Husmanshusen vid bygatan
På ett smalt triangelformat område söder om byvägen ligger en klunga små, f d husmanshus. Området tillhörde gården nr 3 som hade sina övriga marker norr om byvägen. Husgruppen finns med på en karta 1859, och består då av tio bebyggda tomter. Husen är dock äldre än så. I husförhörslängden från 1810 upptas fem husmän med separata hushåll under nr 3 och i längden för 1839-45 har antalet ökat till elva. I ett lantmäteriprotokoll 1846 angående Socknevägens läge omtalas också 7 st huslägenheter söder om vägen. Tidigare har det förutsatts att husen tillkom efter skiftet 1805. Vid skiftet var avsikten att byvägen i sin västra del skulle rätas ut och förläggas i nr 3:s södra gräns och mynna ut i den samtidigt utlagda Råbyvägen. Vid vägen låg gårdsbyggnaderna till nr 4 och 14 som skulle flyttas ut. I skiftesprotokollet 1804 beskrivs de bägge som väl byggda. Vägen blev dock inte flyttad, och förmodligen beror det på att de norra längorna i de bägge gårdarna inte revs. Förmodligen blev huset på fel nr 14 undantagsbostad för änkan på den gården och senare blev husen lägenheter för byns obesuttna. Gårdsbyggnaderna motsvaras idag av husen på 34:17 och 34:29-34:22. Särskilt det senare, som var uppdelat på tre lägenheter, hade ännu i slutet av 1800-talet en enhetlig fasad med karaktären av ett hus. Under 1800-talets första decennier kompletterades bebyggelsen så att en i stort sett sammanhängande husrad uppstod.
Troligen var alla husen från början uppförda i korsvirke med lerklinade väggar. Taken var halmtäckta och gavelspetsarna av brädor. På äldre foton är två av husen brädklädda, vilket under senare delen av 1800-talet var ett vanligt sätt att skydda en korsvirkesfasad. Som ett led i det löpande underhållet har väggarna successivt murats om i tegel. Mot slutet av 1800-talet fick några av husen tak av papp eller träspån, men in på 30-talet var flertalet halmtäckta, och 1932 reparerades halmtaket på "gamla fattighuset". Den 24 april 1935 brann dock taken av på de östligaste husen, och därefter blev eternit det vanliga takmaterialet. Tegeltak på den här typen av bebyggelse är ett modernt påfund.
Under 1800-talet beboddes husen av husmän, arbetskarlar och drängar, men där fanns även en hel del hantverkare såsom snickare, smed och vagnmakare. Bland titlarna återfinns också dragon och "afskedad soldat".
Marken ägdes av nr 3, och den 1 dec. varje år skulle jordskyld erläggas. För St Råby 34:22 utgjorde den 1879 25 öre. Efterhand torde jordskylden ha blivit mer eller mindre symbolisk. Till sist tycks faktiskt alla ha glömt bort att husen stod på ofri grund, och 1907 motsatte sig inte ägaren till nr 3 att flertalet av husägarna även fick lagfart på tomterna.
