Stadsbildens framväxt/Stadsplanering i Lund 1600-1980. Idéer och verklighet/Inledning

Från bevaringsprogram
Version från den 26 april 2011 kl. 11.06 av Bevaringsprogrammet (diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Flygbild över Lund. Foto Stig Strandberg, Stadsingenjörskontoret 1973.

Mycket har skrivits om Lund, och på olika sätt har författare försökt få grepp om dess väsen. Vi kan också med stöd av en rik bilddokumentation "gå in i" en stad, som inte längre finns men även upptäcka nya sidor i dagens miljö.

Min uppgift har varit att genom ett studium av främst stadsplaner och kartmaterial belysa stadens växt och förändring från 1600-talet och framåt. Liksom i de övriga delarna handlar det om stadskärnan. Endast i ett fall har jag lämnat denna, nämligen för att beskriva vad som hände, när staden vid 1800-talets slut tog steget över "vallen".

Docent Lennart Améen har också nyligen behandlat detta viktiga skede och dess konsekvenser för stadsbyggandet i uppsatsen "När Lund växte ur sin småstadskostym". I enstaka fall har det varit ofrånkomligt att jag berört samma företeelser som tidigare medarbetare i detta samlingsverk. Men det är min förhoppning, att mitt kronologiska framställningssätt samt det innehållsliga sammanhanget motiverar sådana dubbleringar.

Ett sätt att lära känna sin stad är att skaffa sig kunskap om andra städer. Detta låter som en motsägelse, men på så sätt träder särarten tydligare fram. Geografiska förutsättningar, slumpens tillfälligheter, ekonomiska och politiska utspel, byggherrars och arkitekters viljeyttringar, detta sammantaget och mer ger åt varje stad dess egen karaktär. När det gä11er stadsplanerandet blir likheterna tydligare. Det sörjer bl a lagstiftningen för.

Det är här inte möjligt att ge en översikt över svenska stadsmonografier. Däremot vill jag framhålla några arbeten som mera allmänt belyser stadsbyggandets problematik. "Stadens gator och kvarter, Stadsmiljöns geografiska grunddrag" av Lennart Améen är ett sådant. Tonvikten är här lagd på formanalys och exemplen hämtade såväl från utlandet som Sverige. I sin uppsats "Stadsplanering i vardande. Kring lagstiftning, beslutsprocess och planeringsidéer 1860—1910" låter docent Thomas Hall — som titeln anger — lagstiftningen inta en framträdande plats. Tidsmässigt begränsar sig framställningen tiB den viktiga period, då industrialismen får fäste och utvecklas i vårt land. Jag vill också hänvisa till denne författares litteraturförteckning. Oundgänglig för förståelsen av förändringarna under samma period, 1800-talets senare hälft, är professor Göran Lindahls "Karlstad 1865: stadsbyggande för hundra år sedan". Lika mycket som en monografisk studie är detta en framställning av vad som generellt hände med våra städer, när riket fick sin första allmänna byggnadsstadga.

En dokumentation för fackmän, men i ett historiskt perspektiv av kanske mera allmänt intresse, är några bidrag i skriften "Stadsbyggnad", resultatet av Svenska kommunal-tekniska föreningens stadsbyggnadsvecka i Stockholm i april 1938. Det är en ögonblicksbild av ett decennium, som bröt med äldre traditioner. Vad detta brott kom att innebära för våra städer belyses i två färska rapporter från Statens institut för byggnadsforskning. "'Störtas skall det gamla snart i gruset.' Bostadssociala utredningens syn på äldre bebyggelse" samt "Förnyelse — bevarande". Författaren till dessa, arkitekt Gärd Folkesdotter, har valt att spegla en stadsbyggnadsmässigt dramatisk period efter andra världskriget genom studium av bl a tidskriftsartiklar och arkitektintervjuer.

För övrigt hänvisar jag till min egen litteraturförteckning, där ytterligare arbeten med principiell orientering finns upptagen.