Öresundsvägens företagsområde - Industrimiljöer i Lunds kommun

Från Bevaringsprogram
Hoppa till: navigering, sök
Öresundsvägens företagsområde
Separators verkstäder vid Öresundsvägen i början av 1960-talet. I förgrunden syns den nybyggda kontorsbyggnaden. I nordöstra hörnet ligger Skofabriken Standard. Längst bort i bild sticker nuvarande CEPA:s anläggning upp. Foto hämtat ur Företagsamhetens Lund, sid 22.

Historik

Att döma av Malmöhus läns hushållningssällskaps karta från 1911-12 (Gamla Ekonomiska kartan, blad 42) finns ännu ingen industribebyggelse etablerad i det aktuella området, vid denna tid benämnt Västra fäladen. Däremot genomskars området sedan 1901 av Bjärredsbanan. LBJ, Lund-Bjärreds järnväg lades ner 1939/1940, men efter påtryckningar från nyetablerade företag i Öresundsvägens företagsområde öppnades förbindelsen åter upp som lokalt industrispår 1943 och användes flitigt fram till 1981.

På en osignerad karta över del av staden Lund från 1929, uppdaterad flera gånger under 1930-talet, syns början till kvartersindelning i området. Fyra tomter, den västra bebyggd med Skofabriken Standard, den mellersta bebyggd med magasin och byggnader för Rudelius & Boklund, den östra med en mindre byggnad tillhörande Hallqvists garveri/Läderfabrik och slutligen en tom tomt i söder. Detta är den äldsta industrietableringen i Öresundsvägens företagsområde.

Planeringen inför ett större industriområde inleddes på allvar i början av 1940-talet. Att tung industri hamnade här, inklämt som en tårtbit mellan två stora bostadsområden, berodde på att kommunens planerare efter krigsutbrottet ville sprida ut tänkbara bombmål. Tidigare hade avsikten varit att koncentrera tung industri till Södra industriområdet (Rådmansvången).

Den riktiga exploateringen av området tog fart först i slutet av 1960-talet och fortsatte under 70 och 80-talen då de sista industritomterna såldes. Företagsetableringen har därefter fortsatt västerut på Gunnesbo och Pilsåker.

Storföretaget Alfa Laval, tidigare AB Separatorn tillhör pionjärerna i området med sina äldsta byggnader invid Öresundsvägen från slutet av 1930-talet. Denna anläggning är idag en del av Tetra Pak. Till den äldsta verksamheten som fortfarande bedrivs i ursprungliga om än utökade lokaler hör Lunds Snickerifabrik, etablerad 1946 vid Åldermansvägen. Diwongs bageri, nuvarande Skogaholms Bröd, flyttade på 1950-talet från innerstadsläge till Annedalsvägen.

Från 1960- och 70-talen började även renodlade kontorsbyggnader att uppföras i området liksom byggnader för handel, t ex bilar och byggvaror. En utveckling som fortsatt in i nutid. Andelen företag inom service- och tjänstesektorn har ökat på senare år.

Det finns sedan tidigare inte mycket skrivet om Öresundvägens företagsområde och företagen här. Området finns inte med i Lunds kommuns bevaringsprogram. I sammanställningen om modern arkitektur i Lund från 1998 har dessa kvarter nästan helt förbigåtts.

Områdets karaktärsdrag

Öresundsvägens företagsområde är idag ett blandat industri- och verksamhetsområde. Sammantaget finns omkring 40 stora byggnader med 112 företag och cirka 2000 anställda varav ca 1200 inom industriföretag. I området finns även ett flertal stora parkeringsytor, begränsat med parkmark och en intressant rest av äldre infrastruktur i form av Bjärredsbanans spårområde, under ett flertal decennier använt som industrispår.

