Koloniträdgårdarna Öster I och II

Från Bevaringsprogram
Hoppa till: navigering, sök
Koloniträdgårdarna Öster I och II

Innehåll

Galgevången 2:4

Typritning J Anchert 1924.
Kolonilotter
Kolonistuga, enligt uppgift flyttad från 1907 års Lundautställning.

"Som väl kändt är, afser anordnandet af koloniträdgårdar att mot en jämförelsevis ringa afgift bereda mindre bemedlade och intresserade stadsbor tillfälle att efter slutadt dagsarbete och på fristunder i lugn och ro få ägna sig åt en för kropp och själ uppfriskande och välgörande sysselsättning och förströelse i det fria. Såväl familjer som enskilda sättas därigenom i tillfälle att föra ett stilla och behagligt lif utom hemmet under vårens, sommarens och höstens dagar; ej mindre betydelsefullt blir anordnandet af dylika trädgårdar för barn och uppväxande ungdomar, som på så sätt skaffa sig hälsa och krafter, vänjas vid anordning och påpasslighet samt i ej ringa mån utbilda sitt smaksinne och blick för naturen."

Öster I är inte Lunds första koloniområde (det var beläget inom Klosters församling prästboställes område) men det första som staden lät anlägga. Förslaget väcktes i stadsfullmäktige i januari 1904. En kommitté tillsattes som redan i maj samma år kunde lämna ett färdigt förslag, ur vars inledning citatet ovan är hämtat. Koloniområdet som kom att omfatta 66 lotter om vardera 120 kvm lades ut på fäladslotten 221 inom stadens östra fäladsmark och stod klart att invigas 1905. Planen, liksom senare utvidgningar, hade ritats av stadsträdgårdsmästare Johannes Ekberg. Den bestod av två korsande gångar som delade området i fyra jämnstora kvarter. I mitten uppfördes en ännu kvarstående paviljong. Öster I utvidgades 1912 med grannlotten i öster. Där fanns en mölla som tillsvidare fick ligga kvar och runt omkring den anordnades 37 lotter samt en lekplats. Strax intill möllan flöt en bäck i nord-sydlig riktning. Vid vårflod och häftiga regn svämmade bäcken över och därför lades den igen 1944.

Efterfrågan på kolonilotter var stor och efter beslut 1919 lades Öster II, eller Nya Östra koloniområdet, ut på de bägge fäladslotterna öster om det gamla området. De 133 lotterna gjordes betydligt större (totalt 300 kvm) än tidigare och varje lott bestod av två delar varav den ena skulle nyttjas som kolonilott med odling av fruktträd m m, medan den andra enbart fick användas som potatis- och grönsaksjord. Tidigare hade kolonilotter och potatisjordar varit uppdelade på olika områden och detta var första gången de bägge kombinerades. Området utformades så att kolonidelarna skulle mynna mot en väg och potatislotterna mot en annan. Ursprungligen tycks området ha sträckt sig ända fram till Vipeholmsvägen och delats i två delar av ett reservat för den planerade Regementsgatan, som skulle leda upp till Vipeholm men som nu har ersatts av motorvägen. Området öster om Regementsgatan började 1935 styckas upp till byggnadstomter. Områdets västra del, i stort nuvarande Öster II, hade längs de fyra kanterna en rad lotter och innanför dem en väg. Området innanför vägen delades upp av fyra diagonala gator och längst i väst en rak. Idag kan vägdragningen kännas något förvirrande sedan motorvägen kapat av en bit i östkanten medan området utökats söderut med en remsa längs Dalbyvägen som tidigare endast provisoriskt var utlagd till potatislotter i avvaktan på bostadsbebyggelse.

På de bägge koloniområdena finns en omfattande bebyggelse i form av kolonistugor av olika form och storlek, präglade av tidens varierande ideal. Flera används för övernattning och det är inte alltför ovanligt att lottinnehavarna flyttar ut på vårkanten och sedan bor i kolonistugan över hela sommaren.

