Möllevången 2:3-7 och 2:11-15

Från Bevaringsprogram
Hoppa till: navigering, sök
Plan över Norra kyrkogården med utbyggnadsår.

Möllevången 2:3-7 och 2:11-15 utgör Norra kyrkogården.

Inom den södra delen av N Kyrkogårdens nuvarande område låg tidigare ett tegelbruk. Det startades 1741 av handelsmannen och rådmannen Holger Lieffertz och bestod av en ugn, som rymde ca 20 000 tegelstenar, tre torklador och en inhägnad tegelgård på vilken fanns tre trampor.

Arbetsstyrkan bestod av en tegelmästare och sex tegelslagare. Förutom mur-, tak- och golvsten tillverkades där röda och vita tobakspipor. Bruket övertogs 1748 av borgmästaren Gustav Sommelius och efter hans död 1758 drev änkan det vidare några år, varefter det tycks ha upphört.

Sedan medeltidens slut hade begravningar i Lund skett på fyra av de medeltida kyrkogårdarna inne i staden. Vid slutet av 1700-talet började man i Sverige verka för att kyrkogårdarna skulle flytta ut ur städerna, och 1805 utfärdade Gustav IV Adolf ett brev om detta. Skälen var framförallt hygieniska, men även önskemål om att kunna ordna andaktsfyllda platser och att slippa behöva gräva upp gamla gravar spelade in.

Saken togs upp i Lund 1809 av domprosten och professorn Johan Jacob Hellman i en skrivelse till magistraten. Den direkta orsaken var att den kring Lund förlagda södra armén i staden hade upprättat ett sjukhus där det härjade epidemiska sjukdomar "hwaraf menniskor nästan dageligen genom döden bortryckas", och Hellman framhöll nödvändigheten av att "snart utse en wäl afpassad Begrafningsplatts utom staden, för att i möjeligaste måtto förekomma smittans allmänna utbredande". Förslaget bemöttes välvilligt och redan samma år inlöstes brukningsrätten till en fäladslott som låg vid Getingevägen öster om det gamla tegelbruket. Kostnaderna för kyrkogården skulle delas mellan staden, universitetet och domkyrkan. Huvudansvaret kom dock att vila på domkyrkorådet, men p g a dess skrala kassa och tvistigheter om kostnadsfördelningen dröjde det ända till 27 maj 1816 innan kyrkogården kunde tas i bruk i och med begravningen av smeden Jacob Löfgren. Kyrkogården hade då inte den prydliga inhägnad som man hade tänkt sig utan begränsades i öst av ett stengärde, i väst av en hagtornshäck och på de övriga sidorna av diken. Planen till kyrkogården, som avvek från det normala vid den tiden, hade upprättats av arkitekten och ingenjören Fredrik Blom. Kyrkogården var indelad i åtta kvarter och längs gångarna stod täta rader med almar.

Ett par fäladslotter väster om kyrkogården inköptes 1837-39 och 1843 fick akademiträdgårdsmästaren Carl Lundberg i uppdrag att upprätta ett förslag till gångar på såväl den nya som den äldre delen. Det gamla området hade blivit så fullbelagt med gravar, även på gångarna, att Blomberg gjorde en dygd av nödvändigheten då han för denna del föreslog ett system med slingrande gångar i engelsk parkstil. Den nya delen planerades som två stora kvarter på ömse sidor om tre parallella gångar.

De vattenfyllda lergravarna, från tegelbrukstiden, fylldes igen under 1850-talet och det triangulära området utformades som en park. I sydspetsen, som nu är avskild från resten av Kung Oscars väg, kan man ännu ana en fördjupning efter lergravarna.

Kyrkogården utvidgades norrut 1872 efter en plan av anläggningsträdgårdsmästaren Weick. På det nya området nedsattes 1875 i den s k domkyrkograven stoftet efter kända personer som under 16- och 1700-talen hade gravsatts i domkyrkan. Grindarna i huvudingången från Getingevägen ritades 1880 av stadsarkitekten A B Jacobsson.

Den största utvidgningen skedde 1887-90 då man inköpte två lotter i Möllevången väster om kyrkogården. Samtidigt köptes det Holmbergska kruthuset och man hemställde hos staden om att få använda det område som Norra Wångvaktarehuset låg på (strax N Ö om gamla gravkapellet, nuvarande biskop Ahnfeldts gravplats). Längs den västra kanten ligger de s k flyktinggravarna, där de personer som dog i Lund 1945 efter att ha kommit hit från de nazistiska koncentrationslägren begravdes.

Ytterligare utvidgningar skedde åt nordväst 1912-13 och nordost 1924-25. För planerna stod seminarieträdgårdsmästare Johan Persson respektive stadsträdgårdsmästare Birger Myllenberg. När Blocks handelsträdgård införlivades med kyrkogården nådde den ut till Kävlingevägen. Det skedde 1950 när området för krematoriet lades ut och 1971 när marken längst upp i nordväst invigdes.

Litteratur

  • Claesson, Hilding: Lunds kyrkogårdar. 2, Sankt Peters Klosters kyrkogård : Östra kyrkogården, Fören. Det gamla Lund, Lund 1956, Det gamla Lund, 99-0254161-5 ; 37(1955) (swe). Libris 1607331. 

Byggnader

Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Verktygslåda