Den industriella verksamheten i området domineras av förpacknings- och metallindustri. Flera mindre industrier fungerar som underleverantörer till Tetra Pak och Alfa Laval. De större industrierna är belägna utmed det gamla industrispåret som löper i områdets mitt. Dessa anläggningar har sina rötter i tung verkstadsindustri, därav placeringen. Genom Skogaholms bageri är även livsmedelsindustrin representerad i området. Områdets sydvästra del inrymmer till större delen byggnader för handel samt kontor. Här finns även ett tidigt exempel på etablering av industrihotell. Utmed Öresundsvägen har en koncentration av mindre verkstäder och hantverksföretag växt fram sedan 1940-talet. Det exponerade läget har dessutom dragit till sig handel, framförallt byggrelaterad sådan. Inramningen av området med större vägar har resulterat i bilistorienterade skyltar, stora i starka färger.

När det gäller stadsbildsmässiga förhållanden konstateras en stor variation mellan hur exploaterade tomterna är. Flera uppvisar hög exploateringsgrad men det finns även ett flertal lågexploaterade tomter som används som parkeringsplatser. Detta ger området en förhållandevis tom, ödslig och anonym karaktär. De stora vägbredderna skapar också en storskalig miljö. Samtidigt bidrar vägnätet till en tydlig struktur i området, med tydligt avgränsade kvarter och långa siktlinjer. En historiskt förankrad siktlinje är den gamla Bjärredsbanans sträckning. I dag bryts denna av mellan Annedalsvägen och Åldermansgatan, ett parti som uppfattas som ett snårigt buskage.

När det gäller utformning kan man klart urskilja årsringar i bebyggelsen, där materialanvändningen uppvisar ett tidstypiskt mönster. Det dominerande materialet i området är tegel, som i vissa fall sekundärt klätts med plåt. Puts och trä är närmast sällsynt i området. Anläggningarna är individuellt utformade i hela området men med inslag av enklare hallbyggnader klädda med plåt.

Beskrivning enskilda fastigheter/anläggningar

Separatorn 1

Industrihistoriskt är detta områdets mest intressanta kvarter. Här skedde den första industrietableringen genom Skofabriken Standard, som lades ner 1965. Där tillverkades bl a damskon "Stiletto", en relativt stor rörelse som sysselsatte åttio personer. Fabriksbyggnaden köptes och användes en tid av Alfa-Laval, men revs senare och utgör idag parkeringsyta.

1883 grundade Gustav de Laval AB Separator i Stockholm. Mjölkseparatorerna var den viktigaste produkten liksom kompletta mejerier. Sedan patentet gått ut hårdnade konkurrensen från AB Baltic i Södertälje. 1918 köptes Rudelius & Boklund i Lund (tidigare Lunds nya gjuteri & mekaniska verkstad) upp av Balti AB. Från samma år finns en ritning till gjuteribyggnad för Rudelius & Boklund i Lund, signerad F Hellman Södertälje, ämnad att uppföras i nuvarande kvarteret Värmeväxlaren. Ett projekt som aldrig förverkligades. Efter diverse turer under närmast följande 10-årsperiod övertogs Baltic slutligen 1928 av Separator, som även flyttade sitt försäljningskontor för södra Sverige till Rudelius & Boklunds lokaler vid Bangatan.

1928 nyuppfördes ett magasin på stadsägan n:o 45 i Lund, nuvarande kv Separatorn. Ritningar till magasinet är signerade Alfred Persson, byggnadskontrollant och mätningsingenjör i Lund, som dock haft en mycket betydande parallell verksamhet som arkitekt i Lund under 1900-talets första hälft.

I slutet av 1930-talet byggdes nya verkstadslokaler för AB Rudelius & Boklund på samma tomt. Bl a verkstadsbyggnaden med gavel åt Öresundsvägen, som ännu finns bevarad, ritad av arkitekt Mogens Mogensen 1939. Dessutom uppfördes nästan samtidigt en plåtslageribyggnad längre in på tomten. Kontoret var inrymt i den östligaste delen av den ursprungliga magasinsbyggnaden, med entré åt Öresundsvägen. 1949 ansöktes om bygglov för ombyggnad av entrén, bl a ny skyltning med SEPARATOR.

