Stopet
Kvarteret är utlagt inom stadens västra fäladsmark. I det av major A Nilsson 1913 upprättade stadsplaneförslaget för Lunds obebyggda ytterområden är kvarteret igenkännbart till sin form, även om den senare har reviderats något, framförallt genom en vridning av den blivande Hantverksgatan. Snett igenom kvarteret, i Tunnbindaregatans förlängning, över tomterna 10 och 12, gick ett öppet avloppsdike. När nr 10 såldes 1927 förbehöll sig staden rätten att tillsvidare få hålla diket öppet.
På tomterna 1-10 uppförde staden 1919 tio radhus som till en början just gick under namnet "Radhusen".
Tomterna utmed Postiljonsgatan sålde staden 1936 till sex privatpersoner, som bebyggde dem med snarlika småhus med flacka, helvalmade tak. Detta trots att planen medgav 1½-plans hus. Av tomtköparna krävdes en av byggnadsnämnden principgodkänd byggnadsritning som skulle följas. Man fick också förbinda sig att ha huset klart inom ett år och att låta byggnadsnämnden bestämma stängselmaterial. Den enhetliga utformningen är säkert en effekt av byggnadsnämndens styrning. De två första husen signerades av Johan Th Görtz. Ett par andra ritningar har signerats av byggherrarna. Om ritningarna har kopierats efter Görtz hus, eller om alla husen bygger på en gemensam typritning är idag svårt att veta.
Normalt fick all nybebyggelse vid denna tid ett positivt omnämnande i tidningen. En notis om husen vid Postiljonsgatan är dock tämligen syrlig: "Gärdet invid den nyanlagda Wachtmeisters park på väster har som bekant blivit ett veritabelt experimentfält för modern husbyggnadskonst. De senaste proven på arkitektur, eller skall man säga husfabrikation, i Lund av årgång 1936, äro de exponenter för lågbebyggelse, som visas på bilden härovan. (...) En fackman (...) ansåg att den var nervös. Inte utan, att vi tycka detsamma."
