Stadsbildens framväxt/Bebyggelsehistorik 1000-1700/1300-talet. Den sista medeltidskyrkan. Stadsbefästningen

Från bevaringsprogram
Version från den 1 april 2011 kl. 13.06 av Bevaringsprogrammet (diskussion | bidrag) (added Category:Bebyggelsehistorik 1000-1700 using HotCat)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)

Vid 1300-talets mitt byggdes en ny kyrka för S:t Peters nunnekloster. Klosterkyrkan, som genom järnvägens tillkomst 1856 felaktigt framstår som liggande utanför centrala staden, tillkom vid 1300-talets mitt som ersättning for ett romanskt stenbygge från 1100-talet. Varför ombyggnaden kom till stånd är okänt. Det var i alla händelser inte motiverat av en önskan om en större lokal eftersom den romanska byggnaden hade ungefär samma dimensioner. Nybygget uppfördes som en enskeppig tegelkyrka i en stil som brukar kallas baltisk gotik. Fram till 1810 fanns ännu nunnornas läktare i långhusets västra del. Den bars av tre kolonner i kyrkans mittlinje. Dessas läge markeras, sedan restaureringen 1926, med rundlar i golvet. Klosterkyrkan blev medeltidens sista kyrka i Lund. Det skulle dröja ungefär 650 år innan en ny kyrka — Allhelgonakyrkan — 1891 kunde invigas.

Teglet blir under 1300-talet allmänt brukat, ej blott vid husbyggen, utan också i konstruktioner som bakugnar, härdar och annat. Även förnämare gravar utfördes som murade tegelkistor.

Krognoshuset vid Mårtenstorget är den enda bevarade profana tegelbyggnad som kan dateras til 1300-talet. Den stora tomt som sedan 1840 utgör torgytan, ägdes pa 1300-talet av släkten Krognos. Norr om den bevarade tegelbyggnaden har ytterligare ett tegelhus stått. Lämningar av detta har påträffats vid arkeologiska undersökningar.

Det för lundaborna stora och dominerande byggnadsprojektet under 1300-talet var stadsbefästningen — vallen och vallgraven. Den tiflkom kring seklets mitt och måste ha tagit vä1diga resurser i anspråk. Till våra dagar har endast den 460 m långa sträckan i Stadsparken bevarats av den ursprungliga vallens c 3700 m. Vallen Försågs med ett antal utfartsöppningar och regelrätta porttorn i söder, väster, norr och öster. Dessa bör ha stått klara vid 1300-talets slut. Av Söderport, också kallad Röde port, har fundament och tegelmursrester påträffats vid schaktningar. Vid både Söderport och Norreport har betydande lämningar av stenbroar över vallgraven kunnat undersökas. Vallen var avsedd som försvarsanläggning, men kom som det historiska källmaterialet visar, till korta i försvaret av staden. Trots att den på krönet var försedd med en träpalissad, som vållade lundaborna återkommande underhållsbekymmer, bjöd den angriparna ringa hinder. I början av 1800-talet raserades den för gott.

Under 1300-talet utvecklades tekniken att bygga i korsvirke och från och med detta sekel kan man räkna med att korsvirkeshusen börjar dominera i den vanhga bostadsbebyggeleen.