I takt med att verksamheten utvecklades expanderade även fabrikslokalerna. Jämte separatorn och mjölkningsmaskinen utvecklades plattvärmeväxlaren, som så småningom skulle bli koncernens viktigaste produkt. Utökning av fabrikslokalerna skedde under närmast följande årtionden främst genom om- och tillbyggnader i form av lägre monteringshallar försedda med förhöjt mittskepp alternativt sågtandslanterniner, fasader huvudsakligen av rött tegel och puts.

Fram tills nu hade fabriksområdets utbredning österut begränsats av en tomt ägd av Hallqvists garveri. När man 1959 presenterar planer på ett nytt huvudkontor expanderar AB Separator verkstädernas anläggning genom uppköp av denna angränsande fastighet. Det nya kontoret ritades av Winberg & Högstedt AB, Malmö, beställare var som sagt AB Separator verkstäderna i Lund. Samma år togs visserligen beslut om att lägga ner enheten i Lund, men verkligheten blev raka motsatsen - dvs en kraftfull expansion.

Det nya kontoret fick en tidstypisk utformning. En vinkelbyggnad i fyra respektive fem våningar, där konstruktionen är tydligt redovisad, med de bärande fönsterpelarna förkroppade i fasaden, så att de framträder som genomgående pilastrar. Fasadbeklädnaden utgörs av gul klinker och fönsterna är av ädelträ, troligtvis teak. Några år senare, omkring 1965 uppförs den stora plattvärmeväxlarverkstaden i nuvarande kv Värmeväxlaren 3 (se nedan).

Det gamla kontoret utmed Öresundsvägen fanns kvar ytterligare ett decennium. I samband med tillkomsten av ännu en kontorsbyggnad för ALFA-LAVAL AB i slutet av 1960-talet ansöks dock om slutgiltig rivning av den äldsta fabriksbyggnaden från slutet av 1920-talet, där det gamla kontoret varit införlivat. Den nya kontorsbyggnaden ritades 1967 av arkitekterna Bertil Mernsten och Ulrika Stenberg, verksamma vid AB Skånska Cementgjuteriet. Byggnaden är uppförd med prefabricerade betongelement, till större delen synliga på gavlarna, medan långsidorna är klädda med svart korrugerad plåt mellan de fem våningarnas fönsterband. Den tredje och sista etappen av detta stora kontorskomplex bestående av tre större sammanlänkade byggnader med olika utformning och materialval, påbörjades i omedelbar anslutning till etapp 2, efter ritningar av ark T Elchenalm vid Skånekonsulter arkitektkontor.

Värmeväxlaren 3

I mitten av 1960-talet planerades och uppförde Alfa-Laval AB en ny verkstad för tillverkning av plattvärmeväxlar i kvarteret Värmeväxlaren, söder om industrispåret. Ritningarna är utarbetade av Svenska Industribyggen AB Arkitektkontor 1965. Den stora verkstadsbyggnaden har åt söder och bostadskvarteren en helt sluten fasad klädd med rött tegel. Åt norr syns fönsterband, som följer takformen. Byggnaden har motfallstak med kopparskoning utmed takfoten. En parkremsa med planteringar avskärmar, utöver den murliknande sydfasaden, industriområdet från bostadsbebyggelsen. I västra delen av detta parkstråk finns ännu fruktträd och syrenbersåer kvar från koloniträdgårdar som föregick verkstadsutbyggnaden i kvarteret.

Kv Förlaget 3

Här lät AB CWK Gleerups bokförlag 1961 uppföra en förlagsbyggnad. Bottenvåningen var ämnad för distribution och innehöll ursprungligen kontor, utställningsrum samt lager. Bokbinderiverksamheten höll till såväl en trappa upp där byggnaden försetts med överljus mot norr, som i källarvåningen, dock främst använd som lager.

Som arkitekt anlitades Klas Anshelm. Byggnaden ligger som en solitär indragen från gatan. Den karakteriseras av sina sex pyramidformade takförhöjningar - ett slags variant av lanternintak, samt takfoten vilande direkt på översta våningens kontinuerliga fönsterband. Fasaderna är för övrigt klädda med rött Veberödstegel, murat i munkförband. Förlagsbyggnaden togs 1984 över av Alfa-Laval AB. 1997 byggdes den om till kontorshus för Tetra Laval. Den ingår idag i Tetra Paks anläggning.

