Konstruktioner - Industrimiljöer i Lunds kommun

Från Bevaringsprogram
Hoppa till: navigering, sök
Variant på sågtandstak ritat av Mogens Mogensen 1956,”Central verkstadsskola” i kvarteret Måsen.
Fasadritning från sockerraffinaderiet.

Ska man döma av de bilder som ofta förekommer av äldre industri var en rykande skorsten det kanske främsta kännetecknet på en industri i drift. Andra tydliga tecken är olika former av sågtandstak, gjutjärnsfönster och enkla tegelfasader. Om de äldsta industrierna inrymdes i byggnader som var lika samtida magasin och bostäder, så utvecklades mot slutet av 1800-talet allt mer specialiserade fabriksbyggnader. Den maskinella utrustningen specialiserades även den, exempelvis kunde svenska bryggerier och sockerbruk köpa in byggnadsritningar och maskinell utrustning från tyska verkstadsföretag som inriktat sig på sådan tillverkning. I Lund fanns åtminstone ett företag som blev framgångsrikt i att erbjuda heltäckande lösningar till nystartade industriföretag. Det var Carl Holmbergs som kunde leverera alla byggnadsritningar, maskiner och all tänkbar utrustning som krävdes för att driva ett mejeri. I lantbruksintensiva Skåne var det ingen dum affärsidé under slutet av 1800-talet. En tidig fabrikstyp var uppförd med bärande ytterväggar och hjärtvägg i tegel. Den var vanlig för verksamheter som inte krävde så stor spännvidd. Den konstruktion som därefter blev vanlig var en skelettkonstruktion i gjutjärn eller armerad betong, utförd i pelar- balksystem med bärande ytterväggar i tegel. Mellanbjälklagen konstruerades ofta av flacka murvalv mellan I-balkar, i sin tur upplagda på balkar lagda på gjutjärnskolonner. Armerad betong introducerades i Sverige 1897 men det dröjde en bit in på 1900-talet innan det blev vanligt. Gjutjärnet hade den nackdelen att det var känsligt för värme och ersattes senare av stålkonstruktioner som hade bättre hållbarhet vid brand. Ett exempel på en byggnad med stomme av gjutjärnspelare, balkar av stål och ytterväggar av tegel är Armaturfabrikens länga mot Gasverkgatan och Trollebergsvägen. Även Sockeraffinaderiet Öresund är delvis uppfört med en sån stomme. Andra delar av raffinaderiet uppfördes med bärande ytterväggar av tegel samt pelare och balkar av trä.

En typ av byggnad var den så kallade hallbyggnaden som utgjorde ett brett och högt rum utan pelare med öppen takkonstruktion. För att få ordentligt med ljus kunde man bygga som en treskeppig basilika med lägre sidoskepp. Andra varianter var att dagsljusförsörja med lanternin eller sidofönster. Hallbyggnader har byggts kontinuerligt in i vår tid. Den s k sågtaksbyggnaden, en vanlig symbol för industrier, uppfördes i en våning, med fönster åt norr och stomme i pelar-balksystem. En utåt sett liknande byggnad är den s k ”shedded roof ” d v s parallellställda skjul med sadeltak som ger en sågtandsliknande profil men saknar norrljusfönster. Sågtaksbyggnaden har använts som form, i olika varianter, långt in på 1900-talet (se Svenska lyxstrumpfabriken på Rådsmansvången och Alfa-Lavals fabriksbyggnader i kvarteret Separator på Öresundsvägen). I USA utvecklades på 1900-talets början den s k ”daylight factory” med bärande stomme i armerad betong med pelare och gjutet bjälklag. I fasaderna användes tunna väggar eller stora glasade ytor. Det finns ingen bevarad representant för denna typ av fabrik i Lund. Thulins fabriker i Landskrona från 1918, som tyvärr är rivna, var kanske det närmsta exemplet.

Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Verktygslåda