Kring Plommonvägen

Från Bevaringsprogram
Hoppa till: navigering, sök
Kring Plommonvägen
Stadsplaneskiss Carl-Ossian Klingspor 1948. Stadsark.kont. B4⁴
Schweizerhusen
Typhusen
Plommonvägen från söder, troligen 1957. Foto A/B Flygtrafik Dals Långed
Plommonvägen

Plommonvägen börjar med en lätt böjd öst-västlig sträckning. Efter en 90-graders sväng fortsätter den därefter 250 meter söderut innan den slutar i en vändplats. Plommonvägen kantas av ett antal små, lågmälda enfamiljsvillor i gult tegel, men i själva vinkeln ligger ett antal särpräglade två-trevåningshus som genom sin gruppering bildar ett litet torg. Plommonvägen avslutas något abrupt i en vändplats beroende på att den ursprungliga stadsplanen aldrig blev helt fullföljd.

Det var 1942 som staden köpte in stadsägorna 622 och 623, utgörande den allra sydligaste delen av Lilla Råby 9, eftersom "staden icke äger något för egnahemsbebyggelse särskilt lämpat område i sydöstra delen av staden".

Innehåll

Stadsplanen

I maj 1948 utförde biträdande stadsarkitekten Carl-Ossian Klingspor en skiss till stadsplan för området. Marken var då obebyggd förutom en villa, ritad av A Persson 1932. Den kallades enligt uppgift för Ensamheten och låg på en tidigare avstyckad tomt (kv Apelsinen 14). Utifrån den existerande Nilstorpsvägen lades Plommonvägen ut som en mjukt svängd slinga som i bägge ändar anslöt till Nilstorpsvägen. Området genomkorsades i öst-västlig riktning av Körsbärsvägen som anslöt till Björkvägen i öster och fortsatte västerut. I mitten av de två stora kvarter som på så sätt bildades lades parker med plats för lekplatser och lekfält. Genom smala gångstigar gavs de kontakt med de omgivande gatorna. Planen upptog flera olika hustyper, en del lite större hyreshus, men mest radhus och framför allt små enfamiljsvillor. I stadsplaneskisserna redovisas en väl genomarbetad, minst av allt schablonmässig inplacering av de enskilda husen på tomterna.

Den formella stadsplanen, som antogs i september 1948, följer skisserna nära, frånsett att en radhuslänga har ersatts av friliggande hus. I stadsplanen anges dock husens placering på tomterna med nödvändighet något mera schematiskt.

När husen byggdes följde deras placering ändå helt stadsplaneskisserna. Vid markförsäljningen krävde nämligen staden att tomten skulle bebyggas i enlighet med av byggnadsnämnden dessförinnan godkända ritningar. Köparna fick också förbinda sig att i en lång rad detaljer, ända till soptunnornas placering, följa byggnadsnämndens anvisningar. Som säkerhet för föreskrifterna intecknades servitut i fastigheterna. Bestämmelserna, som gav betydligt större styrmöjligheter än stadsplanen, utnyttjades till fullo. Det syns, förutom på husens placering, på att de olika byggnadsgrupperna, trots det stora antalet byggherrar, inbördes är mycket väl sammanhållna såväl i material som form.

Marken ägdes till större delen av staden, men i väster ingick en remsa av den statligt ägda Hospitalsgården. I söder sträckte sig planen in över f d Lilla Råby 3:s marker, som befann sig i privat ägo. Ägaren ansåg dock att planen gav för lite byggrätter och planens södra tredjedel förverkligades därför aldrig. Plommonvägen fick sluta i en vändplats och kv Bananen fick aldrig sin tilltänkta bananform, utan består idag bara av en tomt.

I söder uppfördes istället 1966 kv Persikan efter ritningar av Alvar Törneman och Krister Tham, och så har den 1807 utstakade gränsen mellan Lilla Råby 3 och 9 bevarats.

Alléerna

Gatorna gavs den för den här typen av område oerhörda bredden av 18 meter, motsvarande en större genomfartsgata. Här var det dock inte bilarna utan grönskan som skulle släppas fram. På ömse sidor om de smala körbanorna lades gräsremsor med planterade trädrader. På så sätt skulle man få "en trivsam och intim kontakt mellan hustomt och gata." Trädraderna ger idag området mycket av dess speciella karaktär. Enligt en mycket naturlig, men ovanlig, logik planterades också Körsbärsvägen med körsbärsträd och Plommonvägen med Körsbärsplommon [Prunus cerasifera], vars lite knotiga växtsätt även ger dem en grafisk skönhet på vintern.