På samma tomt finns även Temporent, ett slags modulbyggt kontorshus uppfört 2002 i Tetra Paks regi. Byggnaden är intressant såsom tidstypisk företeelse med ett ovanligt passande namn, anpassad för snabba, flexibla och temporära lösningar.

Kv Virket

Verksamheten i detta kvarter, beläget längs norra utkanten av företagsområdet, präglas av handel, hantverk och service, det senare i form av sekundär användning. Lokalerna för småföretagen har åtminstone ursprungligen inrymt bostad. Exempel på detta är ”Vespa-Månssons” verksamhetslokaler från 1950-talet i hörnet Öresundsvägen/Kobjersvägen, kv Virket 5. Ritningar från 1954 signerade byggnadsingenjör C Persson. Liksom angränsande lokaler för Plåt & Järnkonstruktioner uppfört 1963. Kombinationen bostad och verksamhet är ett identifierat karaktärsdrag för äldre industriområden, men är en tradition som lever kvar framförallt ute i byarna, jfr Södra Sandby och Dalby.

Kv Kugghjulet 4

På fastigheten Kugghjulet 4 finns sedan 1983 CEPA Steeltech AB (CEPA Stålpressnings AB), som i huvudsak sysslar med plåtbearbetning (laserbearbetning, djupdragning, automatisk pressning) och är underleverantör till bl a Alfa Laval. Äldre verksamhet i dessa verkstadslokaler har gett hela kvarteret sitt namn – nämligen tillverkning av kugghjul. De äldsta fabrikslokalerna på tomten är uppförda efter ritningar signerade av malmöarkitekten J Ludv. Nilsson 1942. Beställare var Brattström & Co som lät uppföra en mekanisk verkstad, troligtvis för Clioverken AB. Detta företag, representant för från Lund numera försvunnen tung verkstadsindustri, grundades 1946 och sysselsatte sextiotalet anställda med tillverkning av motorrenoveringsmaskiner, motorreservdelar och kugghjul.

I början av 1950-talet utökas fabriksanläggningen med svetsningsverkstad samt verkstads- och lagerbyggnad. Byggnaderna har fasader av tegel och det är nu industriskorstenen, som ännu finns kvar, uppförs. I senare tid har fasaderna klätts med plåt, som döljer ursprungliga arkitektoniska kvaliteter i anläggningen. I ritningsarkivet finns även ritningar från 1967 av Sven E Olsson, beställda av Skand Kugghjuls AB, som vittnar om omfattande planer på expansion norrut, ända bort till Öresundsvägen. Planer som aldrig förverkligades.

Kugghjulet 1 och 3

Byggnaderna uppförda i kv Kugghjulet 1 och 3 har ursprungligen hört till samma anläggning, samtidigt planerad med kontorsbyggnad produktionshall och lagerhall för maskinfabriken AB Eiker, senare Åsbrink & Eiker AB. Här har man framförallt tillverkat maskiner för vägbyggnad, vägunderhåll och gaturengöring (t ex sopmaskiner och snöplogar). Arkitekt bakom anläggningen är Sven E Olsson, som ritade byggnaderna 1969/70. Fasaderna domineras av plåtinklädnad men har även fasadpartier med tegelbeklädnad och fönsterband. Platta tak alternativt flacka sadeltak.

Lokalerna används idag sekundärt för byggvaruhandel, Beijer byggmarknad. I detta byggnadskomplex finns även tomma lokaler, senast använda för försäljning, ursprungligen kontor.

Kv Länsmannen 1

Kvarteret Länsmannen domineras idag ytmässigt av Inpac AB, förpackningsindustri med kunder framförallt inom läkemedelsbranschen såsom Astra Zeneca och Ferring, men också annan kontraktspackning t ex för V & S Absolut Spirits. Företaget, som bildades 1946, hette ursprungligen Ivers Lee och var liksom Tetra Pak en avknoppning från Åkerlund & Rausing. Ivers Lee förpackade allt från jodtabletter för Barsebäcksverkets närboende till miniflaskor av Absolut Vodka för SAS räkning.