De mest fantasifulla kolonistugorna återfinns bland de äldsta, men efterhand reglerades även kolonistugornas utfonnning. I en minnesskrift över koloniträdgårdarna skrev stadsarkitekten John Anchert 1924:

"Då dessa bebyggda koloniområden spela en så viktig roll i en stads fysionomi, måste å desamma läggas alla de formbildande och estetiska regler, som en stad lägger å alla sina övriga såväl stadsdelar som egnahemsområden", och i samma skrift publicerade han även ett antal typritningar till kolonistugor. Under åren 1937-48 uppläts kolonilotterna endast med ettårskontrakt. P g a den osäkerhet detta medförde uppfördes under den tiden endast några enstaka stugor, men när kolonisterna 1948 fick ett 25-årskontrakt tog byggandet åter fart.

Litteratur

  • Minnesskrift 1924
  • Wetterling 1955
Vy över östra koloniområdet 1908. Ur minnesskrift 1924. Bilden tagen från norr. Th syns Skönadalsmöllan medan av Marielunds mölla tv endast åbyggnaderna syns.

Marielunds kvarn

Marielunds kvarn. Foto Per Bagge 1934/Kulturen.

Stadens gemensamma fäladsmark hade 1797 delats upp i lotter som fördelades på alla stadens tomter. Lotterna skulle på evärdlig tid vara förenade med tomterna och fick inte skiljas från dessa. Lotterna uppläts endast med nyttjanderätt medan äganderätten stannade hos staden.

Marielunds kvarn var uppförd på fäladslotten nr 261 som nu ingår i koloniområdet Öster I. Att finna uppgifter om kvarnen är inte lätt då den stod på ofri grund, men den finns inte med på 1853 års karta men omnämns 1883 och måste alltså ha byggts någon gång däremellan. Kvarnen kallades också Anders Tuvasamöllan eller Fläskamöllan efter en tidigare ägare, fläskhandlare Anders Tufvasson, född 1827. Det mera officiella namnet Marielund fick möllan efter hans dotter Anna Maria, född 1862, vars man, mjölnaren Olof Svensson, sedermera övertog kvarnen. Enligt en muntlig uppgift brann kvarnen på 1890-talet men byggdes åter upp. Staden började under senare delen av 1800-talet lösa in fäladslotterna. När kvarnen löstes in 1905 får vi en beskrivning av den. Kvarnen, som var en holländare på murad fot, ägdes av slaktaren Nils Jönsson och omgavs av en trädgård med 50 fruktträd. Den hade iordningställts 1903-04 med nya vingar, ny sikt och en ny kvarnsten samt reparerats och tjärstrukits utvändigt.

En byggnad som med ena gaveln stötte mot kvarnfoten hade ursprungligen använts som magasin, men stod efter branden huvudsakligen oanvänd. Ett annat hus var till hälften inrett till bageri med en lägenhet om tre rum och kök på bottenvåningen och ett bostadsrum på vinden. Andra halvan av byggnaden användes som uthus och stall. I en vinkelbyggnad till den fanns ytterligare ett par bostadsrum. Dessutom fanns det en jordkällare med murade väggar och trätak. Efter det att staden löst in kvarnen arrenderades den ut och kom så småningom att ligga nog så idylliskt när marken runt omkring den 1912 upplåtits för koloniträdgårdar. Staden beslöt 1933 att riva åbyggnaderna och sälja kvarnen för bortnyttning, vilket skedde 1934.

Bevaringssynpunkter

Flera av såväl kolonistugorna som trädgårdsanläggningarna har ett icke föraktligt kulturhistoriskt värde liksom miljön i sin helhet.

  • Kolonistugornas detaljrikedom med element som småspröjsade fönster och mönstersågade detaljer bör bibehålias.
  • Flera av trädgårdsanläggningarna har en ålderdomlig karaktär med t ex låga buxbomshäckar. Önskvärt är att dessa kan bibehållas. Det intensiva utnyttjandet av marken är karaktäristiskt och större sammanhängande gräsytor bör undvikas.
  • Nya kolonistugor bör uppföras av hyvlad träpanel och täckmålas. Olika typer av skivmaterial liksom tryckimpregnerat eller oljat virke är olämpligt. Taken bör utformas som sadeltak och täckas med papp eller tegel. Storleken på kolonistugorna bör begränsas och placeringen på lotten anpassas till omgivningen.
  • Även staket och gångar utgör viktiga inslag i miljön. Gångarna bör vara grusade eller singlade medan asfalt ej kan accepteras.
Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Verktygslåda