Typhusen

Utmed Plommonvägen uppfördes 1948 sex typhus ritade av Ytonghus AB/S Göransson (kv Äpplet 1-3 och kv Plommonet 2-4). Husen i kv Äpplet placerades med gaveln mot gatan, men i övrigt var de identiska och kom att bilda mall för den övriga bebyggelsen längs gatan. Husen har en lågmäld karaktär med fasader i gult, räfflat tegel och sadeltak med rött tegel och utskjutande takfot. Fönsterna försågs med fönsterluckor. Husen innehöll 3 r o k med garage i källaren och åtminstone fem av de sex byggherrarna var grafiker/tryckare.

Efter de sex husen blev det ett uppehåll i några år, men 1951-53 uppfördes ytterligare tretton snarlika hus i gult tegel (och ett i rött) vid Plommonvägen. Fem av husen var typhus från Ytong, nu dock i en något annorlunda variant. De övriga ritades av olika arkitekter, men är snarlika Ytonghusen.

Vid Körsbärsvägen, i kv Körsbäret, hade avsatts fyra tomter för trähus som uppfördes 1953. På andra sidan av gatan, i kv Apelsinen, byggde 1955-56 tio anställda vid S:t Lars sjukhus gemensamt en radhuslänga med lika många lägenheter, ritad av Nils Ernstson. Bygget hade de övertagit från en byggmästare. Ytterligare fyra likadana radhus uppfördes samtidigt i kv Druvan av fyra sjukvårdare. Även sju av enfamiljshusen 1951-53 uppfördes av olika sjukvårdsanställda.

Kv Körsbäret avslutades 1953-54 med tre små hyreshus, det på nr 7 ett Ytonghus och de på nr 5 och 6 ritade av Evert Bjuvsten. På motsatta sidan av gatan i kv Apelsinen uppfördes 1959 två motsvarande hus ritade av Nils Ernstson.

Schweizerhusen

I en tidningsartikel 23/6 1955 talas det om att det nere i Nilstorp höll på att växa upp ett par större hus i den småbebyggelse som kännetecknade stadsdelen. De "introducerar en ny stiltyp i Lund; det är lite "schweizeri" i exteriören".

Husen bildar tillsammans ett litet torg i hörnet där Plommonvägen viker av söderut. På torget finns en liten fontän med två rundade kar, omgiven av låga, rundade murar som kan fungera som bänkar. Platsen finns med i de första stadsplaneskisserna av Klingspor, och husen har där också funnit sin slutgiltiga placering frånsett den norra längan som har förskjutits något. Även den lilla dammen finns med på skissen. För husens särpräglade utformning svarade dock arkitekt Ingeborg Hammarskjöld-Reiz, som senare använt samma hustyp på ett par ställen i Staffanstorp.

Bevaringssynpunkter

Området utgör ett intressant exempel på en omsorgsfull 50-talsplanering, där bebyggelsen reglerades in i minsta detalj. Det har också betydande boendekvalitéer.

Förutom platsbildningen vid Plommonvägen med dess bebyggelse hänför sig det huvudsakliga bevarandeintresset till själva stadsplaneidén med gatunätet, alléerna, grönskan på tomterna, grupperingen av byggnadsvolymerna och bebyggelsens enhetlighet.

  • Den ursprungliga stadsplaneidén skall respekteras. Ny-, om- eller tillbyggnader skall i skala, färg- och materialval samt placering anpassas till denna samt till den befintliga bebyggelsen. Särskilt viktigt är detta utmed Plommonvägen.
  • Gatorna skall bibehållas i sin nuvarande sträckning och utformning. Detta gäller naturligtvis i särskilt hög grad fruktträdsalléerna med sina grönremsor. Gatlyktor och andra gatumöbler skall anpassas till områdets karaktär.
  • Även grönskan på tomtmark är av stor betydelse. Eventuell hårdgöring av förgårdarna skall minimeras. Avgränsningen mot gatan bör utformas som häckar eller låga, lätta staket.
  • Vid ombyggnad eller renovering av "schweizerhusen" skall ursprungliga material användas. Vid eventuellt byte skall nya fönster och dörrar utföras lika de ursprungliga. Viktiga detaljer är bl a balkongräckena och ståndrännorna. Väsentligt är att husen har en enhetlig, ljus färgsättning. Fontänen med murar skall bevaras.

Fastigheter

Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Verktygslåda