Produktionsanläggningen i Lund har idag en total yta av 9000 m2, varav 2/3 är lageryta. Kännetecknande för anläggningen idag är breda produktionshallar i en våning, med plåtklädda fasader och flacka sadeltak. Kontorsbyggnaden Byggnaderna på fabrikstomten har dock tillkommit successivt och för olika företags räkning. 1948 uppförs en större förrådsbyggnad för Svenska stenbeläggningar AB, belägen utmed industrispåret i kvarterets nordvästra del. Byggnaden, som numera ingår i Inpac:s anläggning, finns ännu kvar med orörda tegelfasader. 1971/72 byggdes den till med en vidsträckt hall med prefabricerad betongstomme. Beställare var Fabriksmontering AB verkstäder.

I början 1980-talet inkorporeras denna fabriksanläggning i Svenska AB Ivers Lee, som hållit till på angränsande tomt österut. Åtminstone sammanbinds fabriksbyggnaderna nu med förbindelsegång. På bilder från 1960-talet kan man konstatera att anläggningen Ivers Lee utgörs av breda produktionshallar med flacka sadeltak. Det tycks även som om kvarterets östligaste del, hittills koloniträdgårdar,under 1980-talet tas i anspråk för att bygga ett nytt kontor åt Ivers Lee, en låg tegelklädd byggnad även denna med flackt sadeltak. Flera befintliga fabriksbyggnader kläs i detta sammanhang med trapetskorrugerad fasadplåt, vit.

Länsmannen 3

1946 startade Lunds Snickerifabrik i nybyggda lokaler vid Åldermansgatan i Lunds nordvästra industriområde. Verksamheten finns kvar än idag i den successivt utökade anläggningen, namnet har nedbantats till Lunds Snickeri AB. Den äldsta snickerifabriken ritades 1946 av arkitekt Ingeborg Hammarskjöld-Reitz, som öppnat eget kontor i Lund 1945. En enkel byggnad innehållandes en stor maskinverkstad respektive en stor sammansättningsverkstad, lunch- och tvättrum i källaren. Tillbyggd med virkeslager 1950. Fasader i rött tegel samt flackt sadeltak. 1963 utökades anläggningen med en långsmal garage och lagerbyggnad. En större satsning gjordes 1994 då en helt ny byggnad uppfördes på återstående del av tomten.

Länsmannen 4

Kontorsbyggnad som utmärker sig arkitektoniskt. Byggnaden uppfördes ursprungligen för AB Svenska Stenbeläggningar och ritades 1966/67 av arkitekt Aage Harald Rump. Vid denna tid hade AB Svenska stenbeläggningar sedan tidigare tomten norr om, bebyggd med en förrådsbyggnad utmed industrispåret, se kv Länsmannen 1. Den långsmala byggnaden i två våningar har markerade hörn klädda med brunt fasadtegel. Övriga fasadpartier upptas av långa kontinuerliga fönsterrader, med fönsterpelare emellan markerade genom förkroppning. Såväl fönsterpelare som -bröstningar är klädda med skivmaterial. Den plåtskodda sargen utmed takfoten döljer ett flackt motfallstak. Byggnaden har idag ett flertal hyresgäster, bl a Tegrell & Partner.

Kv Töebacken 7

Här väcker en äldre produktionslokal, idag med sekundär användning som lagerlokal åt JM, vårt intresse. Bygglovsritningarna är daterade 1956 och signerade Lennart Sandin, arkitekt först anställd hos Hans Westman, senare vid Byggnadsfirman Harry Karlsson & Co AB i Lund. Karakteristiskt för byggnaden är de gula tegelfasaderna, fönsterband uppe vid takfoten samt det flacka sadeltaket. I nordvästra hörnet finns en utanpåliggande skorsten i gult tegel.

