten bebyggdes först 1960.

Av de övriga delarna förvärvade ett annat av Pehr Nilssons barn, arrendatorn Nils Persson i Klosterhusen, fyra stycken som låg tillsammans i mitten (senare stg 1200). Svärsonen Per Åkesson ärvde en lott i väster och köpte en i öster så att han fick en lott i varje ända. Den sista delen (kv Steglitsen 3-6) såldes 1877 till byggnadsnickare Christer Nilsson, som enligt en karta 1909 då hade uppfört ett hus där.

1909 sålde Per Åkesson sina bägge delar till trädgårdsmästare Gustaf E Björkelund från Gamlemark. 1911 köpte Björkelund Nils Perssons fyra delar, och ägde därmed större delen av Papegojelyckan 14. 1917 köpte han så även Papegojelyckan 13 söder därom. Förmodligen någon gång under 10-talet byggde han sig en större villa, nu kv Steglitsen 29. Väster därom kom växthusen att breda ut sig över stora arealer. En av de först förvärvade delarna längst i öster, motsvarande kv Steglitsen 11-13 och 19-20, sålde Björkelund 1927 till retorteldaren Emil Palm som 1930 uppförde ett mindre bostadshus där. Trädgårdsmästeriet övertogs på 40-talet av trädgårdsdirektör Harry E Björkelund, men lades ned i samband med att det 1966 köptes av Lunds Kommunala Fastighetsbolag.

Papegojelyckans bostadsområde

Sedan staden köpt det Pihlska trädgårdsmästeriet 1970 och Lunds Kommunala Fastighets AB (LKF) det Björkelundska fastighetsinnehavet, ägde de tillsammans merparten av de bägge lotterna 13 och 14. På uppdrag av LKF ritade Sten Samuelsons arkitektkontor ett förslag till områdets bebyggande, vilket också kom att ligga till grund för den stadsplan som upprättades 1975. Merparten av nybebyggelsen, uppförd 1977-79, ritades sedan av Åke Martinsson på samma arkitektkontor. Längst i väster lades 19 radhuslängor och på kv Lövsångaren 9 uppförde staden ett ålderdomshem. Mycket uppmärksamhet väckte bebyggelsen inom den östra delen, som uppfattades som ett brott med 60-talsbyggandet. Genom en kraftig exploatering eftersträvades en tät "stadsmässig" karaktär. Husen grupperades kring smala gågator och rymliga gårdar och höjden varierade från två till sex våningar. Förskjutningar i höjd- och sidled och många färger på balkonger och tak skulle garantera en variationsrik och spännande stadsbild. Längst i nordöst lades ett stadsdelscentrum med post, butik och parkeringshus.

Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Verktygslåda