När man ansöker om bygglov 1962 för att inreda lunch- och tvättavdelningen i en del av byggnaden, är beställaren HK Byggnadsindustri AB. Här tillverkades under en period Lunnavillan, ett monteringsfärdigt enfamiljshus. En verksamhet som sysselsatte 85 man med en årlig produktion på 250 hus. Lunnavillan var en patenterad uppfinning som gjordes i två delar, målsättningen var att den skulle vara helt monteringsfärdig på verkstad. Därifrån transporterades den på en för ändamålet specialbyggd trailer (se bild) till den husgrund där den skulle installeras. Bl.a. uppfördes Lunnavillan på Oskarshem i Lund. Byggnadsindustrihistoriskt intressant med tanke på kopplingen till den mest kände byggmästaren i Lund, Harry Karlsson, som var verksam även på många andra ställen i Sverige. Hans företag hade centralt beläget kontor vid Bredgatan 13, en kontorsbyggnad ritad av Helge Zimdal 1958-59. Sedan företaget sålts 1967 kom det så småningom att slås samman med John Mattssons Byggnads AB (JM). Byggnadsindustrins etablering i kvarteret Töebacken lever kvar genom JM, som byggt två kontor här med 20 års mellanrum, 1978 respektive 1998. Det senare fungerar som regionkontor för JM Region Syd.

Den aktuella byggnaden har idag kvar mycket av sitt ursprungliga utseende, även om den blivit förkortad genom rivning av ca 1/3 från öster. Östra gaveln redovisar numera tydligt den gjutna betongstommen, som en sektionsritning.

Kv Verkstaden 5

På denna fastighet återfinns ett relativt tidigt exempel på etablering av ”Industrihotell”. Det är JM (John Mattssons byggnadsaktiebolag) som 1971 uppdragit åt Sven Danielsson Arkitektkontor AB i Stockholm att ta fram nybyggnadsritningar för en sådan anläggning. Denna utgörs dels av nämnda byggnad benämnd industrihotell med tämligen enkel fasadutformning. Dels av en kontorsbyggnad i tre våningar som på ritningarna pryds med JM:s emblem. Fasaderna är klädda med rött tegel och har helt regelbundet och symmetriskt placerade enluftsfönster. Taken utgörs av flacka sadeltak. I början av 1980-talet flyttar Alfa-Laval Automation in i lokalerna, såväl verkstadsbyggnaden som kontoret. Samtidigt börjar man planera för en ny kontorsbyggnad, som kommer att binda samman de redan befintliga byggnaderna. En mindre park anläggs alldeles väster om kontorsbyggnaden, utformad av mark & landskap i helsingborg ab, beställd av JM byggnads och -fastighets AB.

1989/90 tar Annedalscentrat, en institution för psyköppenvård, över åtminstone delar av kontorsbyggnaderna. Anläggningen ägs idag av Kungsleden Sydväst fastighets AB och för närvarande inhyses enbart kontor, handel och service.

Kv Annedal 2

Här uppfördes i början av 1960-talet kontor och bagerilokaler för Diwongs Bageri, sedan 1975 Skogaholmsbröd AB, numera ingående i Ceraliakoncernen. Verksamheten startade på Bankgatan i centrala Lund. Diwongs var en föregångare när det gäller det skivade formbrödet, som tack vare tillsatser och konserveringsmedel hade en oöverträffad hållbarhetstid och blev en storsäljare i Skåne. Den nya placeringen av bageriet var väl vald med tanke på transporter.

placeringen av bageriet var väl vald med tanke på transporter. För ritningar till fabriken stod Tholén & Stenberg Byggnads AB, Göteborg. Bageriet utgjordes i huvudsak av en låg bred produktionshall med flackt sadeltak och fasader klädda med rött tegel. Fasaderna är välbevarade liksom det ursprungliga entrépartiet. I västra delen fanns en uppstickande byggnadsdel för siloanläggning. Denna var troligtvis putsad från början, men kläddes redan 1966 med plåt enligt ritningar av Aage Harald Rump. På denna silo placerades en stor skylt som bekräftade Diwongs verksamhet på platsen. Skylten sitter ännu kvar, men har fått sällskap av Skogaholmsbröd. Ett föredömligt enkelt sätt att bevara och synliggöra industrihistoria på.

1972 utfördes ombyggnader i anläggningen efter ritningar av arkitekterna Yngve Lundquist och Hans Rendahl. Efter bara några år var det dags för en omfattande om- och tillbyggnad. Diwongs hade då köpts upp av Skogaholms Bröd AB, från att sedan 1965 ha ägts av Marabou AB. Anläggningen expanderade då kraftigt norrut, med en låg och bred produktionshall klädd med rött fasadtegel och försedd med flackt, papptäckt sadeltak. En tillbyggnad utfördes även åt söder. Denna fasad fick svart fasadbeklädnad. Ritningar till de nya byggnadsdelarna är framtagna 1976 av arkitektkontoret vid FO Pettersson & Söner Byggnadsaktiebolag KB, Göteborg. Ytterligare tillbyggnader har gjorts sedan dess, bl a annat utvändiga silos 1992.

Kv Annedal 4

I detta kvarter finner vi en spektakulär byggnad, som idag står tom och oanvänd. Den ritades 1969 av ark Karl Koistinen som kontorshus för L.B.A. och skiljer med sin uppseendeväckande arkitektoniska utformning ut sig från det stora flertalet byggnader i Öresundsvägens företagsområde. Inte minst genom materialvalet – träpanel – hamnar den i egen kategori. Att döma av ritningarna var den ursprungliga fönstertanken, med till sin spets drivna fönsterbandstema, betydligt mer spännande än nuvarande fönsterpartier. Förvanskningen har troligtvis skett i samband med ombyggnad till bilhall i slutet av 1980-talet.

Kv Gustavshem 5

På denna fastighet återfinns Champions Mekaniska Verkstad. Enligt uppgift är detta den senast etablerade mekaniska verkstadsindustrin i Lund. Man tillverkar huvudsakligen räcken och stålkonstruktioner till husbyggen. Företaget grundades 1968 i primitiva lokaler vid Trollebergsvägen, men redan 1970 fanns bygglovsritningar för en ny verkstad belägen i Öresundsvägens industriområde. Ritningarna hade tagits fram av Skandinaviska eternit AB, Byggtekniska sektionen i Lomma och visar en enkel men tidstypisk verkstadshall, klädd och täckt med eternit. Hallen är helt rektangulär och har kontor, omklädnings- och tvättrum samt lunchrum invid ena gaveln.

Måsen 16, F d verkstadsskola

Bebyggelsen i kvarteret utgörs i huvudsak av två delar, en lägre del mot Fjelievägen och en högre mot kvarterets inre, väster och söder. Mot Fjelievägen finns verkstadssalarna, placerade i en del av byggnaden som är uppförd i en våning med delvis utgrävd källare. Mot sydväst finns en trevåningslänga som ursprungligen innehöll elevbostäder och i vinkel mot denna en tvåvåningslänga som innehöll bibliotek, matsal, administration och lärosalar. I verkstadsdelen består stommen av armerad betong med ett pelare- och balksystem som är synligt i exteriören. Spåren av gjutformen i trä är synlig i betongytan. Fasaderna är klädda med gult Lommategel. Verkstadsdelarna täcks helt av ett sågtandstak med kopparbeslagning och ljusinsläpp åt nordöst och Fjelievägen. På några partier är kopparen skiftad till trapetskorrugerad grön plåt.

Bebyggelsen på fastigheten tillkom som yrkesskola med verkstadslokaler, föreläsningssalar, matsal och boende för eleverna. Miljön var alltså ursprungligen inte en industrimiljö utan en skola. Arkitekt var Mogens Mogensen och ritningarna över ”Central verkstadsskola” är daterade 1956. Skolmiljön utformades som en industrimiljö från tiden med skilda verkstäder som bilverkstad, elektrisk verkstad, svetsverkstad, smedja och maskinverkstad men också utrymmen för murare, snickare och målare. Det byggdes om till Arbetsmarknadsinstitutet och användes senare av Purac, ett företag som tar fram system och produkter för vattenrening.

Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Verktygslåda